Kapten Blåskägg: Samma värdelösa plan

Jens Kittel, AKA Kapten Blåskägg, är numera en återkommande krönikör på Ledarsidorna.se. Ambitionen är att han på regelbunden basis kommenterar svensk politik ur ett kritiskt knök-högerperspektiv med en egen kolumn.

Några dagar har gått och bytet av lagkapten för mina Moderater har börjat sjunka in. Första tankarna är relativt tomma och jag kan inte påstå att de innehåller ett överdrivet förtroende för M:s framtid snarare tvärtom, framför allt med hänsyn till ledningens ovilja att möta den interna debatt som pågår inom M vilket jag återkommer till senare.

Fredrik Reinfeldt, känd som både landsfader och landsförrädare av vilka jag kan ställa upp på båda smeknamnen, har nu lämnat över rodret till slut. Han aviserade sin avgång vid valnatten, ett oundvikligt beslut då han var slut som partiledare vilket både jag och Westerholm varit inne på vid ett flertal tillfällen. Det kan dock inte framstå som någon större hemlighet att han under hösten fortsatt lägga näsan i blöt i en del frågor, framför allt den ur demokratiskt synpunkt avskyvärda och fullständigt oacceptabla Decemberöverenskommelsen. DÖ är ett verk av en man med ett ytterst egocentrerat hat mot Åkesson. Istället för att möta frågorna från SD:s väljare har han låtit sitt på gränsen till narcissistiska hat styra hans agerande och i förlängningen vårt lands negativa demokratiska utveckling den senaste tiden. Reinfeldts och Ullenhags återkommande lögner i kostnaderna kring invandringspolitiken har gjort att mitt förtroende för dessa två herrar är fullständigt förbrukat och av den anledningen är det en värmande känsla att få en ny lagkapten. Jag tänker däremot inte göra någon hemlighet av att frågebatteriet växer, med relativt god fart också.

Anna Maria Kinberg Batra kliver nu in i en rejäl uppförsbacke, ur flera perspektiv. För det första, och låt mig nu vara mycket tydlig: Alliansen har ett antal skyldigheter mot sina väljare. En av dessa skyldigheter är att ta tillvara varje uppkommet tillfälle att fälla den ohyggligt inkompetenta och kraftfullt MP-inspirerade S-regeringen. Alla handlingar som har en avvikande bäring visar inte bara på ett påtagligt förakt mot Alliansens väljare utan också på ett mycket dåligt och svagt ledarskap. Enbart Alice Bah Kuhnkes ohyggligt inkompetenta utspel borde få misstroendeförklaringarna att spruta som ur en skenande kopieringsapparat på uppåttjack. När Alliansen dessutom avsäger sig möjligheten att under kommande år bedriva effektiv oppositionspolitik så är väljarföraktet ett fullbordat faktum, kan man inte uppvisa större stridsvilja än så är man inte lämplig som ledare.

Men väljarnas besvikelse är inte det enda som Batra har att brottas med, det finns också en intern debatt inom M att ta hänsyn till även om viljan från ledningen att möta den inte kan anses särskilt påtaglig, än så länge i alla fall. Befogad och klarsynt kritik har kommit från bland annat Cecilia Stegö Chilò och framför allt från Mikael Odenberg, här är han fullständigt lysande och sätter ord på många av tankarna hos Alliansens väljare. Ett antal aktiva M-politiker har också börjat opponera sig och klargör att de inte alls avser följa DÖ vilket visar på oerhört gott omdöme och ett stort förtroende för sina väljare. Moderata kommunpolitiker som tidigare varit skrämda till tystnad av Reinfeldt utpräglade toppstyrning vädrar nu morgonluft och inser att de kanske vågar säga vad de tycker utan att plötsligt få ”andra arbetsuppgifter”. Den närmsta framtiden för M blir spännande, helt klart!

DN Debatt kan vi läsa hur Batra och Tobé vill utveckla M:s politik. De avser göra en ordentlig genomgång av vilka Sveriges huvudutmaningar är, det kan jag berätta: Volymerna i invandringspolitiken och den totalt misslyckade integrationen. Batra och Tobé konstaterar vidare att ”det är tydligt att kvaliteten och effektiviteten i integrationsarbetet måste höjas”. Okej, det håller nog samtliga med om men vänta nu, har vi inte hört det där tidigare i konstellation med en kronisk vägran att se och diskutera volymerna som en påverkande faktor på integrationens uteblivna framgång? Jo just det, det var ju den politiske korrekhetens okrönte konung Erik Ullenhag som brukade servera den trångsynta analysen. Jag är helt övertygad om att Özz Nûjen, Alexandra Pascalidou, Malena Ernman och andra självutnämnda förståsigpåare tycker att Batra spelar korten rätt men vi andra med lite mer verklighetsförankring har en del frågor till Batra:

  • Vad ska du göra för att sätta stopp för det skenande antalet utanförskapsområden?
  • Vad ska du göra för att sätta stopp för att andelen arbetslösa invandrare ökar?
  • Vad ska du göra för att sätta stopp för den ökande andelen kriminella invandrare?
  • Vad ska du göra för att sätta stopp för att PISA-resultaten sjunker?
  • Vad ska du göra för att sätta stopp för att svenska pass ”försvinner”, idag ca 200 000?
  • Vad ska du göra för att sätta stopp för att Migrationsverket bryter mot lagen när det gäller försörjningskravet?
  • Vad ska du göra för att underlätta för Polisen som idag inte kan upprätthålla våldsmonopolet i 55 områden?
  • Vad ska du göra för den judiska diasporan i Malmö, där antisemitismen är så utbredd att de fruktar för sina liv?

Om Batras enda taktik är att på Reinfeldt-vis vägra diskutera volymerna i vår invandring, fortsätta lämna sina väljare med obesvarade frågor och fortsätta låta ett inkompetent sjuprocentsparti diktera villkoren i en fråga av yttersta nationalekonomiska dignitet så är jag mycket orolig för M:s framtid. SD:s mål att bli det största högerpartiet kommer tyvärr att förverkligas snabbare än vi anar.

Ny lagkapten, men samma värdelösa gameplan.

Jens Kittel

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.