Förtjänta siffror

Kräftgången tycks fortsätta för mitt parti, socialdemokraterna. Vi är nu nere28,3 procent i opinionen och det finns all anledning att påpeka för Stefan Löfven och Carin Jämtin att vi förtjänar dessa siffror. Det är veligt och vimsigt det som kommer ut från Rosenbad. En budget där småpartierna fått oproportionerligt stort inflytande och där kanske främst utbildningsområdet kantats av mest sjabbel. Lite märkligt då detta var vårt paradnummer under valrörelsen men nu när vi står där med makten så liknar allt någon form av Montesori. Som om vi undrar vad vi ska göra nu. Utlandsinstituten och Campus Gotland fick se sig strukna för felräkningspengar i sammanhanget och symboliken kunde inte vara större. En regering som är negativt inställd till högre utbildning och humaniora. Det finns även en annan budgetpost som har ett stort signalvärde, regeringen släppte efter för Miljöpartiets krav och halverar om mindre än två månader skattesubventionen på diesel och el för skogs- och lantbruket. Enligt Miljöpartiet för att pressa fram alternativa körtekniker och odlingssätt. Jordbruket varslar nu om uppsägningar då det, med dagens teknik, inte går.

En modern traktor kostar mellan 1,5 och 3,5 MSEK. Denna traktor väljer växel och varvtal automatiskt för att optimera bränsleförbrukningen. Till detta kommer en GPS för 100 000 kronor. Denna GPS medger en felmarginal i sida för lantbrukaren när han plöjer eller skördar på ner till fem centimeter. Det går inte att köra mycket effektivare och de slopade skattesubventionerna som nu genomförs med kort eller ingen varsel slår extremt hårt mot vår livsmedelsförsörjning. Redan idag är vår självförsörjning nere på femtio procent och med regeringens glesbygdsfientliga politik lär den inte bli högre.

Samtidigt med detta har Stefan Löfven valt att investera i Miljöpartiets sorgearbete när budgeten prioriterats.

Det står redan klart att en av parterna, Alliansen i Stockholms län, inte kommer gå med på nya förhandlingar kring projektet varför panikstoppet, som kostar skattebetalarna fyra miljoner kronor per dag, är pengar i sjön. Allt för att Stefan Löfvens hjärta blöder för de ledsna miljöpartisterna som måste få tid på sig att smälta att Förbifarten blir av. Personligen hade jag kunnat tänka mig en rad andra användningsområden för de 700 miljoner kronor som panikstoppet kostar. Utlandsinstituten och Campus Gotland står högt upp på min lista likt en rad med satsningar på företagens villkor i glesbygd. En riskkaptialfond och inventering av SAAB:s sidopatent, patent som är ett resultat av dess försvarsmaterielutveckling men som har ett civilt användningsområde, är något som jag skulle skicka ut Mikael Damberg att kika på. Den senares tid som Näringsminister är kantat av ord som ”utreda”, ”titta på i framtiden” och ”angeläget” varför han har en klar utvecklingspotential inom sitt område. Inte godkänt så här långt. Hans medarbetare Ibrahim Baylan, som ansvarar för energifrågorna, tycker dessutom att intervjuer är ojusta då de tenderar att vara som läxförhör. En före detta utbildningsminister som tycker läxor är jobbiga och nu ansvarar för energin bådar inte gott för svensk basnäring.

Andra områden där dessa 700 MSEK kunde använts bättre är en ökad kvalitet i flyktingmottagningen. Obligatoriska läkar- och ålderskontroller vid ankomst är en sådan åtgärd som både samhälle och individ skulle tjäna på. Det finns med andra ord en rad med avsevärt mycket bättre investeringsområden för 700 miljoner kronor att investera i än Gustav Fridolins och Åsa Romsons sorgearbete. För resultatet är redan klart eftersom Alliansen i Stockholms län inte vill riva upp liggande avtal. Meningslöst med andra ord. Och det tillåter Stefan Löfven ske. Om det nu är så tomt i ladorna som Magdalena Andersson vill göra gällande är en investering på 700 miljoner kronor i regeringspartnerns sorgearbete inget annat än underkänt.

 Lägg där till Alice Bah Kuhnkes irrfärder med intetsägande intervjuer, vägrade intervjuer, sms-intervjuer och högläsning ur sagoböcker för kulturutskottets ledamöter så framträder kulturministern mer som hemmahörande i Bolibompa än i en regering. Den fars som hon genomför stänker dessvärre mer på Stefan Löfven än på hennes eget parti. Med viss rätt ändå, oaktat vad så är det Stefan Löfven som utser statsråden och har ansvar för deras kvalitet. Ett ansvar som följer med titeln som statsminister.

Med två månader in i mandatperioden så kunde formkurvan se annorlunda ut. Regeringen är påfallande junior med justitie-, försvars- och arbetsmarknadsministrarna undantagna. Något som kan vara värt att fundera över är valgeneralen Jan Larssons sorti från den inre cirkeln. Larsson, som Göran Perssons absolut närmaste man, borde ha varit självskriven i en socialdemokratiskt ledd regering för att undvika alla dessa nybörjarfel men något fick honom att tacka nej eller så har han helt enkelt inte fått något erbjudande. Vad det beror på borde vi faktiskt gräva något i, för det är något som inte klickar. Det var inte den här typen av regering jag röstade fram, jag trodde faktiskt Stefan Löfven skulle vara starkare och visa ett tydligare ledarskap. Just nu känns det som ordet ”samarbete” istället utplånar all identitet samtidigt som jobbiga frågor skjuts på framtiden eller begravs i utredningar och meningslösa förhandlingar. Till alla de kostnader det innebär.

Nej, jag kan inte påstå att jag är speciellt nöjd alls.

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.