Något skaver

Dagens Nyheter tar idag upp judarnas situation i Frankrike, en fråga som saknas i den svenska debatten. Att judar historiskt haft en utsatt position är inget nytt men den franska utvecklingen är allvarlig och något som tål att lyftas fram mer. Framför allt hur den utvecklas i Sverige. DN:s slutkläm tål att läsas av framför allt vänstern fler gånger:

 

Jihadisternas syn på europeiska judar som medskyldiga till Gazakriget tycks finna genklang i vänsterextrema kretsar. Konspirationsteorierna om världsjudendomens infiltration är modersmål för de högerextrema.

Ingredienserna bildar en dödlig giftblandning som år 2015 får judar över hela Europa att frukta för sin säkerhet. Även i Sverige. Det är stor skam.

Situationen för Malmös judar är känd för att vara på gränsen till farlig. Många av mina judiska vänner vitsordar utsattheten och det blir för min egen del inte bättre av att min partikamrat Adrian Kaba, förbundsstyrelseledamot för Socialdemokrater för Tro och Solidaritet spred konspirationsteorier kring sig, teorier värdiga ”Der Stürmer”. Kaba lovade dock att ta tillbaka allt han sagt om det kunde bevisas att det var konspirationsteorier….

Mitt parti, Socialdemokraterna, har med andra ord varit delaktiga i detta i allra högsta grad och det är inte utan att en skam dras över partiet med utvecklingen i Paris i lite för färskt minne. För den judiska diasporans integration är något som faktiskt måste ses som ett föredöme, en integration som över århundraden lett till en fusionering av kulturer där den religiösa identiteten blivit en individuell angelägenhet istället för ytterligare en identitet att hela tiden bli påmind om. Föredömligt och så det ska vara. Varför nu judarna i Malmö, för sin effektiva fusionering med det svenska samhällets skull, får plikta för identitetspolitiken är oklart. Men helt klart är att deras situation är allvarlig nu. De får uppleva det största hotet från vänstern och från de militanta delarna av den muslimska diasporan. Det är sakläget och det finns faktiskt inte ett spår av rasism i att konstatera detta.

Judarna bankas idag på från tre håll; vänstern, de högerextrema samt de militanta muslimerna. Och detta låter regeringen passera. Omedvetet medvetet eller medvetet omedvetet. I varje fall helt utan intresse från den nationella samordnaren.

Nu står vi där vi står dessvärre. Det är nu vi skördar frukterna av en identitetspolitik där vi på något sätt sprungit benen av oss för att tillfredsställa den senast anlända gruppen nyanlända eller den som skrikt ”kränkt” högst. För dagens situation så finns det i mitt parti några som är mer ansvariga än andra och om vi ser till ledarredaktionerna så intar Aftonbladets ledarredaktion en särställning för detta. Ingen ledarredaktion har på olika sätt förstärkt identitetspolitiken som denna och ingen annan ledarredaktion har anammat den ytliga vetenskapsjournalistikens tankegods i sådan utsträckning. All likabehandling eller att ställa krav på nyanlända har likställts med fascism i bästa fall, nazism i sämsta fall. I alla lägen har vi dock fått oss SD-kortet mulat i ansiktet.

Det som oroar mig mest är dock att det idag bara finns en minister, Anders Ygeman, som visar att han förstått detta. I kretsen kring Stefan Löfven finns idag ingen som är insatt eller kompetent i ärendet vilket skaver. Hans närmaste rådgivare har antingen låg kompetens kring problemen eller har fallit för Henrik Arnstads lösning – att det räcker med att skrika fascist högst av alla så löser det sig.

Uppfattningen i kretsen kring regeringschefen om vad Mona Sahlins uppgift, som nationell samordnare, går ut på förskräcker enligt säkra källor. Den uppfattningen är att det räcker att åka på turné och prata med imamer. Prata, när uppdraget borde gå ut på att just samordna bland annat Anders Ygemans i allt väsentligt bra förslag med andra åtgärder. Dessvärre finns det inte några andra direkt bra förslag. Kulturminister Alice Bah Kuhnke 80-öres förslag samt Mona Sahlins egen “Heta linje för oroliga föräldrar” är för tunt för att göra någon avgörande skillnad samtidigt som vi tillåter partikamrater som Kaba fortsätta representera det regeringsbärande partiet i Malmö med sitt tankegods och sina teorier. Om nu Mona Sahlin är samordnare och tänkte ägna tiden åt att prata mest så tror jag hon gör klokt i att ta ett samtal med de partikamrater som, likt Kaba, representerar en idéströmning som – om den tillåts fortsätta – är kontraproduktiv i problemlösningen. Kort sagt, städa rent i partiet kan vara en bra start och därmed kunna dra vissa erfarenheter. Och det viktigaste av allt är faktiskt att mota den form av konspirationsteorier som finns i olika grupper i grind tidigt. Tillåts de slå rot så blir jobbet bra mycket hårdare.

Något skaver nu. Skaver något alldeles oerhört. Det händer för lite trots att vi har alla verktyg och möjligheter i världen att vända vinden.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.