Plakatpartiet

Ylva Johansson, Arbetsmarknadsminister, uttalar sin bedömning om den kommande veckans parlamentariska dramatik. Hon och jag delar bedömning i dagsläget att regeringen väljer att istället för att gå in i en votering köpa sig rådrum och skicka tillbaka budgeten till finansutskottet för ytterligare beredning. Med de låsta positioner vi sett den senaste veckan så är det sannolikt en realistisk bedömning, jag utesluter inte att Stefan Löfven tog Alliansens varningssignal på allvar i samband med utmarschen från pensionsgruppen. Det har inom socialdemokraterna funnits en övertro och önsketänkande att Alliansen skulle luckras upp i och med Fredrik Reinfeldts förestående sorti. Denna övertro stämmer väl överens med mina kontakter med mina företrädare, de lever som i en bubbla av önsketänkande rätt ofta. Jag själv vet, med mina kontakter in i FP, C och M, att Alliansen inte har några som helst planer att splittra sig själva, snarare tvärtom. Och övertron ges ett ansikte av Carin Jämtin som på fullt allvar tror att budgeten går igenom och stärker regeringen. Ja, det kanske den gör – men inte utan politiskt pris. Både Alliansen och SD har siktat in sig på att radera ut Miljöpartiet från regeringens hemsida. Om det säger hon intet.

Peter Wolodarski, DN, tar upp något av de misstag som kantas varje ny regering och funderar i termer hur många Löfven tål. Han nämner ingenting om hur många misstag eller förlorad politisk mark av Löfven arbetarrörelsen tål vilket är en inte helt ointressant frågeställning. Som ingen vill ens hosta om. Ännu.

Vad vill då jag?

Jag vill se den socialdemokratiska budgeten gå igenom. Den är bra för pensionärerna och den är bra för arbetarkollektivet. Den har rimligt god fokus på företagande och väl så.

Men.

  • Jag vill på sikt få bort Miljöpartiet från regeringen. Att de lyckats pressa Stefan Löfven till att bränna upp fyra miljoner per dag på att stoppa Förbifart Stockholm, som ändå kommer byggas som avtalat, är direkt ansvarslös hushållning med gemensamma medel. Framför allt i ett ansträngt budgetläge finns det annat att investera totalt 700 MSEK i. Detta blir notan för att Miljöpartiet, ett av riksdagens mindre partier, skall få sörja sin genomklappning i valrörelsen. Samma sak gäller griseriet kring Bromma Flygplats. Så onödigt att dra på sig kommunernas och svenskt näringslivs irritation innan regeringen hunnit få ut sina passerkort till Rosenbad ens en gång.
  • Jag vill få bort Miljöpartiet då det nu blir mer och mer uppenbart hur de försöker påverka regeringens arbete i Life-Science frågor. Ett agerande vi sett genom hur de styr Livsmedelsverkets voteringar i EU och i direkt strid mot Stefan Löfvens intentioner att utveckla detta område.
  • Jag vill få bort Miljöpartiet för dess lantbruksfientliga politik samt att de ånyo grisar till vår långsiktiga energiförsörjning.. Det kan inte vara rimligt att vi vid varje regeringsskifte måste tillsätta nya energikommissioner för att tillfredställa extremistpartier som Centern och Miljöpartiet.
    Jag vill få bort Miljöpartiet för dess motstånd till en försvarsmakt värd namnet.

Jag ser inte, och har aldrig sett, Miljöpartiet annat som en livsstil för de som har råd och bättre lämpad som utomparlamentarisk opinionsbildare. Deras första framfart i regeringen har bara kostat skattebetalarna onödiga miljoner och omfattande prestigeföluster internationellt. Vårt nya agerande i EU har inte gått spårlöst förbi och det är ingen slump att Stefan Löfven fortfarande, efter två månader, inte fått träffa EU:s kabinettschef på tu man hand för att forma Sveriges roll efter statsminister- och kommissionsskiftet. Sverige, med sin rätt skakiga och bitvis obegripliga ompositionering i fler frågor är inte längre den prioriterade medlem vi var under Göran Perssons och Fredrik Reinfeldts ledning. Vi har bytt fot i lite för många frågor där vi vari tongivande och ett föredöme på kort tid och där är det inte Socialdemokraterna som har bytt åsikt åt Sverige utan ett sexprocentspartiet som fått genomslag.

Ja, jag ser gärna att Miljöpartiet får respass. Men inte för budgetens skull, den är till 75 procent rätt bra. Jag ser hellre att Stefan Löfven tröttnar på att ha en partner som hela tiden agerar tvärs emot vad 75 procent av väljarkåren tycker och drar ner vårt internationella anseende. Att ge dem respass i en sakfråga som energin, arbetskraftsinvandringen eller Life-Science är bättre för oss. Det markerar tydligare vad vi är för parti, ett statsbärande progressivt parti med sina rötter i arbetarrörelsen, och vad Miljöpartiet är för parti. Ett plakatparti med en mugg latte i ena handen.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.