Abrakadabra, simsalabim

Det finns skäl för mig att förtydliga, för de som har lite svårt att förstå (vilket är förvånande många), varför jag som socialdemokrat är så pass kritisk mot min egen partiledare och regeringen. Det är genom kritik jag kan påverka, inte genom att okritiskt stå och joddla av lycka för varje galet beslut som Stefan Löfven och hans inre kabinett fattar. Exemplen är många på Facebook och i en grupp går det inte att föra en saklig debatt längre. All kritik eller alla kritiska frågor bemöts med ”Vill du bli blockerad? Vi har en politik för alla situationer”. Vad denna politik är kan man dock inte svara på och när jag påtalar detta kommer blockeringshotet åter. Det finns även de som anser att denna form av kritik skall ske i ”partiledningens inre rum”. Problemet är dock att dessa inre rum är det inte många som har tillträde till varför det då landar i att jag publicerar min kritik offentligt.

Jag blir mer och mer irriterad över stoppet av Förbifart Stockholm. Senast härom dagen åkte jag förbi en av byggplatserna och såg hur en dumper fyllde igen en nygrävd grop som, med en sannolikhet gränsande till visshet, kommer grävas upp igen med start den första maj. Lena Mellin beskriver den politiska situationen med en kirurgisk precision i dagens Aftonbladet. Själv börjar jag fundera i en del andra banor. För om 700 MSEK nu kan avvaras till Miljöpartiets sorgearbete efter valet så borde Magdalena Andersson ha hittat en lada som är fylld till bredden med resurser att kasta bort. Vi tycks leva i ett överflöd i motsats till hennes tidigare beskrivning av läget i statens finanser. Andersson har tidigare låtit förstå att de ökade kostnaderna för migrationen, 48 MDR SEK på fyra år, inte heller det är något större problem att hantera. Det är, citat, ”sådant vi hanterar varje dag på finansdepartementet”.

Min enkla fundering nu är var den där ladan är belägen. Abrakadabra, simsalabim. Helt plötsligt så dyker det upp pengar både här och där.

Problemet för Magdalena Andersson är, med den här typen av trollslag och retorik, att hennes trovärdighet som finansminister urholkas. Det går inte att ena stunden stå och skälla på sin företrädare om tomma lador för att i den andra fatta ett beslut om att köpa blommor till Miljöpartiets sorgearbete för fyra miljoner kronor per dag i 170 dagar. Det är två företeelser som inte kan finnas i samma retoriska stycke. Klaga över resursbrist och sin företrädares misshushållning samtidigt som hon sätter sprätt på över en halv miljard till absolut ingen nytta. Den enda effekten detta får, och som är så onödig, är att det ger Alliansen skottläge på en vårdslös hantering av våra gemensamma resurser. Och att några dumperoperatörer sätts i terapiarbete i ett halvår. För vi skall kalla saker vid dess rätta namn. Alliansen i Stockholms Läns Landsting kommer inte komma till förhandlingsbordet för nya samtal varför det gamla beslutet, som fattats med en bred parlamentarisk majoritet tidigare, ligger fast.

Som socialdemokrat blir jag mer och mer missnöjd med vårt val av regeringspartner. Jag ser hur de pressar oss till en lika ekonomisk vårdslös som tillväxtfientlig politik. Bilden av en ekonomisk ansvarstagande socialdemokrati i Ingvar Carlssons och Göran Perssons anda är inte bara utmanad, den är på gränsen att bli utraderad med den vekhet som Stefan Löfven och Magdalena Andersson visar sin regeringspartner. ”Förhandlingsresultatet” imponerar föga. Och de av mina partikamrater som påstår att samarbetet är en vitamininjektion i socialdemokratin bör fundera på om det inte var socker i bensintanken som blev det egentliga resultatet. Fler sådana här uppgörelser och den svenska motorn, basindustrin och sunda statsfinanser, kommer skära ihop.

Om det inte är på detta sätt så bör i varje fall Magdalena Andersson ge oss adressen till den lada som tycks vara till bredden fylld av smör och honung. Resurser till onödiga ”investeringar” tycks det i varje fall inte vara någon större brist på.

Var kommer alla pengar till onödiga investeringar ifrån? Säger du bara “Abrakadabra, simsalabim” Magdalena Andersson? Är det så enkelt att vara finansminister?

 

 

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.