Äckel-Jimmie och leken på skolgården

Det pågår en del vapenskrammel för närvarande under den första dag som Stefan Löfven sonderar förutsättningar för olika former av samarbete mellan de olika borgerliga partierna. Dessa levererar i sin tur väl avvägda explicita krav för samarbete, i vissa fal samarbeten och samsyn inom frågor de vet kommer kraftigt störa relationen med Miljöpartiet. Det enskilt viktigaste, och kraftfullaste, vapnet signeras Jan Björklund som pekar på behovet av en långsiktig och blocköverskridande kärnkraftsöverenskommelse emedan moderaterna bänder från andra hållet och honorerar den överenskommelse om invandringen som slöts med miljöpartiet. Dessa två partier har effektiva brytjärn när de bänder från olika håll där kanske det effektivaste, på sikt, sitter i de moderata händerna. För de vet med sig att socialdemokratin i grunden är splittrat i frågor kring invandringen. Splittrat mellan LO:s mer restriktiva syn – en syn som, vilket tål att påpekas inte innebär stängda gränser som vissa tycks tro – och SSU-folkets mer neoliberalt präglade syn. Inga gränser och fri rörlighet. Men nyval? Knappast innan maj månad nästa år. Alliansen har allt att vinna på att skjuta upp det för en tid. Problemet är att Sverigedemokraterna har det de med.

Ser vi till var de olika partierna befinner sig i förhållande till sina partiinterna processer så klarnar bilden ytterligare. Bara ett parti, moderaterna, har aviserat att de kommer att byta partiledare och de andra sitter fast med sitt garnityr. Moderaterna har nu runt sex månader framför sig att ta fram en ny partiledare och en ny politik, de övriga Alliansledarna har samma tid på sig för valanalys och att börja förbereda en ny valplattform och Sverigedemokraterna kommer förmodligen inte röra på det de anser vara ett vinnande koncept. Allt medan de rödgröna är uppbundna av att försöka styra Sverige. Det ligger inte in något av Alliansens partiers intresse att pressa fram ett nyval innan dessa sex månader gått och för SD spelar det mindre roll om eller när ett extra val genomförs. Alliansen kan, med relativt små medel i riksdagen – små nålstick, se till att de låser hela socialdemokratin i olika typer av inre konvulsioner under den tid de själva effektivt kan jobba med politikutveckling. Först i samband med vårpropositionen, tilläggsmotionen till budgeten, kommer de riktigt vassa knivarna fram om moderaterna hunnit välja en ny partiledare. Och med den positiva publicitet som vanligen brukar kanta valet av ny partiledare så kommer Alliansen fälla hugget mot Stefan Löfven. Och då blir det bråttom. Ett extra val måste hållas inom tre månader efter att regeringen tagit beslut om sådant enigt vår konstitution. Tre månader är, för de som känner socialdemokratin, inte tillräckligt för att klara av uppslitande nomineringsprocesser och genomföra partikongress för att baka fram en ny valplattform samtidigt. Forceras dessa processer så slits partiet i minst tre delar och går under.

Vad blir då utgången av ett extraval? Det beror på, men går vi igenom samtliga valrörelser sedan 2002 så finns det en oroväckande tendens. Inget parti vill ta i frågan om immigration samtidigt som den så sent som en vecka sedan var väljarnas fjärde viktigaste fråga och att samtliga partiledare nu förknippar själva begreppet med Jimmie Åkesson.

Man skulle kunna likna dagens situation med en grupp förskolebarn på skolgården.

Där kommer Butter-Stefan, Jonas med Röda strumporna tillsammans med den lillgamle fisförnuftige och vattenkammade Gustav och Tok-Åsa och vill leka med barnen från den fina delen av staden. Gap-Janne, Annie med röda håret, den religiösa Göran och Fisförnäme Fredrik som leder det andra gänget. Fisförnäme Fredriks föräldrar har bestämt sig för att flytta från byn så ingen lyssnar egentligen så mycket längre på vad han säger och tycker. Butter-Stefan och vattenkammade Gustav och Tok-Åsa har tidigare bestämt att de minsann är bästisar för hela livet även om de numera börjat inse att de inte alls gillar samma saker. Jonas med röda strumporna får hänga lite då och då med dem då han är avlägset släkt med Butter-Stefan men vet att Stefan alltid utnyttjar honom. När ingen vill leka med Stefan vet Stefan att Jonas alltid står kvar och väntar på honom.

Gap-Janne vill egentligen inte leka alls och försöker slingra sig ur det genom att försöka göra Stefan och Gustav och Tok-Åsa till ovänner samtidigt som Fisförnäme Fredrik försöker påpeka att för tre år sedan var minsann Gustav och Tok-Åsas äldre syskon, Snygga Maria och Luffiga Peter, Fredriks bästisar. Nu står det där och tjafsar om vilken lek de ska leka när det dyker upp ett åttonde och ett nionde barn på skolgården. Då skriker alla i en mun:

”NEEEEJ! Äckel-Jimmie hans brorsa Skalle-Björn och Slemme-Linus kommer! De som luktar så illa och är så elaka och tycker så konstiga saker! Vi springer!”

Och så springer de sin väg. Och så blir det ingen lek. För någon. Bara ”Äckel-Jimmie”, hans brorsa och kompis står kvar på skolgården. Nöjd över att ha förstört leken. För de vill att de en dag ska kunna bestämma helt själv hur leken skall lekas.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.