Migration och integration – kommunicerande kärl

Dagens bottennotering i integrations- och migrationsdebatten kommer, inte helt oväntat, från Expressens krönikör Lars Lindström som ser varje lands möjligheter att ta emot diasporor på samma sätt som Fredrik Reinfeldt. En fråga i grunden om arealer enligt Lindströms perspektiv som även menar att 2015 års val kommer handla om hur mycket högerextremism Sverige tål. Lindströms anslag och intellektuella höjd samt analysförmåga ligger väldigt nära en annan journalist med samma bakgrund i nöjesjournalistiken och det får mig att fundera något om det sadelbyte som Lindström och Virtanen gjort mellan nöjesjouralistik och politiska analyser alltid är så lyckat för tabloiderna. Samtidigt så angriper SvD Kultur i en understreckare ett närliggande ämne. Idén om etnicitet som fundament för nationell identitet tog form när varken kungen eller Gud längre instiftade politisk samhörighet. I botten handlar dock nationalstaten om ekonomi, medan dagens nostalgiska nationalism kan ses som en reaktion på globaliseringen menar de på kulturredaktionen i den osignerade artikeln. Etnicitet och nationell identitet är ämnesområden som ligger nära det som valet kommer handla om – migration- och integrationsförutsättningar.

I debatten används ett begrepp som ”det multikulturella samhället”. Av lätt insedda skäl så finns det fog för att börja gräva i detta begrepp samt förutsättningarna för integration. Motsatsen till multi- eller mångkultur är kanske enklast att ta avstamp ifrån. Monokultur. En monokulturellt samhälle förutsätter att immigranter assimileras, går upp helt, i det nya värdlandets kultur. Multikulturella samhällen kan i praktiken delas upp i två olika modeller

Den önskvärda, liberala definitionen, är att fler kulturer samexisterar sida vid sida och över tid fusioneras med varandra samt bidrar till korsbefruktning och utveckling. Som extremt exempel kan vi nämna de gyllene åren på den iberiska halvön, c.a 700-1492 e.v.t där muslimer, judar och kristna samexisterade samt tog vetenskaperna till oanade höjder vid bland annat Alhambraklostret som härbärgerade de tre abrahamitiska religionerna parallellt. Men. Sedan har vi den andra definitionen. Där stora diasporor av samma kultur och etnicitet anländer samtidigt i tid och rum och av olika skäl låser in sig. Detta får en rad med negativa konsekvenser för den aktuella gruppen, individen samt den nya värdstaten.

Ett exempel på grupper som är svåra att fusionera är sådana med stark klankultur. Per Brinkemo beskriver i sin bok ”Mellan klan och stat” den somaliska diasporan i Sverige och vad som sker (och inte sker) när en av världens äldsta statsbildningar, med världens äldsta regeringskansli och därmed statsapparat som dateras tillbaka till Axel Oxenstierna 1611, möter en klankultur.

Där klan och familj utgör det vi tycker är självklart att andra svarar för som till exempel allt från banksystem, domstolsväsende och över till socialt skyddsnät. Det som kanske är viktigast att förstå i detta är att en individ inte lämnar en klanstruktur eller klankultur ostraffat. Lämnar du ”din” klan blir du förskjuten, ofta för evig tid. Ni kan fundera på vad som händer dessa individer när de i sina rebelliska tonår lämnar den trygghet en klantillhörighet innebär samtidigt som de inte blir accepterade i sin nya värdnation. Dessa individer blir lätta offer för såväl kriminella kretsars rekrytering som, inom den muslimska gruppen, jihadistrekrytering. En annan yttring på detta är det som kommit att kallas för hederskultur och blir då logisk med förskjutningskulturen. Där unga kvinnor, som Fadime Sahindal fick se sig mördad av sin egen far. Hon ansågs ha lämnat klanen och familjen och blev då fredlös.

Kan då multikulturella stater, där kulturer inte fusioneras, överleva? Nej är mitt svar. Bengt G Nilsson beskriver detta i sin bok Oljans pris rätt väl när han beskriver Sudan och även Etiopien. Dessa länder består i grunden av ett antal olika klaner, var och en med sin unika kultur och även vissa språkvariationer. Dessa konkurrerar inbördes om resurserna men har historiskt kunnat enas mot en gemensam fiende kortare tider (fråga Mussolini, han åkte på storstryk) men är inte tillräckligt nära varandra för att bilda en stabil och bestående statsapparat.

Mångkultur- eller multikultur kräver över tid en fusionering, mer eller mindre, för att vidmakthålla en stabil stat. Angela Merkel, Tysklands förbundskansler och tidigare anhängare av ett multikulturellt samhälle, har numera bytt uppfattning mot bakgrund av hur framför allt den turkiska gruppen etablerats i samhället. De turkar som valde en tysk identitet som födda i Tyskland men bejakade sina rötter har haft lättare att etablera sig i andra generationen och framåt än de som vidmakthållit sina föräldrars turkiska identitet.

Men är då klankulturen endast negativ? Nej, absolut inte anser jag. Vid kravallerna i Husby i Stockholm under 2013 var det just de starka klankulturerna som möjliggjorde att ordningsmakt och fältassistenter relativt snabbt kunde få bukt med de mest akuta skeendena. Klan- och familjeöverhuvuden gav sig ut på gatorna och jagade in de sina och kvar blev de som på olika sätt tidigare förskjutits som fredlösa. En minoritet som polisen i de situationerna kunde hantera. Och som av en händelse var kända sedan tidigare. Vidare har jag själv numera erfarenhet av hur migrationsprocessen kan se ut om vi utnyttjar de strukturer som finns i en diaspora på rätt sätt. Där vi respekterar klan- och familjestrukturerna men samtidigt arbetar aktivt med framför allt klanledningarna för att klargöra vad det är som gäller i Sverige. Ett arbete som tar tid. Som inte går att hasta igenom. Men som absolut inte får innebära att vi lägger oss platta på något sätt.

Något som skulle vara direkt skadligt på lång sikt vore att staten skulle intervenera i bankväsendet, som Kitimbwa Sabuni efterlyser, för att möjliggöra att muslimer skall kunna låna pengar. Det vore fel väg att gå då den svenska lagstiftningen redan idag möjliggör för Sabuni att själv söka en bankoktroj för en muslimsk bank. Finansinspektionen har tidigare meddelat, 2008,  att det inte föreligger några hinder för den formen av banklån i Sverige som Sabuni efterlyser.

Vi måste nu, utöver debatten om migrationen och flyktingmottagandet, börja fundera på integrationen. Hur mycket, och hur rigid, multikulturen skall tillåtas vara. Om vi skall acceptera att kulturer inte vill fusioneras och på vilka områden dessa kulturer ändå måste fusioneras med värdkulturen. Såsom språk, lagar och regler. Samtidigt måste vi vara medvetna om att vi inte kan tillåtas att slå sönder fungerande klan- och familjestrukturer hur som helst utan att ha något att erbjuda. Att verkligen ta emot med öppet hjärta de som vill fusioneras snabbare än andra. Vi måste även hålla i huvudet att en fusionering av en persons kulturella identitet inte sker på ett halvår, jag har hört nordafrikaner prata om mellan två till fyra generationer innan en viss kultur kan ha fusionerats lyckosamt med en vår värdkultur. Integration kommer kräva tålamod, överseende men även mycket tydliga gränser om vad som är viktigt för oss som nytt moderland.

Att vara tydlig i en sådan här process är ingen nackdel. Det finns inget rasistiskt i detta, snarare tvärtom. Det är snarare en fördel med klara spelregler för att undvika alla misstankar om rasism och vi måste även ta denna debatt. Nu. Inte sen. För det är som så att migrationsdebatten inte bara handlar om volymer och vilken press det sätter på vår gemensamma välfärd. Det handlar om väldigt mycket mer. Om hur vi upprätthåller en stabil stat men samtidigt ger oss verktygen att utveckla stat och individ.

Migration och integration. Vi kan inte separera dessa begrepp om vi skall slippa rasism.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.