Skrattkramper och ilskans tårar

Konteramiralen Anders Grenstad, min gamle förbandskollega, ber nu den samlade journalistkåren om ursäkt för att han ”inte var helt tydlig” i var en av observationerna av den misstänkta ubåten gjordes i realtid. Detta samtidigt med att Niklas Svensson, även han i realtid, rapporterar om vilka sund som försvaret spärrat av och vilka enheter som var på väg i vilken riktning.

  • En amiral som hukande ber pressen om ursäkt för att han honorerar sekretess och försöker göra sitt jobb.
  • En reporter som i realtid ger motståndaren all information den behöver för att kunna välja andra handlingsalternativ.

Skärmavbild 2014-10-21 kl. 08.45.29

Detta är inte ubåtsjakt. Detta är inte en underrättelseoperation. Detta är Monty Pythons flygande cirkus där Grenstad och Svensson är den yttersta symboliken för hur illa det är ställt med Försvarsmakten. En konteramiral som hukande ber media om ursäkt för sin existens och att de i grunden bara försöker lösa en uppgift i iaktagande av operativ sekretess för att enheterna ska kunna lösa förelagd uppgift i fred och en reporter som flaxar runt i en egen helikopter och tillåts rapportera om hur enheterna grupperar sig taktiskt för att sälja fler lösnummer.

En konteramiral som ber om ursäkt för sin existens. För att han finns. För att han försöker lösa sin uppgift. Det trodde jag aldrig att jag skulle få uppleva. Och Anders Grenstad av alla människor, han som tidigare – under min tid – var känd i flottan för sitt tydliga ledarskap har blivit en ängslig semi-politiker. En konteramiral som inte kan sätta ner foten och säga

”Vi kan inte, och kommer definitivt inte, av operativa hänsyn, i realtid delge till media om var och hur olika indikationer rapporteras in till oss. Det handlar om sekretess kring vår operativa förmåga och egna stridskrafters operativa förutsättningar och säkerhet. Punkt”.

Vi har inte längre något försvar. Med en konteramiral i första linjen som mer eller mindre ber om ursäkt för sin existens när FM bara försöker lösa förelagd uppgift säger det rätt mycket hur illa det är ställt. Vi har en hög med guldepållerade syltryggar och semipolitiker som hukande och hulkande kryper för kvällspressen och en Vladimir Putin som ramlar av stolen i Kreml i skrattkramper. Själv känner jag lika mycket sorg som ilska nu. Och hur en tår börjar rinna ner för kinden när jag ser hur den nu semipolitiiserade konteramiralen hukar och anpassar sig istället för att visa initiativ och ledarskap.

Tåren? Av sorg eller ilska men vet jag inte. Det är inte av glädje och stolthet i varje fall.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.