In the ghetto

Identitetspolitiken tycks tyvärr ha gjort sitt återtåg in i Regeringskansliet nu. Kulturministerns prestation vid manifestationerna häromdagen pekar entydigt i den riktningen och detta bådar dessvärre för en sämre integration än tvärtom. Identitetspolitik är nämligen intimt förknippad med integrationspolitikens förutsättningar. Vår regering borde istället för att lyssna på alarmister och representanter för särintressen ägna mer tid åt att se till en annan europeisk stats erfarenheter. En stat som tagit emot stora numerärer av flyktingar och arbetskraftsinvandrare. Tyskland.

Angela Merkel, förbundskansler, övergav 2010 tron på det multikulturella samhället. Multikultur är, per definition, en rad kulturer på samma geografiska yta men som lever inbördes i ett stort mått av isolering. Bibehållandet av den kulturella särarten i relation till varandra har, visar det sig, verkat som en broms för en lyckad integration och fusionering av enskilda kulturer med värdlandskulturen. Paul Collier, författare till boken Exodus, redovisar i ett kapitel pedagogiskt på hur detta fungerar. Han tar fram tysk forskning på den turkiska diasporan.

Den turkiska diasporan har i sig kanske lite andra förutsättningar. Från början var de att betrakta som gästarbetare men över tid så etablerade de sig alltmer i det tyska samhället. De gifte sig med andra turkar eller turkiskor och fick barn. Med turkiskt ursprung. Dessa barns förutsättningar är det som har studerats och resultaten är inte ointressanta i en vidare svensk diskussion om multikultur, monokultur och fusionering av kulturer. Vad har man då kommit fram till i denna forskning? De barn, som lite vårdslöst kan benämnas som andra generationens invandrare, har fått lite olika utveckling beroende på vilken inställning de har till Tyskland. De har haft samma språkkunskaper i tyska, samma betyg men lyckats olika bra på arbetsmarknaden senare i livet. För de som haft en syn på sig själva som tyskar men med turkiskt påbrå har det gått i allt väsentligt bättre än de som ser på sig själva som turkar födda i Tyskland. De senare känner sig mer utanför och mer hemma i något annat – kan vara en dröm – än där de lever. De förra, de som säger sig vara tyskar med turkiskt ursprung har visat sig ha lättare att anamma tyska sedvänjor och bruk men även bjuda på det egna kulturarvet.

Detta leder oss vidare till hur vi ska börja möta integrationsproblematiken. Integration anser jag inte heller vara ett bra begrepp, jag skulle vilja arbeta mer med termer som inkludering och fusionering. Fusionering av kulturer. Assimilering, som annars borde vara en vettig term, är idag ett begrepp som används av Sverigedemokraterna varför den är helt oanvändbar om du vill få någon annan politiker att lyssna.

Fungerar multikulturen i den svenska kontexten? Mitt svar är nej. Inte som det ser ut idag likt och på samma grunder som vad Merkel kommit fram till. Vi ser hur särintresse efter särintresse vill hävda sin särart och kräva anpassningar för just sin grupp. Ett exempel på detta är “Svenska muslimer i samarbete” som representerar en majoritet av svenska muslimska föreningar. De presenterade 2013 en rapport som på punkt efter punkt redogör för hur de anser att muslimers rättigheter kränks i Sverige. En av punkterna, att det svenska bankväsendet inte anpassat sig efter muslimers behov av bostadslån, fick i varje fall mig att reagera. Om behovet är så stort så är det inget som hindrar någon att söka en bankoktroj då Finansinspektionen konstaterat att det inte föreligger några hinder i den svenska lagstiftningen. Men behovet av en starkare identitet än andra flykting- och invandrargrupper är tydligt. Rapporten är ett exempel på vad dessa individer ser sig själva som i första hand. Muslimer och inte svenskar. Inte svenskar med muslimsk religiös tillhörighet. Ser ni skillnaden? Religionen som överordnad samhällstillhörigheten. Och det blir tydligare än då om vi nu förflyttar oss till de så kallade utanförskapsområdena.

Min erfarenhet, efter mina resor i landet och efter timmar av samtal med poliser, imamer, fältarbetare, klanöverhuvuden och många andra, är numera att områden som är homogena – som vissa områden i Södertälje – vad avser vissa ursprungsländer har kommit längre i fusionen med en svensk kontext än de som är diversifierade. I ett diversifierat utanförskapsområde pågår en ständig kamp mellan nationella eller etniska diasporor om vem som sitter högst upp på gödselstacken och får flest privilegier från värdstaten. Vem som lyckas skrika högst och samtidigt trycka undan de andra. Behovet att lyfta fram sin identitet som mest utsatt för att tillskansa sig värdstatens

Detta leder mig till tanken om ghettofiering. En ghettofiering, ja – vi har de facto ghetton i Sverige i form av utanförskapsområden, behöver inte vara negativ om dessa områden blir homogenare än idag. Det är inte skadligt med ett ”Little Mogadishu” i Stockholm, lika lite som Little Italy eller Little China var och är det i Boston eller New York. Så länge vi accepterar att det inte finns några genvägar och att en fusion av kulturer tar tid. Skapar vi däremot diversifierade ghetton så underblåser vi en negativ identitetspolitik.

Detta var lösa tankar i kvällningen när jag ser ut över en stormig fjärd. Inte bara lösa, vartefter jag lär mig mer av olika källor  och egna upplevelser så är jag övertygad att vi på allvar måste ta tag i detta under innevarande mandatperiod. Om vi inte gör det kommer vi fortsätta vara fångar i en händelseutveckling som inte leder i någon positiv riktning. Och vi måste inse att det inte finns några genvägar. Det kommer ta tid. Kan vi ta de första stegen nu kanske jag kan få uppleva hur vinden vänder innan min tid är all.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.