Amatörer

Huruvida det verkligen blir ett extraval, som statsministern aviserat, eller inte börjar mer och mer te sig högst oklart. Positionerna tycks vara helt låsta och skulle Stefan Löfven helt plötsligt få försäkringar att detta var den sista samlade Alliansbudgeten som presenteras innan 2018 väntar honom en intern svekdebatt. Han har tydligt lovat väljarna att inte sitta kvar och administrera en Alliansbudget. Förlorare blir då socialdemokraterna och vinnare blir Alliansen och Sverigedemokraterna. Skulle Alliansen och Socialdemokraterna komma överens om grundlagsnära förändringar i riksdagens arbetsordning, som voteringsreglerna, för att säkra dagens och framtida minoritetsstyren skulle socialdemokraterna kortsiktigt vinna på detta men den stora förlusten skulle komma i 2018 års allmänna val. Sverigedemokraterna skulle kunna, med viss säkerhet, säga sig vara offer för ett elitstyre och kunna kapa åt sig positionen som offer samt demokratins sista utpost. Ett ödets ironi. Min egen position är dock tydlig:

Riksdagen och regeringen skall hålla tassarna borta från grundlagsnära förändringar av arbetsordningen tills vidare. Dessa trixningar i formalia hör ungdomsförbundens historia på 1980-talet till och hör inte hemma i den svenska parlamentarismen och de historiska parallellerna borde förskräcka. Weimarrepubliken föll offer för just parlamentariska trix, men från nazisternas sida, som skickligt manövrerade runt de minoritetsklausuler som gjorde det möjligt för dem att slutligen radera demokratin ur det tyska systemet i 13 år. År som kom att innefatta såväl folkmord som världskrig.

 Såväl moderater som socialdemokrater borde hålla sig för goda för att ens sätta sig i möten och ventilera detta. De får heller inte glömma att just ett sådant regelverk kan komma att sättas i händerna på Sverigedemokraterna som, om inte S och M nu börjar ta tag i migrations- och integrationsfrågorna på allvar, kan komma att inte bara vara riksdagens tredje största parti. Med de allt synligare bristerna i mottagandet av migranter och en social välfärd som blir skörare och skörare så utesluter inte jag att SD kommer etablera sig stabilt som ett av Sveriges tre största partier 2018. Och det är inte självklart att S eller M tar platsen som det största i ett sådant scenario. Tänk då tanken vad en förändring av form skulle innebära och titta tillbaka lite på historien. De riksdagspolitiker från S respektive M som ens överväger fortsatta samtal om formfrågor visar prov på en historielöshet som närmast är att beteckna som ett intellektuellt kalhygge. Att diskutera form när de inte kan komma överens i sakpolitik är ett personligt underkännande för var och en av dessa på ett personligt plan.

Vi bör nu noga fråga ut våra respektive riksdagsledamöter när de inför nästa ordinarie val söker ny plats vid köttgrytorna. Jag själv kommer inte acceptera vare sig glidande svar eller att de ser formen som överordnad sakpolitiska överenskommelser och kompromisser. De som inte klarar av att svara redigt på frågorna, och framför allt ärligt, bör ges respass till lämplig FAS-3 sysselsättning. Och då är deras namn ovidkommande. Om de heter Stefan Löfven, Magdalena Andersson, Mikael Damberg eller Carin Jämtin. Kan de inte svara medlemmar och väljare ärligt och begripligt var de står och hur de agerat så bör de inte få fortsätta i politiken. Samma sak bör gälla för mina politiska motståndare. Vare sig Annie Lööf, Jan Björklund, Göran Hägglund, Anna Kinberg Batra eller Thomas Tobé bör i detta ha något som liknar frikort från förklaringar var man står och hur man agerat.

Den svenska parlamentarismen går nu igenom sin värsta kris någonsin. Våra företrädare, om nu SVT uppgifter visar sig stämma, är inte heller värdiga att få representera folket om de nu börjar dribbla med demokratiska spelregler bakom stängda dörrar. Och dessvärre är det dessa representanter som är upphovet till krisen. Jag ser idag få, om ens några, möjligheter att de kommer lyckas återställa förtroendet för vår parlamentarism om de inte flyttar fokus från form till sak. Och börjar leva upp till tidigare löften.

Amatörer. Det är det enda ord jag nu kan komma på för att beskriva mina känslor. Amatörer.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.