Egenansvar och styrmedel

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Sitter och är fortfarande lätt irriterad över kulturminister Alice Bah Kuhnkes okunskap om Islam och hur hon kom på snilleblixten att som kristen att definiera en religion åt över 1,6 miljard troende eller runt 23 procent av jordens befolkning. För ytterst, det har tagit Islam 1 300 år att formulera en överenskommelse mellan de olika korantolkningarna som är så nära en definition de själva har kommit. Det så kallade Amman-protokollet, om hur åtta av de dominerande lagskolorna inom såväl sunni som shia erkänner varandra.

Aje Carlbom har en mycket bra artikel om Islams eget ansvar i Dagens Samhälle men den rör sig dessvärre inte ner på djupet. Ett djup som vi måste förstå, framför allt ett djup som Alice Bah Kuhnke borde ägna avsevärd tid dessa dagar att försöka förstå. Hennes kalender på regeringen.se vittnar i varje fall om att tid är något hon har relativt gott om. Ånyo en vecka utan någon dokumenterad aktivitet för oss väljare. Dagens bästa inspel står annars professor Eli Göndör för i Aftonbladet. Göndör kan sin sak och hans perspektiv är centralt nä pekar på att militanta islamister och hårdföra islamofober är beroende av varandra. De bekräftar varandras världsbilder. Det tydligaste exemplet genom historien är relationen George W Bush och Usama bin Laden. Bush gav bin Ladens tolkning legitimitet genom att Bush anammade och basunerade ut bin Ladens definition av jihad och jihads yttersta mål. Utan denna bekräftelse skulle inte bin Ladens tankegods kunnat utvecklas som den gjort tills idag. Idag har vi två, inte en, muslimsk rörelse av detta slag i Al Queda och IS samt att även delar av Muslimska Brödraskapet ser ut att gå mot en radikalisering.

Men när började detta? Det började 632 e.v.t. När Profeten dog. På frågan om vem som skulle efterträda honom som Kalif svarade han att det var den som stod honom närmast. Sedan den fjärde kalifens död, Ali, så har det varit en schism om detta innebar blodsbanden (shia) eller den som stod honom närmast i tanken (sunni). Detta har inneburit en konflikt mellan de två huvudfårorna i Islam. Islam är annars den religion som präglas mest av splittring i jämförelse med de andra två abrahamitiska religionerna. Det tydligaste tecknet i modern tid hur djup, och blodig, denna konflikt är kommer säkert ihåg kriget mellan Iran och Irak. Ett krig mellan Saddam Husseins sunnidominerade styrkor och Ayatolla Khomeini´s shia. Och det är kanske främst ur den konflikten som Ammanprotokollet kom till. Syftet är att inbördes skapa en så stor respekt för varandras lagskolor (korantolkningar) att blodiga krig kan undvikas. På så sätt så tog Islam de första stegen på den väg Carlbom nu anvisar. Men 1 300 år av blod och splittring är ingenting som vänds i brådrasket. Islam är dominerande i länder och regioner med starka klankulturer. I en klankultur är det kollektivet som har tolkningsföreträde före individen eller ett skrivet ord eller avtal. Är en avtalstecknande part okänd för en klan så saknar avtalet legitimitet. I just Ammanprotokollets fall så är det i Sverige endast Mahmoud Khalfi Driri, talesman för religiösa frågor för Islamiska Förbundet i Sverige, som officiellt honorerat detta protokoll. Eftersom Driri inte erkänns som legitim företrädare av samtliga muslimer i Sverige så har protokollet redan i våran del av världen problem. I andra europeiska länder har de något bättre förutsättningar då fler inriktningar, eller koranskolor, honorerar detta.

Detta något om utmaningarna vi har. Och det skall bli spännande att se hur kulturministern nu använder sin lediga tid i kalendern. Kanske kan det komma något vettigare ur den än den övertro att Sveriges regering ska kunna få 24 procent av världens befolkning att omfamna och acceptera en gemensam definition av Islam.

Tillåt mig vara något pessimistisk runt ministerns förutsättningar och jag kan lova er att jag inte kommer släppa detta i första taget. Inte heller kommer jag släppa hur den nationella samordnaren mot våldsbejakande fundamentalism utvecklas. Med dessa djupa rötter och en inbördes historia av blodsspillan så borde de flesta inse, med viss lätthet, att anslaget från början liknar den svenska socialtantens. Det finaste som finns är att tycka synd om någon som känner sig kränkt i det svenska samhället och sedan sitta och klappa den personen på huvudet, ge lite bidrag och några grötmyndiga råd utan förpliktelser. Det här går inte bara att prata och tycka synd om. Det måste till något annat och här har alla muslimer ett ansvar att driva sin process vidare.

Själva.

All intervention från oss i allmänhet och från Alice Bah Kuhnke och Mona Sahlin i synnerhet är dömda att misslyckas och kan tvärtom förvärra situationen för oss alla. Den enda intervention som kan ha någon effekt är tydliga regler vad som gäller i Sverige samt att vi kanske ska börja jobba lite med finansieringen. Att bara de religiösa och politiska föreningar som anammar och bejakar den värdegrund som bygger det svenska samhället är berättigat till bidrag kan vara en väg att gå. Pengar är inte allt men ett mycket effektivt styrmedel i detta fall.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.