Sverige och socialdemokratin förtjänar bättre än såhär

Aftonbladets ledarredaktion, Eva Franchell, som tidigare kammat Miljöpartiet medhårs, har reagerat på Gustav Fridolins ”Förlåt mig”-artikel i Expressen ig efter den numera lika kända som misslyckade filmen på Youtube där han ger hela Sveriges lärarkår en mästrande klapp på huvudet som nyutnämnd utbildningsminister.


Filmen totalsågas av professorn i retorik Stigell i Lärarnas tidning och min gamle lärare i Samhällskunskap, Legendaren, den bästa lärare jag haft, och Lektorn Gert Lienhart vid Ahlströmska skolans gymnasium och dessutom förtroendevald i Stockholms kommunfullmäktige roterar sannolikt i sin grav nu om han ser vad Fridolin tar sig till. Filmen är nog bland det pinsammaste en regering presterat och det hade gått kunnat stanna vid det. Den blev faktiskt ännu pinsammare med att Gustav Fridolin sedan ägnar en helsida åt att be om ursäkt för sin existens. Svårslaget rekord. Det tog inte ens en månad innan vi ser den första Juholtska ”Förlåt – mig – turnén” gå av stapeln. En riktig politiker, och kanske främst minister, hade inte lagt tid på det utan skakat av sig kritiken och istället – som Franchell pekar på – levererat politiska resultat. Satsningen på lärarlönerna passerar dessutom inte obemärkt, Medlingsinstitutet har redan börjat märka av hur det kan gå nu när regeringen intervenerar i lönebildningen. Nästa yrkesgrupp som redan knackar på dörren är Kommunalanställdas Förbund och det finns fog att ställa sig frågan om varför inte Stefan Löfven, som facklig ringräv, såg detta innan? Har ingen i hans stab kunnat stava till begreppet “politisk analys”? Det verkar inte så i varje fall.

Det finns en hel del att säga som socialdemokrat dessa dagar. Jag är inte ett dugg imponerad. Jag är djupt besviken och då har budgetbehandlingen inte ens startat. Ibrahim Baylans första intervju som energiminister i Dagens Industri är så nära en katastrof det bara går. Han kunde inte svara på en enda fråga inom hans ansvarsområde och fräste åt reportern att det inte ”var speciellt juste” att utsätta honom, som minister, för ett ”läxförhör”. Och det stoppar inte där.

Ledarsidorna.se källor i Riksdagen låter meddela att kulturminister Alice Bah Khunke nekar kulturutskottets kallelse till utfrågning och lät istället hälsa att ”det går bra att komma förbi departementet efter 17 någon dag nästa vecka”. Så agerar inte en samarbetsministär. Så agerar ingen ministär. Så agerar ingen minister ens en gång. Du fräser inte åt journalister och du hörsammar som minister kammarens kallelser till utskotten, på det senare gives inget alternativ. Har du inte dom svaren som ett utskott efterfrågar så pallrar du dig som minister åtminstone dit och säger det.

Det finns ännu mer att säga om regeringen Löfvens start. Heléne Hellmark Knutssons, ansvarig för forskning och högre utbildning, beslut att föreslå en nedäggning av utlandsinstituten var allt annat än en lyckad testballong. Oavsett om hon är förd bakom ljuset eller såg denna strykning i statsbudgeten med öppna ögon och medveten om vad hon gjorde. Oavsett utgången av detta kommer den frågan förfölja henne fram till nästa val som kunskapsfientlig. På samma sätt som hur det nu gick till när Miljöpartiet lät skära bort finansieringen av sjöpraktiken för de som läser till sjöbefäl. Att just Miljöpartiet, som förordar fartygs- och tågtransporter, låtit göra detta är minst sagt remarkabelt, lägger ner den utbildning som har bäst förutsättningar att möta deras miljömål Och det finns som sagt ännu mer detaljer, inga av dom speciellt charmiga för regeringen Löfven men dessa kan jag inte skriva om utan att röja källorna. Helt klart är att den stämning av positiv förväntan som funnits hos många av de opolitiska tjänstemännen i regeringskansliet inför regeringsskiftet numera är att beteckna som bortblåst.

Kvar står en utbildningsminister som behandlar lärare som 12-åringar och sedan ber om ursäkt för det i bästa Juholt-stil, en vice statsminister som inte står bakom regeringens politik och öppet kritiserar en ministerkollega inför journalister, en kulturminister som vägrar hörsamma riksdagens kallelser och en energiminister som tycker att intervjuer om hans politikområde är som läxförhör och fräser åt journalisten i fråga.

Om det är detta som är kännetecknen, och den standard som vi kan förvänta oss, för en modern samarbetsregering av socialdemokratiskt snitt vill nog inte jag vara med längre. Det här är inte samarbete, detta är en fars av amatörskådespelare som någon släppt in på nationalscenen av misstag för att någon råkat lämnat dörren olåst. Sverige och svenskarna – nya som gamla, offentliganställda som egna företagare, gamla som unga, friska som sjuka, och inte minst de som söker skydd här samt socialdemokratin, är faktiskt värda ett bättre ledarskap.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.