Vad var det som hände?

Såväl Peter Wolodarski, DN, som Anders Lindberg, Aftonbladet, har Stefan Löfven och socialdemokratin som sina ämnen i helgens ledartexter. Wolodarski funderar över det kloka i ett extraval och han har sina poänger, Lindberg menar att en blyg, velig och ängslig socialdemokrati inte kommer vinna några val. Lindberg har rätt och den måste kännas i hjärtat på Jan Larsson, Carin Jämtin och kanske Stefan Löfven. Just bristen på tydlighet, även om vi lovade tvärtom i vår valstrategi inför valet 2014, lyser med sin frånvaro. Såväl under valrörelsen som under regeringstiden. Vi är allt annat än tydliga och har kommit i ett läge där det mesta uttrycks i vaga ordalag eller skjuts på framtiden i funderingar på om vi skall ha en utredning eller förhandlingsman.

Jag undrar vad som hände de där första två veckorna 2012 i direkt anslutning till att vår partistyrelse valde Stefan Löfven som partiledare. De två veckorna sattes han på ”politikerskola” på Bommersvik. Därefter försvann han från radarn för att göra sällsynta återbesök under en lång tid. Bort försvann den tydliga ledare jag hade lärt känna genom hans ordförandeskap i IF Metall och åter kom….. något annat. Något annat samtidigt som partiledningen slöt sig även gentemot medlemmarna. Inga av de beslut, en del av rätt avgörande karaktär, har ventilerats i medlemsleden. Mailen är uppfunnen men i inboxen har jag bara funnit pressreleaser om var delar av partiledningen befann sig för dagen och mot slutet rena megafonbudskap. Om samarbete och dialog är Stefan Löfvens honnörsord utåt så är det ingenting som har påverkat synen eller hanteringen av medlemmar inåt. Att Janne Larsson, vår valgeneral, ändå lyckades med en närmast historisk mobilisering måste ses som ett mirakel när jag ser tillbaka på valrörelsen 2014. Hur det går nu? 100 dagar är en kort tid för socialdemokraterna att samla sig och komma igen och de bitvis motstridiga beskeden om vad vi går till val på och med är inte något som imponerar.

Vi går till val på den numera fällda budgeten tillsammans med Miljöpartiet samtidigt som vi inte går till val med Miljöpartiet samtidigt som vi enligt Miljöpartiet visst går till val tillsammans som ett regeringsalternativ.

Var det någon som fick ihop det där? Räck upp en hand. Är det någon som känner stor entusiasm för att gå och knacka dörr med detta som svar när väljarna börjar ställa frågor? Hand upp.

 Något hände de där dagarna på Bommersvik i månadsskiftet januari – februari 2012. Valet av Bommersvik och Bommersviksakademiens inramning för politikerutbildning av Stefan Löfven gav mig redan då dåliga vibrationer. Vibrationer som jag viftade bort. Något, eller några, kapade personen Stefan Löfven när han skickades av VU och Partistyrelse på “politikerskola”. Jag undrar vad och vilka som låg bakom. Något som sakta men säkert suddade ut konturerna på socialdemokratin.

Jag undrar vad som hände. Och vilka som en dag måste ställas till personligt ansvar. Om inte en svängning sker, att vi får tillbaka den tydliga ledare som vi trodde att vi valde och som bottnade i arbetarrörelsen och inte i ett ängsligt Stockholmfixerat klimat, så går vi mot något jag resonerat om tidigare och som handlar om den politiska livscykeln. Vilket stöd varje idéburen organisation börjar och slutar sin livsbana med.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.