Ett parti schack. I all enkelhet

Håkan Juholt kommenterar Daniel Suhonens bok om honom på Aftonbladets kultursidor och hans korta tid vid makten i socialdemokratin. En mycket väl disponerad text där kritiken mot Suhonen, som faktiskt begått någon form av lustmord och hängt ut Håkan Juholt som ingen annan, begränsar sig till att Juholt anser att Suhonen möjligtvis tagit ut svängarna mer än han själv kunde göra men egentligen inget mer. Därefter följer en lång politisk programförklaring.

Det går inte, anser jag, att få ihop texten på något annat sätt än att Juholt tycks spela på en regerings- och därmed efterföljande partikris. Åtminstone det senare. Ett spel utan egentliga risker för Juholt själv. Han förlorade allt och har inget kvar att förlora. Det gör honom till den farligaste motståndare som tänkas kan. Mikael Damberg, som måste ses som hans huvudmotståndare, har allt att förlora – framför allt hans ministertaburett, den som han hela sitt liv förberetts för.

Skulle regeringen falla i budgetvoteringen så väntar antingen ett extra val eller att socialdemokraterna tvingas till en kraftig högersväng och söka aktivt samarbete med urfienden moderaterna. Det blåste, vilket få insett, faktiskt en högervind i valet. Inte en vänstervind. Men blir det en högersväng så kommer partiet, i form av sina medlemmar, inte acceptera detta stillatigande. Juholt placerar sig väl till vänster med detta utspel. En position som han kan komma att tjäna på eftersom även om Löfven lyckas sitta kvar så väntar ett stort antal nederlag i sakfrågor i Riksdagen. Löfven har redan tvingats, inom ramen för de europeiska miljömålen, till reträtt och för nu Alliansens linje i förhandlingarna. Det är frågan hur många sådana förluster partiet kan bära innan centrifugalkrafterna tar fart igen.

Sedan så ligger bilden kvar av Juholt som något av Narcissus, sonen till flodguden Kefissos, som dömdes att förälska sig i sin egen spegelbild. Juholt, rätt eller fel, är förälskad i sin egen position och sig själv som den ledande ideologen och som sagt, han positionerar sig mycket skickligt inför de konvulsioner som komma skall. För de kommer komma på ett eller annat sätt.

Vare sig Juholt eller Suhonen är ute ur leken. Alls. Med den förres positionering nu samt ständiga resande ute i landet så bäddar han för något. Juholts tilldelning av platser i utskotten i Riksdagen blev dessutom en riktig straffkommendering, ersättare i Kulturutskottet. Men. Underskatta inte Håkan Juholt. Juholt har vänt detta till sin fördel, med endast en ersättarplats i ett av riksdagens minst prestigefyllda utskott öppnas kalendern för omfattande resande. Han behöver helt enkelt inte vara närvarande på samma sätt som en ordinarie ledamot. Och han vet vad han gör, socialdemokraternas ”valvinst” säkrades inte av Stockholms stad och län, inte heller Göteborg eller Västra Götaland. Den position som regeringsbildare säkrades av Sveriges mittaxel av traditionell S-byggd. Det vet Håkan Juholt. Men det förstår inte Mikael Damberg. Och Stefan Löfven? Sannolikt för överhopad av andra bekymmer för att han ska kunna se vad som händer.

I det partiinterna arbetet efter valet så pågår nu ett parti schack. Och det är duon Juholt – Suhonen som för spelet. Inte kretsen kring Damberg eller Löfven. Och de för spelet skickligt. Mycket skickligt. De vet vad som oundgängligen kommer komma, oavsett vad, och de har nu initiativet i sina händer.

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.