Tankesmedjan

I budgetpropositionen för 2015 kommer regeringen att lämna förslag om att höja nivån i taket på dagens A-kassa från dagens 680 kronor per dag till 910 kronor per dag de första 100 dagarna av ersättningsperioden. Därefter ska ersättningen vara 760 kronor.

“Jag är mycket glad över att regeringen, tillsammans med Vänsterpartiet, i dag kan föreslå ett höjt tak i a-kassan, som kommer att innebära en förbättring för löntagare mellan två olika jobb”

säger arbetsmarknadsminister Ylva Johansson (S) enligt ett pressmeddelande.

Men finns det verkligen någon relevans i denna överenskommelse? Sverigedemokraterna gjorde under gårdagens debatt det tydligt för Stefan Löfven att de kommer att rösta mot förslag, det vill säga med Alliansen, om de anser att de förslagen är dåliga för Sverige. Det krävs ingen svårare insikt att Sverigedemokraterna, som inom arbetsmarknadspolitiken under förra mandatperioden i alla omröstningar gick på Alliansens linje, sannolikt kommer fälla detta förslag i linje med den nya praxis som socialdemokraterna antog via den dåvarande gruppledaren Mikael Dambergs försorg. Att kunna lyfta ut utgiftsposter ur budgeten och ta bort dem. Den nya praxis vi införde, trots starka varningssignaler från bland annat mig, innebär att riksdagen i efterhand kan justera regeringens budget genom ”budgetförstärkande åtgärder” eller ”ingenting som försvagar budgeten”. Som att ta bort hela utgiftsposter. Mindre utgifter, starkare budget. I fjol ansågs detta, av vissa av mina partikamrater, som en seger. I år betalar vi, och sannolikt löntagarkollektivet, priset för de rubrikerna. Det skall bli spännande att se de retoriska piruetterna nu när förändringen av riksdagspraxis nu förfaller till betalning. Om förslaget skall ha en chans att gå igenom så kommer den nye gruppledaren Tomas Eneroth behöva slita hårt och ha något att erbjuda Alliansen.

Tiden fram till att budgeten klubbas, den läggs fram för riksdagen senast den 15 november, kommer sannolikt att kantas av fler ”överenskommelser” med främst V och MP men dessa är inte ens värda pappret de är tryckta på förrän de passerat riksdagen. Och så länge vänstern är med på regeringsvagnen och Sverigedemokraterna lägger ner sina röster i voteringen om Alliansen är emot så kommer de att gå igenom. Men. Om inte Löfven får med sig Jonas Sjöstedt så räcker det med en samlad Allians för att förslaget skall falla och om Sverigedemokraterna röstar med Alliansen så räcker inte ens stödet från Vänsterpartiet. Regeringen Löfven är lika svag som Bill Clinton var när han hade bägge de amerikanska kamrarna emot sig. En lam anka och är mer att betrakta som en tankesmedja i realiteten. Det kommer komma lite förslag då och då, vissa går igenom – andra inte. Framför allt Jimmie Åkesson kommer göra sig mer än påmind när han har för tråkigt.

Inom kort blir taktiserandet, och förändringen av riksdagspraxis, under förra mandatperioden tydligt och vem som kom på den snilleblixten får vi nog vänta en sisådär 20 år på att få reda på. Det är så lång tid som protokollen från bland annat vårt Verkställande Utskott är belagda med total sekretess även fast jag har mina gissningar redan idag vem, vid namn, som kläckte den politiskt rätt dyrköpta idén att förändra budgetpraxis.

Regeringen Löfven kommer i varje fall få en inledande period som kommer den att göra mer lik en tankesmedja än regering. Det kommer spottas ut idéer med kortare eller längre livslängd och alla dessa kommer landa i Tomas Eneroths knä att försöka lösa ut. Vissa kan komma att realiseras, andra inte.

Tankesmedja. Inte regering. I varje fall blev starten mer i den riktningen för Stefan Löfven et consortes. Låt oss vara ärliga med detta.

 

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.