Lika, men ändå så olika

Dagens ledar- och debattskörd är en intressant kontrast. Anders Lindberg, Aftonbladet, verkar ha stannat upp helt i sin utveckling som ledarskribent och fortsätter hålla fast vid att valet 2015 skall domineras av att försöka definiera vad Sverigedemokraterna är för form av parti. Han far dessutom med direkt osanning i följande formulering:

Skärmavbild 2014-12-12 kl. 14.50.57

Om nu namnen Ture Nerman och Torgny Segerstedt säger Anders Lindberg något. Lindberg titulerar sig bland annat journalist och dessa två, de råkar vara liberaler, är närmast halvgudar i sin kamp mot nazism och fascism när det begav sig. . Han kan annars med viss fördel läsa, och reflektera över, biografin om Segerstedt. Där framgår med all önskvärd tydlighet hur Per Albin Hansson, Sveriges socialdemokratiske statsminister under andra världskriget, beslagtog ett flertal upplagor av Göteborgs Sjöfarts- och Handelstidning på grund av liberalen Segerstedts (som var ansvarig utgivare) hårdnackade opposition mot nazismen. Lindberg har i sin verklighetsbeskrivning klara drag av historierevision. Eller en mycket tydlig del av härskarteknkerna som kallas förnekelse av fakta.När han dessutom ber Stefan Löfven vända sig till SSU:are och kommunpolitiker för att lära mer om detta parti så är han rejält fel ute. SSU får, genom Henrik Arnstad, lära sig att fascism och Sverigedemokrater bäst kan skrikas ihjäl – exakt den linje som Aftonbladets ledarredaktion varit trogen och som bottnar i Bommersviksakademiens utbildning av framtidens socialdemokrater. Dessvärre ett synsätt som slagit igenom i stora delar av partiet. Om vi försöker skrika ihjäl en sympatisör till SD, vad är det som i den processen får honom eller henne att känna sig välkommen i socialdemokraterna någonsin? En tanke som sannolikt aldrig föresvävat vare sig Lindberg, Virtanen eller någon av de andra på Aftonbladets Ledarredaktion som säger sig driva opposition på arbetarrörelsens villkor mot orätter. I sann socialdemokratisk idétradition. Socialdemokratins styrka har i alla decennier varit sin kritik och opposition mot orättvisor och ojämliheter. Den som anser att Aftonbladet för den traditionen vidare på bästa tänkbara sätt genom att som Lindberg fastna vid ett ord sedan år tillbaka räcker upp en hand.

För det finns att ta tag i. Bostadsbrist, osäkra jobb, arbetsbrist, allt glesare skyddsnät, läkarbrist, lärarbrist. Men i allt detta så fokuserar Lindberg vid ordet fascist, vem som är och inte är. Måhända en akademisk diskurs med tiden men det förändrar inte situationen för de flyktingbarn som nekas skolplats för att kommunen inte har tillräckligt med lokaler och lärare när de dimper ner med ett par dagars varsel. Inte heller förändras villkoren i primärvården i Ljusnarsberg där kommunen fått en tillökning med 20 procent bestående av traumatiserade flyktingar med även i övrigt skakigt hälsotillstånd utan att den lokala distriktsläkarstationen får fler resurser. Ens momentant under någon vecka. Lindberg gör sitt jobb, det gör han – men frågan är om han inte gör det åt sig själv för att känna sig som godare än andra samtidigt som han nu sällar sig till avdelningen historierevisionister som vill ”glömma bort” liberalernas ståndaktighet under nazismens glansdagar och då även socialdemokratins mörka historia under samma tid.

Susanna Birgersson, DN, gör ett väsentligt bättre jobb på denna tidnings ledarredaktion. Numera rätt yrvakna, men ändock. Hon menar att Vad som får SD att öka eller minska i framtiden är oklart. Det är inte dem vi ska förhålla oss till, utan till verkligheten.

Birgersson gör en hyfsad analys men det saknas något. Verkligheten är tyvärr det som gör att SD växer och så länge inte något parti kan ställa sig i klar och redig opposition mot klyftor, mot bostadsbrist och allt annat samt med en politisk lösning som väljarna bedömer realistisk så kommer även liberala krafter stå sig slätt. Det kommer inte gå att genom komplicerade nationalekonomiska resonemang, som dessutom har inslag av önsketänkande, övertyga den väljare som väljer att gå över den otillåtna gränsen och rösta på Sverigedemokraterna. Inte heller liberalerna har idag, lika lite som socialdemokrater eller moderater, svar på väljarnas huvudfråga:

Hur ser vårt framtida välfärdssamhälle ut? Kommer det se ut som vi vant oss vid eller kommer det förändras? Kommer mina barn ha jobb och bostad? Kommer mina framtida barnbarn ha en inkluderande skol som är tillgänglig för alla, oavsett tro,etnicitet, fysiska- eller psykiska handikapp eller socioekonomisk status? Hur ser arbetsmarkanden ut? Inkluderande, exkluderande eller selekterande?

Två ledarredaktioner. Så lika men ändå så olika i grunden. Eller tvärtom. Några skribenter  utvecklas med tiden, andra stannar kvar i en egenförfattad historia. Men ingen är i närheten av att kunna driva just den opinion mot orätter som krävs för att till slut döda ordet ingen vill vara idag.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.