Master och slav

Förre finansministern Anders Borg har ändrat sig, nu vill han ändra i Lagen om Anställningsskydd. Arbetslösheten bland unga och invandrare kräver det, enligt Andes Borg nya spelregler på arbetsmarknaden. Borg menar att om Stefan Löfven även han kan se detta så skulle han kunna få Alliansen till förhandlingsbordet. Med nära 12 651 nyanlända med uppehållstillstånd som väntar på kommunplacering samtidigt som tidigare generösa kommuner börjat säga upp placeringsavtal då de lokala bostads- respektive arbetsmarknaderna inte klarar av integrationen är det en naturlig reaktion från en numera avhoppad finansminister. En finansminister som vars chef, den avgående Fredrik Reinfeldt, ser flyktingpolitik som en fråga om arealer – inte lokala förutsättningar för ett mänskligt boende eller ett arbete att gå till.

Anders Danielsson, Migrationsverkets Generaldirektör, ger i en intervju intrycket att dagens migrationsström inte är något större problem men att kommunernas ovilja att ta emot är klart märkbar och kommer sannolikt märkas än mer då Sverigedemokraterna är vågmästare i allt fler kommuner. Totalt, med de 12 651 som väntar i Migrationsverkets på att börja resan in i Sverige så finns ytterligare runt 60 000 som väntar på att få sitt ärende avgjort. Inte sällan bor de under former som inte ens hundar får leva under enligt svensk lag. Djur och fängelseinterner har i Sverige en bättre skyddslagstiftning än en människa på flykt.

När de nyanlända väl får sin kommunplacering börjar nästa resa. Sysselsättningsgraden bland utrikes födda varierar med deras födelseregion. Invandrade från Latinamerika och EU15 uppvisar ungefär samma sysselsättningstal som inrikes födda. Individer från Asien och Afrika uppvisar däremot betydligt lägre sysselsättningsgrad än inrikes födda, medan individer från övriga Europa ligger någonstans mittemellan. Även efter lång tid i landet spelar födelseregion roll för sannolikheten att ha ett arbete. Personer från exempelvis forna Jugoslavien uppvisar efter tio år i landet en betydligt högre sysselsättningsgrad än invandrade från Somalia. Endast 35 procent av somalier i Sverige var sysselsatta tio år efter invandringen. Samtidigt har lite för många företrädare försökt få oss att tro att all migration är lönsam för samhället även på kort sikt. Tolkningar av den s.k. OECD-rapporten som är minst sagt märkliga då migranter, enligt rapporten, inte skall förväntas bidra via skattesedeln till bland annat satsningar på infrastruktur, bostäder eller rättsväsende.

Vi närmar oss nu en punkt, eller kanske har vi redan passerat den, där de politiska alternativen blir färre och färre. Paul Collier, professorn i ekonomi vid Oxford, som arbetat med dessa frågor i snart två decennier, kallar denna punkt i sin bok Exodus för panikläget. Paniken slår till i det politiska systemet och den politiska nivån börjar fatta beslut som är vare sig effektiva eller som bidrar positivt till den efterföljande integrationen. Uteslutande av en viss grupp från att få uppehållstillstånd leder, till exempel, till att de ur den gruppen som redan har anlänt får en stämpel på sig som profitörer på ett välfärdssystem. Ekonomiska flyktingar, de som migrerar till Sverige eftersom förutsättningarna i hemlandet för försörjning är svåra, är ett annat exempel på en grupp som då skulle ställas utanför. Grupper som visat sig vara lättare att integrera väljs bort till förmån för de som har reella skyddsbehov.

Valet i mars 2015 kommer att, oavsett vad vi tycker om det, handla om migrations- och flyktingpolitik i någon form. Välfärden, arbetsmarknaden och bostadsmarknaden har begränsade resurser och vi måste bestämma oss för vad som skall vara master – styra – och vad som skall vara slav – följa.

Skall migrationspolitiken vara överordnad alla andra politikområden så måste vi, vilket Anders Borg pekar på, anpassa bland annat arbetsmarknadslagstiftningen men även på sikt börja snäva in vad vår allmänna välfärd skall kunna erbjuda alla medborgare och boende i Sverige. En rörelseriktning mot det amerikanska systemet med omfattande privata försäkringslösningar. En välfärdsmodell som selekterar fattig från rik.

Skall vi däremot göra tvärtom, låta arbetsmarknads- och välfärdspolitikens förutsättningar styra migrationspolitiken så måste vi ta en kanske ännu svårare diskussion. Skall vår migrationspolitik vara humanitärt präglad eller skall vi sätta produktionsmålen högst? Skall vi, likt Canada, USA, Nya Zeeland och Australien, redan i flyktinglägren börja selektera vilka som skall få skydd i Sverige och vilka som inte skall få skydd. Om vi skall välja mellan den nigerianska ensamstående outbildade fembarnsmamman, som fått se sig själv och sina döttrar bli våldtagna, med sina barn eller den traumatiserade 35-årige manlige civilingenjören som fått se sin familj utraderad av en självmordsbombare. Vad som är bäst. På kort sikt, på lång sikt och vad vår etik och moral säger oss.

Vi har passerat en beslutspunkt nu, eller står vid den. Vi måste bestämma oss om vad som skall styra vårt samhälle nu. Migrationspolitiken eller vad vi uppfattar som vår svenska modell i form av välfärd, arbetsmarknad och bostadsmarknad. Något måste vara underordnat det andra för de är kommunicerande kärl och beslut om det ena påverkar det andra.

Något skall vara master, och något skall vara slav. Enkelt formulerat men desto svårare att svara på. Det är det som är politik och det är därför vi nu har den kris vi har. Våra politiska ledare har inte varit vuxna uppgiften att vare sig formulera problem, fråga eller göra just det valet.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.