Ombytta roller

Såväl Anders Lindberg, Aftonbladet, som DN Ledare tar idag upp moskébränderna som ämne. Lindberg, som jag understundom har svårt för, lyckas bra idag med en balanserad text emedan DN klarar sig sämre. Även fast de skriver

Problemet med att fokusera på de enstaka dårar som utför terrordåd, och måla upp bilden av ett rasistiskt kaos-Sverige, är att det kan gynna brandbombskastarnas intressen. Det spär på motsättningar och ökar rädslan för troende att besöka sina heliga rum – i ett läge när alla tjänar på att livet går vidare som vanligt. Det bästa sättet att besegra terror är att inte ge efter för den. Detta gäller även den terror som består i angrepp på moskéer, synagogor och kyrkor.

 Om vi börjar lite med statistiken så visar siffror från SKMA, Svenska Kommittén Mot Antisemitism på rätt dystra siffror. Under 2013 utsattes judiska byggnader eller symboler totalt för 193 brott av hat- eller politisk karaktär. Slaget på antalet personer som bekänner sig till den judiska trosuppfattningen, 18 000, får vi en ratio på 1:100 eller en procent lite drygt. Samtidigt så utsattes muslimska symboler, byggnader eller personer under 2013 för denna typ av brott 327 gånger. Med 451 000 troende så ger detta en ratio som är mindre än 1:1000, närmare bestämt 0,7 promille. Antalet hatbrott mot judiska symboler, personer eller byggnader är med andra ord 14 gånger vanligare i relativa tal Och det är i detta som Lindberg hamnar rätt och DN ansluter sig till en form av pöbelmentalitet som faktiskt riskerar att förvärra situationen. DN missar dessutom de stora spänningar som finns inom den muslimska diasporan, fientligheten mellan olika korantolkningar. Dessa är så pass djupa att vare sig jag eller Säkerhetspolis kan utesluta att det i vissa fall ligger politiska motiv, och inte rasistiska, bakom en del av dåden. Politiska motiv som återfinns i många flyktingars ursprungsländer. Syrien. Irak. Iran. Somalia. Listan är lång.

Vi skall dessutom ha klart för oss att den koptiska, kristna, kyrkan i Sverige sett sig tvungna att ställa in gudstjänster efter hot från islamistiska grupper i Sverige som sagt sig stå Al Quaida nära. Om detta pratar ingen.

Om vi återgår något kort till brotten som riktas mot den judiska gruppen så brukar opinionsbildare och andra försöka förminska det faktum att per capita är ett hatbrott 14 gånger så vanligt än mot den muslimska genom att dels peka på de absoluta talen men även säga att judar i regel har bättre säkerhetsarrangemang kring sina anläggningar. Och det är just i detta som Lindberg landar rätt. Han lägger sig på en generell nivå och markerar att mordbrand är just mordbrand och ett angrepp som baseras på religiös övertygelse eller antipati mot någon annans religiösa övertygelse, oavsett om det är inom en religion eller mellan religioner, är att stämpla som terror och oacceptabelt. Något för mina partikamrater att hålla i huvudet är även hur våra företrädare, bland annat Adrian Kaba som även sitter i Socialdemokrater för Tro och Solidaritet förbundsstyrelse, uttrycker sig om till exempel judendomen. Något som i min värld säger rätt mycket om hur lång väg vi socialdemokrater har att vandra innan vi blir en trovärdig part i kampen mot hat- och politiskt motiverade brott. Så länge Carin Jämtin, partisekreterare, eller Stefan Löfven, partiordförande, inte med kraft markerar mot Kaba´s idévärld så är vi ingenting att räkna med anser jag.

DN, å sin sida och som kontrast till Aftonbladet, landar inte helt rätt utan fångar upp dagens pöbelmentalitet genom att fokusera på ett av dagens samtalsämnen. Genom att för dagen ensidigt fokusera på angreppen mot moskéer, varav den kanske allvarligaste i Eskilstuna fortfarande inte är helt solklar om det är ett hatbrott, ett politiskt brott eller någon annan brandorsak, så bidrar DN till fortsatt pöbeluppbyggnad när behovet av eftertanke borde vara större.

Normalt brukar jag som jag skrev kanske ha lite lättare för när DN och SvD angriper komplexiteten i dessa frågor än Aftonbladet som oroväckande ofta är dogmatiska i sin analys och retorik. Idag är situationen dock den omvända och det är inte utan viss nyfikenhet jag nu kommer följa Aftonbladets utveckling vidare. Tvärtom, det är med största intresse och kanske kan vi se en utveckling mot mer eftertanke än dogmatiska en-radare på ledarplats.

Ombytta roller.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.