Utblick: Jag och Islam

Förra veckans ”Utblick” blir något försenad. I grunden en reaktion på några av Ledarsidorna.se´s Twitterföljare. Senast igår reagerade jag på att en ny följare i sin presentation av sin profil hade meningen

”Hatar islam”

Att Ledarsidorna.se har många följare som är öppet invandringskritiska är ingen nyhet, inte heller att det finns uttalade islamofober som med jämna mellanrum läser Ledarsidorna.se. Det finns därför anledning att utveckla just detta område. Vad är islam, vad är religion, vad är politik och vad är kulturella raster. För i grunden handlar främlingsfientlighet, eller rädsla för främlingar, inte om religion primärt. Det handlar om något annat där religion används som legitimering av en rädsla eller ett hat. Rädsla och hat är något som alltför ofta går hand i hand.

Min egen relation till religion i allmänhet och islam i synnerhet? I grunden en andligt sökande ateist på min fritid. Där får jag gå tillbaka några år, för att förklara detta, tills när jag läste religionsvetenskap för den legendariske Christer Hedin vid Stockholms Universitet. Efter de kurserna gick jag ur svenska kyrkan då jag insåg att var det något jag inte var så var det kristen i någon svensk kyrkas kontext. Jag skulle istället idag klassificera mig som till hälften reformistisk icke-praktiserande muslim, runt 35 procent jude, tio procent kristen och resterande eget hopkok för att få det att hänga ihop. I mina ställningstaganden, som har sin grund i omfattande studier och många – och långa – samtal med såväl ortodoxa judar, präster som praktiserande muslimer, har nämligen resulterat i några insikter. Att det idag både finns förklaringar varför vi hamnat där vi hamnat i religionsdebatten men även hur i grunden dessa tre abrahamitiska religioner skiljer sig åt. Synen på livet efter detta kan tjäna som gott exempel. Frågar du en jude, en kristen och en muslim hur de ser på livet efter detta får du, grovt förenklat, tre olika svar:

  • Juden säger: ”Det kan jag inte uttala mig om eftersom jag inte vet. Den dagen döden inträffar känns det inte som mitt problem heller”. Judendomen – pragmatisk och livsbejakande i nuet.
  • Den kristne säger: ”Är du inte from nog så döms du till den eviga skärselden”. Kristendomen – Med hot om evig förbannelse och lidande för den smärta du tillfogade din moder när du föddes som start. Skuldbeläggande inför allt och alla. Endast den med den starkaste tron, och i den mäktigaste sekten, är ren nog.
  • Muslimen säger: ”Alla kommer till Paradiset förr eller senare, hur lång tid du får tillbringa i skärselden på vägen dit är individuellt beroende på hur god du varit”.  I grunden förlåtande och med överseende för människans svagheter. Djinnen är ofta förekommande i historier som återfinns i den arabiska mytologin som en filur som söker avleda människan. Islam skall ge styrka att stå emot lockelserna.

Detta är naturligtvis mycket grova förenklingar av flera års studier men i grunden så har debatten kring Islam i det västeuropeiska samhället kört snett i sin diskurs och mer har handlat om fobier mot de mest extrema uttolkningarna än vad som skulle kunna vara en gemensam väg framåt, hur vi kan stötta islam i sin avbrutna reformation. Samma typ av reformation som kristendomen gick igenom i samband med Luther som med Gutenbergs hjälp kunde spridas. En reformation av Islam som inleddes efter slaget vid Nilen med Napoleons invasion av Egypten men som kom att avbrytas av en omfattande kolonialisation av de muslimska länderna. Om inte som kolonier så som protektorat med stora inskränkningar i yttrandefriheten för de som bodde där. Ett reformistiskt samtal som, precis som den europeiska reformationen, borde ta sitt avstamp från Ibn Rushd, den muslimske filosofen som redan på 1100-talet kom till insikt om att för att skapa ett jämlikt samhälle så måste religion och tro skiljas ut från stat och politik. Då, bara då, kan alla medborgare behandlas lika för de dom är. Idag har Ibn Rushd namn och minne dessvärre kommit att kapas i Sverige av ett folkbildningsförbund med samma namn men som företräder avsevärt mer radikala strömningar av Islam. För precis som inom kristendomen så finns det gradskillnader i hur fundamentalistiska muslimer kan bli. En fanatisk kristen eller jude är minst lika obehaglig som en fanatisk muslim.

Ytterligare en parameter i detta är synen på social kontext. Vi, sekulariserade svenskar, lever i en av världens äldsta kända statsbildningar. Vi ser på staten som en naturlig lösning för att både möta vår omvärld men även att kunna samarbeta med vår omvärld. Och detta synsätt delar vi med de flesta europeiska länder och invånare. Det blir dock en stor skillnad när vi sedan ser på hur vi förhåller oss till flyktinggrupper från Nordafrika och Mellanöstern som kommer hit. Många har bara vaga begrepp om vad en stat är, om de har några begrepp alls så är det en symbol för förtryck från framför allt västvärldens koloniala stater. I dessa grupper är ofta stam- och klanidentiteten både närmare men framför allt starkare. Hur bra tror ni en integration går med en grupp som bara har negativa erfarenheter av vad en stat är när de skall integreras i en av världens äldsta stater? Detta samtidigt som radikala muslimska rörelser gör allt för att kapa debatten att handla om ras- och religionsmotsättningar?

Så. I grunden då. Ja, jag är i grunden pro-islam men en reformerad Islam. En reformation som vi i väst tog ifrån dem möjligheterna till. Ett islam som bejakar olikheter, det finns faktiskt stöd i Koranen för detta, och som kan börja se Koranen som ett dokument bundet av sin tid istället som de fundamentalistiska krafterna vill, se det som tidlöst. Precis som Martin Luther satte Bibeln i sin reformerade kontext i takt med den tidens samhällsutveckling så borde vi bejaka den teologiska diskurs som finns, om än i liten skala, inom islam. En teologisk diskurs och diskussion som syftar till att lyfta in i Islam i samhällsutvecklingen istället för att låta de fundamentalistiska krafterna styra oss. Ungefär vad Ibn Rushd, vars man och minne kapats av radikalare krafter i Sverige, sannolikt hade verkat för.

Detta är min syn. Om det är något jag har svårt för är det folk som hatar. Men även det går att möta genom samtal och öppet sinne. Vad vi dock skall vara aktsamma på är just hur alla dessa –ismer nu etablerar sig i olika forum och det handlar som sagt inte om religion, religionen i dess fundamentala skepnad är bara politiyr på olika sätt. Alla har sin egen agenda och vi kanske skall börja skärskåda vad alla dessa som kallar sig antirasister egentligen slåss för. Inte sällan är de i armkrok med krafter som ser mer till andra intressen än de som Ibn Rushd en gång verkade för.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med oavslutade studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.