Det mest förbjudna

Sveriges asylsystem bör vara så korrekt och rättssäkert som möjligt. Sverige bör heller inte släppa in vuxna personer, vilkas skäl att söka sig till Sverige är oklara och sker på falsk grund. Dessutom: har vi bestämt oss för att lägga stora summor på mottagandet av ensamkommande asylsökande minderåriga, bör vi också säkerställa att resurserna går till dem de är avsedda för.

Så avslutar Merit Wager sin debattartikel i SvD idag där hon närmar sig det mest förbjudna inom flykting- och migrationsdebatten. Att utmana begreppet ”ensamkommande flyktingbarn”. Jag tror dock de flesta av oss som börjat engagera oss i just flyktingfrågorna ibland ställer oss frågande om den uppgivna åldern en del unga män uppger är korrekt. Och Wager sätter fingret på den springande punkten, skall vi ha en fortsatt generös men reglerad flyktingpolitik så bygger allmänhetens förtroende på att de medel vi avsatt för de ensamma barn som anländer används på rätt sätt. Och inte för andra grupper som med felaktiga uppgifter tar sig in och tar resurser från de som vi är eniga om att hjälpa.

Det finns även ett annat perspektiv på detta, att på ett tidigt stadium även göra mer än en okulärbesiktning av personen i fråga kan skapa stora vinster och minska lidandet för individen. Med de volymer som väntas till Sverige i år och nästa år och från de regioner som de kommer ifrån så ligger det i både samhällets och den flyendes intresse att i samband med ankomst erhålla en läkarundersökning. Läkarundersökningarna är idag frivilliga och hur många flyktingar som nås av dem, och får en adekvat vård för sjukdomar och trauman, skiftar stort över landet. I Kalmar läns landsting, som satsat på mobila enheter inom flyktingsjukvården, nås vissa år upp till 90 procent av de nyanlända. Stockholms län når, enligt muntliga uppgifter, endast en tredjedel då den nyanlände förutsätts söka vård själv. Det finns, anser jag, inga skäl med tanke på om vi vill ha en effektivare integration och vård av nyanlända, att ligga kvar i en frivillig sjukvård. En läkarbedömning av hälsotillstånd och förslagsvis ålder bör vara det första som en nyanländ möts av efter att han eller hon anmält att de vill söka asyl. För allas skull.

Med detta så slipper vi även diskussionen om vi skall ha separat åldersbedömning eller inte ”om misstanke uppstår”. Gör vi det rätt från början så ökar förutsättningarna att de medel vi avsatt för flyktingmottagning går till rätt personer och att de får rätt mottagande med de behov de har. Behov som skiftar med biologisk ålder. Det är inte endast krav på rättsäkerhet utan lika mycket handlar det om patient- och klientsäkerhet.

Detta är kanske det mest förbjudna området att prata om inom flyktingpolitiken men likt Wager är jag övertygad om att om vi inte på ett evidensbaserat och sakligt sätt kan lyfta upp problem så kommer vi aldrig kunna lösa dem. Wager är en sjusärdeles modig kvinna och det är inte utan att jag, med fler, önskar samma mod från den politiska nivån. Problemen, och systembristerna, försvinner inte för att vi inte vågar prata om dem vilket jag vet minst ett par ledande – och rätt högljudda – debattörer vill göra gällande. De är väldigt snabba att mula SD-kortet i ansiktet på alla som vill försöka göra något åt systembristerna. Även de som är de mest förbjudna att tala om.

 

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.