När hatet kom till byn

Efter att ha lyssnat på Åsa Romsons, Miljöpartiet, tal i Almedalen så kan jag konstatera att Miljöpartiet numera hatar vita medelålders män lika mycket eller mer än vad Sverigedemokraterna hatar invandrare. Hon hatar de män som flyger från Bromma flygplats på affärsresor för att det byggs för lite lägenheter. De kvinnor som nyttjar den flygplatsen hatar hon inte. Hon hatar den köttätande vite medelålders mannen eftersom skördarna i Sudan slår fel för de kvinnliga lantbrukarna. Att kvinnor äter kött nämns inte och inte heller att det finns män i Afrika som även de brukar jorden.

Åsa Romson, och Miljöpartiet, hatar män. De hatar män lika mycket som Sverigedemokraterna hatar invandrare. Extremerna i svensk politik har fört in hatet som en naturlig komponent i det politiska samtalet.

Och med dessa vill min partiledning, då främst Stefan Löfven och Mikael Damberg, regera. De för då in hatet ända in i Rosenbad som den drivkraft som skall bära landet in i framtiden. Hatet. Hatet mot männen som bärande värdering när de styr landet. Jag tror inte jag kommer vilja vara med längre den dagen om det blir så. Tyvärr är det ingenting som tyder på något annat eftersom Miljöpartiet vet exakt hur svältfödda och desperata vi är i vår längtan efter makten. Men där går faktiskt en gräns för mig, jag kan inte samarbeta med någon som hatar så mycket som Miljöpartiet hatar män. Det går inte.

När hatet kom till byn.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.