Varför kommer vargen?

Förre prosten i Leksand, Staffan Rönnegård, varnar i Dalademokraten för att dagens utveckling i Sverige har likheter med vad som skedde i Tyskland på 1930-talet. Han liknar Sverigedemokraterna vid de tyska nazisterna och menar att:

I Svenska Kyrkan – namnet kan dessvärre antyda att det inte finns mer än en kyrka i Sverige – infiltrerar SD och har ett antal ledamöter i kyrkomötet. Deras ledare efterlyser ”nationalistiska psalmer” och det är inte osannolikt att man längtar till det som motsvarar ”Deutsche Christen”, den heretiska hybrid som skapades i lojalitet med diktatorn i Tyskland. Uppenbarligen finner SD att Svenska Kyrkan är en intressant arena, och genom sitt kyrkopolitiska förbund ”Fädernas kyrka” vill man driva ett nationalistiskt-kristet kyrkoprogram. Svenska Kyrkan är för dem en storhet som sammanfaller med nationalstaten Sverige, inte en kristen kyrka som verkar i samtiden som en aktör bland andra.

Rönnegård har en rad med poänger i det han skriver men problemet för honom är inte att han riskerar okvädningsord för att han sällar sig till en allt större skara som ropar vargen kommer. Skall Rönnegård kritiseras för något är det för att han inte förmår mer och han är sent ute. Tillräckligt många är det som skrikit vargen kommer och vi kan konstatera att det inte bara är en varg som kommer i form av främlingsfientlighet och rasism. Det är en blodtörstig varulv. Rönnegård hade gott kunnat sälla sig till dem som börjat fråga sig varför vargen kommer vilket jag tillsammans med Fredrik Antonsson, Edward Nordén och Peter Högberg börjat försöka bända i. Där hade Rönnegård gott kunnat bidra istället och försöka att, med kyrkan i ryggen, börja få en förståelse att något har hänt i samhället de sista tjugo åren.

En rad reformer har inneburit att en välmående medelklass i storstäderna blivit alltmer välmående samtidigt som de som haft det knapert fått det ännu knaprare. Alliansens jobbskatteavdrag de senaste åtta åren har förstärkt denna trend samtidigt som de kommuner som haft det svårt att garantera välfärdsåtagandena fått det ännu svårare. Dessa kommuner har dessutom blivit primärmarknad för välfärdspirater som köper upp eller hyr tomma konferensanläggningar eller stugbyar för en billig penning för att Migrationsverket skall kunna stjälpa ut hinkvis med arma flyktingar i brist på annat boende. Dessa boenden håller allt oftare en standard som skulle det göra omöjligt hysa djur i. I Blinkarp, i Attendos flyktingboende som “förtätats” på uppdrag av staten genom Migrationsverket lever sex vuxna män på en yta som är mindre än du får hysa sex inburade hundar på samtidigt som kommunerna inte kompenseras på något sätt för dessa tillfälliga boenden där de som bor behöver akut vård. Trauman och andra sjukdomar lämnas allt oftare obearbetade.

Rönnegård kan med visst fog kritiseras. Men inte som han tror.

Stämningsläget håller på att urarta ju hårdare press som kommuner och lokal arbetsmarknad utsätts för. Det är ju inte heller vargen som kommer. Det är en varulv. Minst. Rönnegård är dessutom lite haltande i sitt resonemang för han fördömer inte dig som är dum nog att rösta på nästa despot och som missar att Förintelsen del två – han själv gör parallellerna – eventuellt är på väg om vi följer hans tankebana i hans text. Istället är du är min vän – menar Rönnegård, förvirrad, imbecill och främlingsfientlig och han kommer att förlåta dig i slutet.

Det finns en dopad kamplust i debatten som inte för oss framåt eller som förmår dämpa den våg som sveper över oss nu. Alla ropar och alternativt eller konstaterar att vargen kommer. Ingen, eller väldigt få, har frågat sig varför den kommer och utan det svaret så kommer vi aldrig kunna vinna det slaget. Där hade Rönnegård kunnat prestera bättre än att förklara att de som sällar sig till vargflocken är förvirrade, imbecilla främlingsfientliga och han förlåter dig. Om detta, det Rönnegård får ur sig i sin prästkappa, är allt den svenska kyrkan kan prestera, då står vi andra med stor säkerhet rätt ensamma. Det är inte kamplust, förböner och förlåtelse som är vägen framåt, det är en politik som minskar klyftor och samtidigt säkerställer vår gemensamma välfärd och trygghet. Där samhällets resurser och uppgifter är i balans.

Där vi kan känna oss trygga.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.