Mellan långt borta och ingenstans

Sveriges erkännande av Palestina får en hel del reaktioner. Huruvida de är relevanta eller ej är inget Ledarsidorna.se tar ställning till, i grunden så anser jag att det är rätt att erkänna Palestina men frågan är om det inte är för sent. Exakt det som utrikesminister Margot Wallström är inne på. Men. Av fel skäl. För vad vore inte livet om inte men fanns.

Erkännandet av Palestina kunde inte kommit olämpligare för regeringen som överlag fått en skakig start. Miljöpartiet har inte visat sig riktigt förstått vad det innebär att sitta i en regering och den enda minister som klarat sig någorlunda helskinnad från det partiet är Per Bolund. Sannolikt för att han under ministären Persson II återfanns på finansdepartementet.

Det börjar även blåsa en rätt märklig vind nu med inslag av islamofobi. En vind där fakta blandas med rykten, mer eller mindre väl underbyggda samt fiktion i en obehaglig mix. Det blir inte bättre av att regeringen har idag, som en pikant detalj, två ministrar som inte tillåts åka in i Israel. Gustav Fridolin och Mehmet Kaplan. Runt den senare finns en hel del märkligheter i form av uttalanden och närvaro på konferenser med tveksamt sällskap. Den förre, Fridolin, är jag inte säker på om han verkligen tycker att hans aktivist-resa i ungdomen var så bra idag. Det är onekligen en belastning för regeringen att ha två ministrar som inte kan röra sig obehindrat i världen. Och som sannolikt kommer ses med viss misstänksamhet i vårt internationella utbyte med länder som inte erkänt Palestina eller har för avsikt att erkänna det. Jag är inte säker på att Fridolin kommer få ens det europeiska utbyte han kanske förväntar sig i närtid just med hans historia som aktivist. Han kommer sannolikt få känna av en viss aversion mot honom som person inom ministerrådet där han har kollegor med uttalat starka sympatier för Israel. Vi säger lycka till till den unge Gustav, han kan komma att behöva det.

KG Bergström, Expressen, påstår att aldrig har en regering fått så svag start. Han glömmer dock att 2006 så tvingades två moderata statsråd bort inom två veckor på grund av bristande kvalitetskontroll men onekligen ser Stefan Löfvens första steg rätt darriga ut. Och det är inte hans ”fel” om vi ser till vilka ministrar som råkat hårdast ut samt den gode KGB missar faktiskt de största fadäserna. Men. Igen detta men. Det är Stefan Löfven som är regeringsbildare och trots att språkrören utser sina egna ministrar samt medarbetare finns det bara en som bildar regering och som inte kan undandra sig ansvaret. Stefan Löfven borde ha ett och annat i huvudet dessa dagar för oaktat vad så stänker Miljöpartiets oerfarenhet ned socialdemokratin och frågan är hur mycket partiet klarar av. Inom socialdemokratin finns det rätt djup tveksamhet kring giftermålet med Miljöpartiet och är det så att våra siffror kryper ner mot 22-24 procentenheter så är det flera i riksdag och regeringskansli som bör börja fundera på om det där med rödgrön röra var så begåvat. Och då talar vi bara opinionssiffror. Frågan är dessutom hur många nederlag i riksdagen, i form av upprivna utgiftsposter i budgeten, som partiet klarar av. Just häromdagen var det plågsamt att följa intervjun med Näringsminister Mikael Damberg. Inte ett rakt besked, endast skjuta på framtiden i olika utredningar eller förhandlingar.

 Regeringen Löfvens formkurva är inte som den ska. Den är trött, vilsen och osäker. De enda ministrarna som visar någon form och av att ha genomgått matchträning är Ylva Johansson, Morgan Johansson och Margot Wallström. En säkerhet som bottnar i tidigare erfarenheter. Och. De vet vad de vill samt har kraft och argument nog att driva igenom detta. Övriga? En bit kvar. En bra bit kvar.  Under tiden Johansson, Johansson & Wallström leder och fördelar spelet inom sina områden som totala dominanter  känns det som om resten av regeringen befinner sig på den där obestämbara platsen mellan långt borta och ingenstans. Den ”naturliga partnern” visar sig vara allt annat än mogen och samarbetsvillig som lagspelare, än mindre begripa vad det innebär att sitta i en regering och om inte formkurvan ändrar riktning och lutning snabbt kan det sluta riktigt bistert för Löfven et al.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.