Något för katten att leka med

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Efter en längre tids tystnad presenterar Carin Jämtin socialdemokraternas valanalysgrupp. Gruppen kommer ledas av genusforskaren Kerstin Alnebratt och frågeställningarna har delats in i fyra undergrupper:

  • En scenariogrupp med fokus på dagens och framtidens politiska landskap.
  • En grupp med uppgift att titta på partiorganisationen under valrörelsen.
  • En grupp som särskilt tittar på mediegenomslag.
  • En grupp som ägnar sig åt renodlad siffergranskning, främst kopplat till valkretsar.

Det finns en hel del att säga om detta. En hel del. Till att börja med andas även vårt analysarbetes organisation att vi går likt katten runt het gröt. Den fjärde viktigaste frågan för väljarna som aldrig fick debatteras i valrörelsen, migration, ryms inte alls i frågeställningarna som inte någon tar upp de sakpolitiska utmaningar som ligger framför oss. Detta i sig är en förklaring till att SD gick framåt och nu även efter valet växer i opinionen. Det finns helt enkelt ingen fråga om vilka frågor som vi missade eller som kan komma att dominera de närmaste åren. Jag blir dessutom misstänksam när Marita Ulvskog skall leda arbetet med mediegenomslaget. Hon toppade vår lista till EUP och valet av det toppnamnet, tillsammans med moderaternas Gunnar Hökmark på deras lista, dömdes ut både innan, under och efter valet till Europaparlamentet som namn som tillhörde gårdagens politik. Jag ser inte alls vad hon kan tillföra kritiskt i den gruppen samtidigt som vi kan konstatera att den närvaro på Facebook, Twitter och bloggar som vi hade under tiden Netroots fanns försvann som genom ett trollslag när detta lades ner. De som kan sitt spin vet att detta nätverk gjort skillnad tidigare i att påverka traditionella redaktioner och vad strategin bakom nedläggningsbeslutet kan jag ha mina funderingar på. Det klarnade dock något då en av de ansvariga tjänstemännen för opinionsbildning på nätet på ett Twitterseminarium efter valet i plenum konstaterade att hennes uppfattning var att Sverigedemokraterna hade börjat märkas av på nätet ”sista tiden”.

Hade jag inte suttit upp inklämd i en trång biografstol hade jag ramlat av den. Jag var tvungen att fråga min bänkgranne vilken sten den tjänstemannen varit begravd under sedan 2002. Hampus Brynolf, även han i panelen på scen tillsammans med Sanna Rayman, Svd, räddade dock upp situationen och konstaterade torrt att SD idag dominerar alla arenor utom just Twitter. Detta efter att, som litet parti utan medel, satsat på gratisverktygen medvetet sedan 2002. De tar hela tiden ”terräng” på nätet och lämnar dessutom ”trupp för att hålla positionerna” bakom sig för att uttrycka sig i militära termer. Det räcker med att gå in i kommentatorsfält, Flashback, Bloggosfär, Facebook, Youtube och annat och titta. Den som vill se riktigt skrämmande siffror kan med viss fördel titta på Avpixlats besöksstatistik. Den redaktionen är helt öppna med den och det är statistik som skulle få även Aftonbladet och Expressen att bli avundsjuka över hur de klarar av detta med en promille av motsvarande budget. Detta hade mitt partis webstrateger, de tjänstemän som har som heltidsjobb att ha kunskap om detta, missat. Detta område har då bland annat Marita Ulvskog att granska tillsammans med de som skall granska partiorganisationen. För frågorna är länkade till varandra.

Den enda relevanta gruppen anser jag vara den som har som uppgift att titta på partiorganisationen. För jag har personligen aldrig sett en valrörelse som har varit så fylld av engagemang och så välorganiserad nere på golvet. Där valgeneralen Jan Larssons ande och energi genomsyrade hela partiet. Det är något märkligt att han bara försvann genom bakdörren för utan hans prestation, den enskilt bästa, hade valresultatet varit än mer katastrofalt. Vi var, i strid med hans tidiga ambition, otydliga i våra budskap samt vi valde att undvika brännande frågor.

Jag själv? I protest mot, och som komplettering till, 2010 års kriskommission tog jag och några partikamrater däribland Peter Högberg och Peter Johansson (Röda Berget) samt min numera före detta partikamrat Alexandra Einerstam initiativ till ”Öppna Kriskommissionen” då vi ansåg att den kriskommissionen mer handlade om att balansera regioner och särintressen inom partiet. Den här gången låter jag nog ett sådant initiativ passera, det får någon annan ta tag i. Jag orkar inte och har annat att tänka på. Risken finns att det lilla vettiga som finns i denna rätt senfärdiga analysprocess som vi nu går in i kan vara överspelat inom ett par veckor. Den parlamentariska röran som vi har att hantera kan mycket väl göra att analysgruppen är historia innan den satt igång.

Så nej. Den här lämnar jag till katten att leka med. Känns mer som att några haft för lite att göra samtidigt som de vet att de måste göra detta. Något i detta upplägg känns faktiskt rätt uppgivet och halvhjärtat samtidigt som jag inte blir kvitt känslan av navelskåderi och att de inget förstått.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.