Ni förtjänar endast mitt förakt. Inget mer.

Det är ingen bra idé att ändra i röstningsreglerna i riksdagen. Då skulle Sverigedemokraterna gå framåt ännu mera. Det säger Karl Loxbo, statsvetare på Linnéuniversitet i Växjö som kommentar till uppgifterna att Alliansen och Socialdemokraterna nu tycks sitta förhandlingar om hur framtida minoritetsstyren skall kunna genomföras.

Karl Loxbo kan på goda grunder anses ha rätt. Idag har främst Stefan Löfven, genom gårdagens TT-intervju, kraftigt markerat att nyval är det alternativ som gäller även fast samtliga partier borde se fram emot detta med viss bävan. Att Stefan Löfven satt igång en process som ser ut att sluta bortom all kontroll står nog rätt klart för de flesta och jag skulle nog vilja ha klart för mig hur han kom fram till den här lösningen. Vilka, namneligen, som drev fram detta (och en del andra) beslut. Det är i sådana fall personer som inte bör få förnyat förtroende eller anställning i någon roll när denna soppa är över.

Av lätt insedda skäl så leker, om uppgifterna är korrekta om att börja skruva på regelverket i riksdagen för att isolera Sverigedemokraterna, såväl moderater som socialdemokrater med elden nu. Ett regelverk som har som enda syfte att isolera Sverigedemokraterna – om än i förklädnad – kommer få exakt motsatt effekt så fort allmänna val kan genomföras. Om detta är den enda moteld vi har som kan ge verkan, att skriva om regelboken, mot Sverigedemokraternas politik och argumentation samt den enda åtgärd vi kan lansera som motmedel mot den oro för den svenska välfärden som växer ute i landet så vet jag inte om jag skulle kunna kalla vare sig de två stora partierna för statsbärande längre och jag skulle med stor tvekan gå till valurnorna 2018. Om detta är det enda vi har att möta Sverigedemokraterna med så har de humanistiska idéerna och ansvaret för vår välfärd förlorat och ledningen i de två stora partierna kommer förtjäna inte bara att doppas i tjära och rullas i fjädrar, de kommer förtjäna mitt förakt. På ett personligt plan. Politik är ibland så förskaffad att det inte går att skilja på sak och person.

Är detta allt vi har på ritbordet mot det växande politikerföraktet och mot Sverigedemokraterna så ställer jag mig tveksam till att kalla oss, eller förtjäna att kallas, för en upplyst demokrati. Det kan vara så att det vi ser är hur dagens politiska ledarskap, sprunget ur ungdomsförbundens maktstrider på 1980-talet i de två stora partierna, nu fullbordar en demokratis livscykel. Att dagens parlamentarism kommer ersättas av något annat inom två till tre val i bästa fall, under andra former i värsta fall.

Just nu känner jag bara mörker. Och ett grundmurat förakt inför ett växande antal namngivna personer. Ett förakt som jag kommer ha svårt att dölja – nej, jag kommer inte dölja det när jag tänker efter, varför ens ge dem det? – nästa gång jag träffar på dem.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.