Mannen med nagelsaxen

Så har de tre alternativen i Sveriges Riksdag lagt sina respektive alternativ. Vänsterpartiets eventuella försök till ett eget alternativ räknas bort då de sagt sig ställa sig bakom regeringens. Återstår tre men bara två med relevanta möjligheter att överleva voteringen. Men inget av dessa alternativ, signerade Regeringen respektive Alliansen, dominerar på något sätt samtalet. Det gör det tredje alternativet – Sverigedemokraternas. Inte i form av sitt innehåll utan av sin avsändare. Sverigedemokraterna aviserar att de kommer ta god tid på sig att bestämma sig för vilket alternativ de kommer stödja. De har därmed manövrerat på ett sådant sätt att den kommande perioden kommer handla mer om Sverigedemokraterna och de övriga två alternativens budgetposter för migrationspolitiken än om de övriga alternativens huvudsakliga inriktning.

Skickligt. Oerhört begåvat.

Samtidigt så beräknar Migrationsverket att fram till 2018 räknar de just nu med en differens mot regeringens budget på 17 miljarder. Av det ligger 75 procent på 2017 och 2018. Men siffrorna är ytterst osäkra, säger Marcus Karlsson, ekonom på Migrationsverket. Att de är osäkra, sannolikt i underkant, råder det få tvivel om för någon som läst Lars Wilderängs, AKA Cornucopia, postning i ärendet. Wilderäng fångar upp Mats Edman och Dagens Samhälles artikel från i helgen där han pekar på den erfarenhetsmässiga relationen mellan beviljade permanenta uppehållstillstånd och ankomna anhöriga. Vi talar om de historiska relationerna mellan de två grupperna blir desamma de kommande åren, inte om några av dagens nivåer. För det finns ingenting i propositions- eller motionsfloran från de ”vinnande alternativen” som pekar på någon form av probleminsikt.

Mats Edman konstaterar att vi under tio år tagit emot 33 kommuner. Nu ska vi på fyra år ta emot fyrtio. Från 3.3 kommuner om året till 10 kommuner om året. Den som studerat sin flödes- eller köteori, t ex vad som händer med en väg om trafiken trefaldigas, kan gissa hur det går skriver Wilderäng.

Samtidigt så rimmar inte prognoserna för utgiftsposterna inom vård och skola med denna ökade volymprognos, än mindre speglar de kommunala budgeterna någon som helst beredskap för detta. Det är som om alla låtsas som det regnar med några få undantag men då på kommunal nivå. Den kommunala nivån som har att hantera bieffekterna av volymerna. Flyktingbarn som placeras i Filipstad kan inte längre garanteras skolplats vilket är ett brott mot skollagen på grund av de plötsliga volymer som pytsas ut hinkvis på kommunal nivå. Det finns inget rasistiskt i detta. Det finns inget rasistiskt i att det inte finns några lärare eller klassrum kvar .

Nu står vi inför en volym som, vilket historien visat, inte bara är en teoretisk tankemodell utan snarare tvärtom – statistiskt säkerställd sedan decennier. Inget av alternativen, inte ens Sverigedemokraternas, fångar heller upp denna realitet som även om Sverigedemokraterna skulle sitta med en absolut makt skulle ta år att minska. Vi är förbundna av avtal och regelverk med vår omvärld som gör att den ström av arma själar vi ser som söker sig till vårt land i hopp om skydd och en bättre framtid inte låter sig hejdas under ett budgetår. Oavsett vad så sitter vår regering, oavsett om den skall administrera egen eller Alliansen budget, fast med skägget i brevlådan och när Sverigedemokraterna säger att de har saxen att klippa loss oss med över natt så stämmer det illa om vi skall honorera de regelverk vi ingått och de processer som krävs för att paddla oss ur desamma.

Vi sitter med skägget i brevlådan nu. Ett skägg som fastnade under den förra mandatperioden regim och där socialdemokraterna, i valrörelsens inledning genom att bejaka Miljöpartiets inställning till att ytterligare sänka trösklarna för att slippa förknippas med att stå för nära Sverigedemokraterna nu resulterat i att skägget sitter fastare än någonsin. Då hjälper det inte med ett parti som säger sig stå med saxen i handen, när vi synar deras kort så visar det sig att allt de har är en nagelsax att få loss oss med.

Låt oss inse detta. Skägget sitter i brevlådan. Och det regnar inte. Och vi kommer inte ens ha en nagelsax att komma loss med de kommande åren om inte något av alternativen – regeringen eller Alliansen – kliver fram med realistiska lösningar. Först när vi inser vidden av utmaningen, då kan vi ta oss an den och bearbeta den. Inte förr. På vilket sätt det än blir.

Intill dess? Intill dess kommer allt ljus flöda på mannen med nagelsaxen. Till ingen nytta för någon. Och vi kommer inte komma en politisk millimeter närmare en realistisk lösning så länge regering och Allians negligerar utmaningarna eller spelar ner dem med rent önsketänkande.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.