En möglig historia

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Dagens ledare i DN tar upp Miljöpartiets inställning till vargjakten i Sverige och hur de nu förlorat den striden i rättsväsendet. Att MP har en vetenskapsfientlig syn på tillvaron och går på ”magkänsla” är allmänt känt men om vi nu irriteras över denna ständiga kamp om vargstammen så finns det faktiskt allvarligare konsekvenser på grund av deras synsätt. Att Åsa Romson, vår vice statsminister, har en komplicerad inställning till bland annat SLU, vårt lantbruksuniversitet i Uppsala, är inte heller en nyhet. Romson har anklagat detta universitet för att gå i särintressens ärenden tidigare.

Sakine Madon, Dagens Samhälle, tar upp just MP syn på världsalltet när hon beskriver detta. Madon skriver

Det är ingen slump att det är just Miljöpartiet som ändrar Sveriges vettiga hållning till genetiskt modifierade produkter (GMO). Ekot rapporterade häromdagen att vi numera, med MP i regeringen, inte följer de expertråd som resten av EU har godkänt. ”Vi har inte följt den vetenskapliga linjen, som varit brukligt i Sverige”, sa statsinspektören vid Livsmedelsverket som representerade Sverige vid den senaste omröstningen.

Miljöpartiets ideologiska motstånd mot GMO tillåts med andra ord gå före vad forskningen säger.

Men vad handlade den specifika omröstningen om? Något som du och jag sannolikt petar i oss en gång i veckan minst. Potatis. Genmanipulerad potatis. Och det finns skäl till just att EU valde att vilja godkänna just den specifika potatisen i förra veckan, en potatis som Miljöpartiet säger sig ha ”en dålig magkänsla inför”.

Omröstningen handlade om en potatis som blivit mer motståndskraftig mot en form av mögelsvamp och mögelsporer, knappt synliga för blotta ögat och helt utan smak i små mängder, som innehåller aflatoxiner. Aflatoxiner vet vetenskapen numera med säkerhet vara den näst mest cancerframkallande substansen som finns i naturen. En kunskap som de sedan mitten av 1960-talet arbetat hårt med för att finna medel att bekämpa. De enda vägarna att bekämpa aflatoxiner i potatis är antingen via massiv användning av bekämpningsmedel, vilket i sig har en rad med andra kända negativa effekter, eller göra potatisen resistent mot de mögelsporer som utvecklar aflatoxiner. Potatis innehåller även genotoxiner vilket är kanske ännu mer osäkert, för genotoxiner finns inga tröskelvärden då varje kropp reagerar unikt på olika doser. Arbetet med att komma tillrätta med detta och göra potatis, en av världens kanske viktigaste basråvaror för livsmedel, säkrare för konsumenten motsätter vi oss nu under Miljöpartiets ledning. Sverige, som tidigare varit bejakare av vetenskap och kunskap samt det som kallas för Life Science så rör vi oss faktiskt i motsatt riktning och verkar för att reversera denna kunskap. När nu EU går vidare gemensamt med denna utveckling mot säkrare livsmedel, som bland annat minskar risken för cancer och därmed både lidande och ekonomiska kostnader, ställs vi både utanför och bakom detta vetenskapliga samarbete eftersom Miljöpartiet ”har en dålig magkänsla”. Det går inte att skilja på medicinsk, biologisk-, kemisk- eller livsmedelsforskning längre. Och det måste vi förhålla oss till. Oavsett vad magkänslan säger våra makthavare som borde kunna ta till sig vetenskapliga resultat för sina beslut.

Det är vederlagt att jag varit djupt tveksam till Miljöpartiet som ”naturlig samarbetspartner” tidigare, något jag aldrig hymlat om. Men. Hade jag vetat det jag vet idag så hade jag motsatt mig detta politiska äktenskap ännu mer. Miljöpartiets inställning till vetenskap och forskning är inte bara ett hot mot det vi har på tallriken och vår hälsa, inställningen till Life Science –  relaterad forskning, där livsmedelsforskningen och medicin- samt biologi- och kemiforskningen går hand i hand, är uppenbar med hur nu Sverige agerar i EU genom Miljöpartiets försorg. Den bransch, så omhuldad av Stefan Löfven och Mikael Damberg, är i grunden hotad om den skall fortsätta utvecklas i svenska laboratorier. Laboratorier som anses vara världsledande.

 En möglig historia helt enkelt. Med lite lagom dos aflatoxiner. Och några miljöpartister i maktpostion.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.