Tjänstemännens fångar?

Lördagsintervjun i Sveriges Radio med  Migrationsverkets GD Anders Danielsson gav egentligen ingenting nytt förutom att vi har en myndinghetschef som inte heller vill tala siffror. En myndighetschef som känns mer politisk än chef. Intervjuaren, Monica Saarinen, är normalt en minst lika slipad programledare som hennes företrädare Thomas Ramberg men jag tycker inte att hon var tillräckligt fokuserad – Danielsson klarade ut att slingra sig ur de svåraste fällorna hon gillrat och vi blev inte mycket klokare av intervjun. En sådan fallgrop hade kunnat vara varför Danmark, Finland och Norge – som alla tre lyder under samma internationella överenskommelser – tar emot väsentligt mindre migranter och flyktingar av vad vi själva tar emot i relativa tal.

Finland följer UNHCR:s rekommendationer, Genéve-konventionen, EU:s direktiv och sin egen utlänningslagstiftning på asyl- och migrationsområdet. Enligt ett pressmeddelande av Finlands delegation i Europarådet tog Sverige emot emot kring 15 000 syriska flyktingar 2013. I Norge och Danmark ska 3 500 respektive 730 syrier ha beviljats asyl. Finlands motsvarande siffra var 500. Kalla hårda Finland struntar i konventionerna? Nej säger EU, nej säger FN och nej säger finländarna själva. Det hade varit intressant att höra Danielssons svar på denna fråga då han hela tiden hänvisade till regelverk han inte kunde påverka.

På samma sätt så gömde sig Danielsson bakom LOU och hur framför allt små kommuner lastas hårdare när privata boenden öppnar och orter som Åtvidaberg, Ställdalen, Porjus med flera ser sig i vissa fall få ökningar av befolkningen på mellan 20 och 50 procent. I Västra Å, Askersund, ökade befolkningen med nära 100 procent över natt. Även där tar Danielsson skydd trots att Konkurrensverket kommit fram till att Migrationsverket visst kan ställa krav på att det säkerställs en social infrastruktur kring boendet för de som nu kommer ifråga utan att vara diskriminerande.

Överlag fick jag känslan att Danielsson kör sitt eget race. Han har en liberaliserad grundsyn på migration och vill inte se att det finns andra tolkningar av överenskommelser än hans egna. Att de omtolkningar som skulle kunna göras skulle innebära så små skillnader att de inte är lönt att genomföra dem och lite sorglöst vältra över ansvaret på kommunerna genom tvångslagstiftning kan helt enkelt inte vara rimliga anser jag. Personligen ser jag inte att skillnaderna mellan till exempel Finland och Sverige är så små i relativa tal, trots att vi följer samma internationella regelverk, att vi inte skulle ha råd att inte börja titta på tolkning som Danielsson påstår vara så huggen i sten. Jag köper inte Anders Danielssons ord som sanning, annars skulle sannolikt både Finland och Danmark stå inför såväl EU-kommission, Europadomstol som FN:s Generalförsamling och förklara varför de bryter mot internationella konventioner och multilaterala överenskommelser. De gör de bevisligen inte varför Danielssons absoluta sanningar tål att synas något mer.

Det som däremot var lite nytt var att även Danielsson ansåg att Dublin-förordningen, den förordning på EU-nivå som stadgar om vilket land som skall vara första asylland, nu är att betrakta som alltför urvattnad i sin tillämpning för att ha en legitimitet. Men även där tappade Saarinen greppet – vi fick aldrig något svar på om det var bra, dåligt eller hur Migrationsverket kommer hantera detta.

Jag vet inte. Det är vanskligt att anklaga en tjänsteman och myndighetschef för att ha en egen politisk agenda och medvetet eller omedvetet förhålla sig till ett regelverk med den egna agendan som primus motor som så uppenbart, i jämförelse med Danmark och Finland, kan tolkas annorlunda trots att han påstår motsatsen. Jag får dessvärre en känsla av att det kan vara så. Att den politiska nivån, utöver att vara livrädda för att stämplas som rasister, har blivit tjänstemännens fånge. Det kommer inte bli ointressant att se hur detta utvecklas och det som var mest anmärkningsvärt var att inte heller Migrationsverkets generaldirektör ville prata volymer.

Känns som vi är lite illa ute faktiskt. Det känns som hela detta politikområde, och hela debatten, är någons fånge.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.