Hårt vs Mjukt

Avhopparverksamhet är en sak, möta återvändande jihadister behöver inte nödvändigtvis vara samma sak. Aftonbladet kan i dag visa unikt bildmaterial med svenska jihadister i Syrien samt en intervju med återvändaren ”Abraham” om varför Europa ska frukta nya terror­attacker.

– Den som leker med elden blir bränd

säger han till Aftonbladets reporter. Se intervjun i sin helhet. Den, om någon, borde vara en ögonöppnare för bland annat Mona Sahlin. Jag själv möter denna typ av övertygade ungdomar, inte nödvändigtvis återvändande jihadister, minst fem dagar i månaden. De representerar samma oförsonliga tankegods och är lång väg från insikt att den vägen kan gå fel.

Med intervjun, ett skakande dokument, så blir detta uppenbart. För att den mjuka linjen, med terapi, förtur till jobb och bostad, skall fungera kräver det att det finns en vilja hos den enskilde att hoppa av. En insikt om destruktiviteten i den verksamhet eller organisation som lockat in svenska ungdomar.

Jag kan garantera de som tror på den mjuka linjens överlägsenhet att den linjen inte någonsin skulle fungerat på Thomas Møller, numera pensionerad president för Hells Angels i Sydafrika. Han visade aldrig under sin aktiva karriär någon vilja att hoppa av, gruppdynamiken och övertygelsen om att ett liv som 2-procentare var så stark att ingenting kan bryta igenom detta. På samma sätt visar erfarenheterna från annat avhopparstöd till de som hoppar av eller lämnar andra religiösa sekter att det börjar i den enskilde. En vilja eller gryende insikt att individen själv är på fel väg. Det finns skäl att påminna om mitt förslag från igår, ”En smal sak”, tillämpades på Møller med visst resultat.

Åter videon på Aftonbladet.se. Även fast Abraham inte har svaret på alla journalistens frågor så är det ställt utom allt tvivel att han står fast i sin övertygelse. Inte en spricka i rustningen och han går nu på gatorna för andra ungdomar som föredöme. Som symbol för något tydligt som mycket väl kan fungera som magnet för andra. Han har nu sin roll för IS att spela, att se till att rekryteringen fortlöper. Den typen av personer måste bort från gatorna och kan med viss fördel gå igenom en motsvarande ”denazifieringsprocess”. Dessa processer, som genomfördes i Tyskland efter andra världskriget, var tydliga. Beroende på engagemang i nazismen så utmättes straff parat med rehabilitering på olika nivåer. De värsta dömdes naturligtvis, om deltagande i folkmord kunde styrkas, till livstidsfängelse men sedan kom påföljderna att variera. Allt från långa fängelsestraff med arbete och utbildning samt samtal till kommunarrest och samhällstjänst. I detta finns det faktiskt något att titta närmare på.

Skulle det svenska lagrummet finnas på plats, som nu Anders Ygeman och Morgan Johansson arbetar med, skulle det vara en fördel om alternativet kommunarrest fanns på straffskalan. Dels som en komponent efter frigivning från fängelsestraff men även som enskild åtgärd för de som bara arbetat med understöd hemma i Sverige. En kommunarrest som inte är i samma kommun som där de varit verksamma i eller bor i om de inte reagerat positivt på behandlingen i Kriminalvårdes regi. Att bryta mönster, att rubba deras skeva världsbild är a och o för att överhuvudtaget kunna bryta igenom. Naturligtvis finns det en hel del problem med den typen av lagstiftning. Dels är den ”grundlagsnära” då den utmanar varje medborgares rätt att bosätta sig var han eller hon vill men görs kommunarresten, det vill säga tvånget att vistas i en kommun med daglig anmälningsplikt, tidsbegränsad under straffets verkställighet så bör det ändå gå.

Det finns uppenbara skäl att titta närmare på tyskarnas denazifieringsprocesser efter andra världskriget men en sak är säker. Lagrummet, att kriminalisera utländskt stridande i likhet med de som reser till Ukraina respektive Syrien och Irak hastar. Vi kan inte ha fler ”Abraham” gående på gatorna som föredöme för de som ligger i gränszonen att falla för locktonerna. Och för de som anser att jag har fel fokus när jag tar upp Ukrainska nationalister i samma kontext kan jag konstatera att dessa inte läst ”Porters Lag”. Ta hand om små problem innan de blir stora, då slipper du lägga ännu mer resurser senare. Om vi ser till att ta fram ett lagrum där straff och rehabilitering hänger ihop kan vi adressera bägge cancersvulsterna. Dock är det ställt utom allt rimligt tvivel att IS-kombattanterna är ett akut problem där kraft måste sättas in. De återvändarna måste helt enkelt bort från gatorna och de miljöer de bedriver sitt arbete i.

Dessvärre är det även på det sättet att vi skall vara medvetna om att den svenska rättsordningen inte medger retroaktiv lagstiftning varför vi inte får glömma att även rekrytering redan nu måste kriminaliseras för att dagens återvändare skall oskadliggöras.

Återigen: Kriminaliserar vi även rekrytering samt börjar jobba med finansieringsdelarna till rörelser som bedriver våldsbejakande verksamhet under politiskt eller religiöst extrema förtecken så är mycket vunnet. Får vi bort rekryterarna är det ett stort steg. Som att begränsa Abrahams, han i intervjun, möjligheter att sprida sitt tankegods. Bra mycket mer, såväl långsiktigt som kortsiktigt, än att enögt fokusera på de rehabiliterande åtgärderna.

Hårt vs mjukt. Jag vet var jag står.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.