Axel Oxenstierna tur och retur

Två rån mot Konsum inom loppet av några månader har mobiliserat invånarna i skånska byn Kågeröd. De bestämde sig för att skydda butiken – sedan en tid vaktar man sitt Konsum fram till stängningsdags på kvällen rapporterar DN och Helsingborgs Dagblad i två olika reportage. I Dagens Nyheter så ligger denna nyhet under rubriken ”Goda Nyheter”. För Ledarsidorna.se kan inte nyheten vara sämre. Kågeröd, Kopparberg, Hamneda, Ljungby. Grannsamverkan mot brott, där polisen inte mäktar med, som gör att civilsamhället organiserar sig enligt envarsrätten. En rätt att gripa på bar gärning om det finns fängelse som minimistraff på straffskalan. En rätt vi alla har men som är behäftad med vissa begränsningar och som i vissa fall visat sig spåra ur rejält.

Det finns inga skäl i världen att se detta som en god nyhet. Polisen, och våldsmonopolet, har misslyckats i sitt uppdrag. I Sverige finns idag 55 områden där polisen inte lyckas upprätthålla sitt våldsmonopol alla dygnets 24 timmar och trots att polisen har en budget på mer än 21 MDR SEK så har kommuner som Ljusnarsbergs kommuns polisstation endast öppet en dag i veckan. Och den är långt ifrån ensam om det. Kommunen härbärgerar i dagsläget 4 893 själar och nära 1 000 nyanlända. Ljusnarsberg är annars känt för sitt välorganiserade medborgargarde med runt 400 medlemmar i den vidhängande Facebookgruppen, något som placerar dem på skammens karta enligt Aftonbladets Kulturredaktion genom Petter Larsson. Problemet är att jag dessvärre blev vittne till när denna grupp gick från att vara en fredlig grannsamverkan mot brott till något annat. Den dagen bägaren till slut rann över. Frustrationen över att bli förminskad och där polisens närvaro i vardagen i regel är ett tecken på att något negativt har skett. Närmsta polisstation finns i Lindesberg, 35-40 minuter med bil, eller Örebro – åtta mil bort. Polisen är inte en del av Ljusnarsbergsbornas vardag om inte tråkiga saker har hänt.

I torsdags ringde en av mina vänner och samarbetspartners mig. Han var på väg från norra Sverige med tåg till ett uppdrag i västra Sverige. Det han hade att berätta stämde väl överens med mina erfarenheter den senare tiden. Något håller på att hända nu, och det händer fort. Förtroendet för centralmakten urholkas, polis och rättsväsende är på reträtt samtidigt som många kommuner ute i landet, trots att de säger stopp, får se sig som avstjälpningsplatser för nyanlända flyktingar. Detta skapar spänningar som jag inte är säker på att Morgan Johansson, justitie- och migrationsminister, uppfattar. En av varningssignalerna borde vara de allt fler medborgargardena, ett tecken på att statens våldsmonopol är på reträtt. Om inte annat borde de 55 områden som polisen själva pekat ut vara en varningssignal eller att ambulansfacket nu kräver kravallhjälm, skyddsväst och gasmask vid arbeten i ”hetzon”. Ambulansförbundet anser att det krävs djärva åtgärder för att trygga arbetsmiljön och att ambulanssjukvården i Stockholm skulle behöva två ”taktiska enheter” för att klara sitt uppdrag.

Jag kan konstatera, vid sidan av tjafset med hur mycket det finns i ladorna som Anders Borg lämnade efter sig, att kring Fredrik Reinfeldts prestation och arv finns en del att fundera över. Eller fundera. Jag har, ju mer jag gräver i hur landet ser ut, en föraning som inte är bra. Det Sverige, en av världens äldsta stabila stater med den första fungerande statsapparaten som skapades av Axel Oxenstierna på tidigt 1600-tal, kan snart vara ett minne blott. Staten är på reträtt och de hålrum som den lämnar efter sig fylls vartefter med annat.

Det här kan inte sluta bra. Alls. Om inte Stefan Löfven vaknar och vrider rodret i tid. Typ nyss. Det synes mig som om Oxenstiernas ord till sin son, inför förhandlingarna kring det Westfaliska freden, är tämligen dagsaktuella:

Vet du inte, min son, med hur litet förstånd världen styrs?

Den svenska statsapparatens grundare. Skall hans ord, under sin levnad, behöva avsluta det han skapade? Den stabila staten, garanten för vår säkerhet och trygghet.

Axel Oxenstierna tur och retur.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.