Aladdinasken

Så kom den. Regeringsförklaringen. En av de tyvärr mest intetsägande socialdemokratiska någonsin och med den svagaste ministären sedan Hedenhös. Inte bara vad avser det parlamentariska stödet utan även kompetensmässigt. Det mesta var känt på förhand och de riktigt svåra avgörandena har skjutits på framtiden. På de tyngre posterna, utrikes-, justitie-, finans-, arbetsmarknad- samt försvarsminsterposterna, för Löfven godkänt men i övrigt så finns det skäl att både kritisera och berömma Löfven för sammansättningen av regeringen. Alice Bah som kulturminister och samtidigt slå ihop detta med demokratiområdet kan visa sig vara ett lyckokast, Sven Erik Bucht som ansvarig för glesbygden (f. Kommunalråd i Haparanda som lyckades etablera ett IKEA-varuhus) är även detta ett genidrag. Men sedan?

Mikael Damberg fick äntligen sin åtrådda ministertaburett som närings- och innovationsminister. Till denna post hade det krävts någon med gedigen näringslivserfarenhet från hela landet samt av innovativa kluster i industriell miljö. Damberg har vare sig det ena eller det andra, möjligtvis från tjänstesektorn som köpare av konsulttjänster och det finns skäl till oro då han minst av alla begriper entreprenörens vardag och definitivt inte de som inte återfinns i storstäderna. Damberg har aldrig haft ett arbete utanför politiken. Vi kan dessutom ställa oss frågan varför han valde att ompositionera sig politiskt. Sannolikt för att han vet att Löfven vurmar för just detta område. En utnämning som jag finner skäl till att resa frågetecken inför och följa noggrant. Damberg är dessutom utpräglad Stockholmare och därmed begränsad känsla för glesbygdens behov och möjligheter – framför allt skogsnäringens möjligheter och begränsningar där Socialdemokraterna aviserat en massiv satsning. Damberg hade passat bättre på skolområdet där han har en mycket gedigen kunskap och där han sannolikt kunnat leverera rejält. Nu blev det inte så då Löfven var tvungen att offra den posten till Miljöpartiet i förhandlingarna. Frågan som måste resas är om plan B för Damberg kommer bli så lyckad. Detta kommer kräva Löfvens och Eneroths direkta intervention om det skall bli lyckat.

Något som kan visa sig vara desto mer begåvat är däremot Anna Johansson, S, Göteborg som ansvarig för infrastrukturen. Som tidigare kommunalråd i Göteborg, som varje dag står inför en trafikinfarkt, så kan hon infrastruktur på sina fem fingrar. Vad hennes bakgrund även för med sig är en industriell syn på infrastrukturen. Göteborg är Sveriges enda hamn för oceangånde trafik och med det ”ingångsvärdet” (Löfvens favorituttryck) så lever hon varje dag med exportindustrins behov av en väl fungerande infrastruktur. Mer än godkänt med andra ord.

Ur regeringsförklaringen så kan vi även läsa att invandrings- och migrationsområdet nu kommer få en annan kurs. Idén att bedriva en integrationspolitik som är skild från jobb-, utbildnings- och välfärdspolitik är föråldrad. Integrationsministern avskaffas. Vägen in i Sverige – och rätten till jobb och välfärd – är en angelägenhet för alla säger Stefan Löfven och det är bara att hålla med. Hur detta utvecklas är dock något höljt i dunkel varför vi får se. Jag kommer återkomma i detta ämne inom de närmaste dagarna för Stefan Löfven har några fallgropar framför sig som jag inte är helt övertygad om att han har identifierat.

Men sedan….. 

Mehmet Kaplan som ansvarig för bostads- och stadsutveckling? Mehmet Kaplan gjorde sig så sent som i Almedalen 2014 känd för att ha en tveksam inställning till de jihadister som åker på terrorturism i med svenska pass som skydd och livlina. En minst sagt grumlig allmänpolitisk position som borde granskas ytterligare av media.

En annan, minst sagt tveksam utnämning, var Ibrahim Baylan till energiminister. Baylan gjorde sig känd 2004-2006 som den minst produktive utbildningsministern i svensk historia samt när han som partisekreterare, i bantningsprocessen efter katastrofvalet 2010, körde socialdemokratiska arbetarepartiets ekonomi i botten genom generösa avgångsvederlag om 8-10 månader för de som valde att nappa på erbjudandet. Vilket de flesta av de större begåvningarna naturligtvis gjorde. Det tog sedan år av arbete och besparingar för att få ekonomin i balans igen. Om Damberg har svagheter inom närings- och innovationsområdet så är det ingenting mot vad Baylan har inom energiområdet. Här begriper jag inte hur Löfven tänkte om han inte bara parkerat Baylan på posten för att sköta frågorna helt själv. Energiområdet är för svensk basindustri centralt och därmed för den svenska statsbudgeten. Basindustrin står idag för 21 procent av våra exportintäkter och att sätta en minister med så svagt CV i allmänhet och i detta fall i synnerhet, att ansvara för förutsättningarna för basnäringen, är att be om problem såvida Baylan inte sitter där som stolsvärmare och portföljbärare. Men det kanske är det som var tanken.

Blandad kompott. Som en Aladdinask. Vissa praliner klart njutbara men andra med smaker och sammansättningar som inte går hem hos någon eller ens behövs. Det finns en hel del mycket illavarslande tecken om inte Löfven medvetet tänkt runda de svagare ministrarna med hjälp av en stark och komptetent statsrådsberedning vilket i sig är illavarslande. Att lyfta viktiga avgöranden in i SB är att bädda för information-overload. Då återstår annars bara hoppet till Tomas Eneroth, ny gruppledare, kan kompensera och intervenera i de mest strategiskt viktiga områdena där ministrarna kör i diket

 

 

Ministerlistan finner du nedan:

 

Stefan Löfven (S) — statsminister

Åsa Romson (MP) — klimat- och miljöminister samt vice statsminister

Margot Wallström (S) — utrikesminister

Morgan Johansson (S) — justitieminister

Anders Ygeman (S) — inrikesminister

Isabella Lövin (MP) — biståndsminister

Peter Hultqvist (S) — försvarsminister

Annika Strandhäll (i dag ordförande i fackförbundet Vision) — socialförsäkringsminister

Gabriel Wikström (S) — folkhälsa-, sjukvård- och idrottsminister

Åsa Regnér (tidigare bland annat generalsekreterare för RFSU) — barn, äldre- och jämställdhetsminister

Kristina Persson (S) — strategi och framtidsfrågor samt nordiskt samarbete

Magdalena Andersson (S) — finansminister

Per Bolund (MP) — finansmarknads- och konsumentminister

Ardalan Shekarabi (S) — civilminister

Gustav Fridolin (MP) — utbildningsminister

Aida Hadzialic (S) — gymnasie- och kunskapslyftsminister

Helene Hellmark Knutsson (S) — högre utbildning- och forskningsminister

Ibarahim Baylan (S) — energiminister

Mikael Damberg (S) — närings- och innovationsminister

Mehmet Kaplan (S) — bostads- och stadsutvecklingsminister

Anna Johansson (S) — infrastrukturminister

Sven-Erik Bucht (S) — landsbygdsminister

Alice Bah Kuhnke (generaldirektör för Ungdomsstyrelsen) — kultur- och demokratiminister

Ylva Johansson (S) — arbetsmarknadsminister

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.