Hellre bakåt än framåt

Eva Franchell, Aftonbladet, menar i dagens huvudledare att det går ett drev mot grön politik samt målar upp Göran Persson som dels en tomte av rang men även något av hin håle själv som motståndare mot dagens Miljöparti. För det går inte ett drev mot grön politik. Det går ett högst välförtjänt drev mot riksdagens kanske mest utopiska parti. I regeringsställning skrämmer facit, nu senast lät bostadsminister Mehmet Kaplan, MP, förstå att de stadsdelar i Sverige som fått statliga stimulansbidrag för att minska utanförskapet framgent går miste om detta trots att det nu syns tydliga positiva resultat rörande jobben. I 14 av 15 bostadsområden har sysselsättningen ökat. I flera fall mer än i den kommun stadsdelen ligger i. Skälet som anges är att det finns ett tävlingsinslag som enligt miljöpartiets dogmer är ”besvärande”. Jag finner faktiskt inte ord för detta synsätt. Områden som har visat att de är på rätt väg rycker Miljöpartiet nu undan mattan för när dogmerna sätts överordnade över pragmatisk politik som fungerar. Jag får förutsätta att Franchell tycker detta är helt i sin ordning.

Vi kan fundera ett varv på vad Eva Franchell har att säga om detta. Eller hur Miljöpartiet lyckats få Socialdemokraterna att vända LO ryggen och numera företräda en i allt väsentligt avreglerad arbetskraftsinvandringspolitik. Eller vad Franchell tycker om att vi nu, under det rätt onödiga panikstoppet av Förbifarten eftersom det stod klart från början att Alliansen i Stockholms Län aldrig ville omförhandla avtalet, belastat våran gemensamma kassa med mer än 100 MSEK i onödan. 100 MSEK räcker till att anställa runt 200 sjuksköterskor i primärvården i ett år. Bara vid de stora universitetssjukhusen saknas idag 2 000 sjuksköterskor och då har Dagens Samhälle inte börjat gräva i primärvården ute i landet. Men vad är väl 200 årsarbetstjänster i jämförelse med ett helt onödigt panikstopp av ett projekt som det funnits bred överenskommelse om redan från början? Och vi kan i all enkelhet ställa oss frågan om varför Aftonbladet, med Schibstedt som ägare, tillåter att Ledarredaktionen fortsätter driva opinion i en fråga som redan är historia och förlorad. Det borde finnas annat att driva opinion för där det fortfarande finns möjligheter att påverka besluten. Barnfattigdom, arbetslöshet, utanförskap, brister i vården och hålen i vårt sociala skyddsnät är bara några jag kan räkna upp på rak arm som hyfsat angelägna. Men vem är väl jag att tycka det åt Jan Helin, LO och alla andra intressenter som håller denna ledarredaktion under armarna.

Eva Frachell är själva urtypen för en röd opinionsbildare som ofta identifierar sig med en väljarkår som socialdemokraterna flirtat med sedan Mona Sahlins dagar. Gröna, högutbildade storstadsbor med stora inslag av dogmatiskt tänkande – företrädesvis i innerstad eller de närmare kranskommunerna. Perspektivet är tunnelbanenätet och tjänsteproduktion. Inte transporter av varor eller glesbygdens villkor. Miljöpartiet är sannolikt det glesbygdsfientligaste parti som finns i riksdagen. De har inte på något sätt backat från de pålagor som de tidigare aviserat, men förlorat i förhandlingar med Stefan Löfven, som dramatiskt skulle kullkasta förutsättningarna för mänskligt liv norr om Dalälven.

Sveriges märkligaste ledarredaktion förnekade sig inte idag heller. Gnällig ton och en bild av att vara en rejält dålig förlorare som hellre ser bakåt än framåt är det som stannar kvar när jag nu går vidare med dagens göromål.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.