Ristat i sten. Eller maskrosor.

Folkpartiet levererade idag sina tankar om en reformerad migrationspolitik. Utspelet håller, till skillnad till Kristdemokraternas motsvarande, en relativt hög kvalitet. Genom mina källor i Folkpartiet vet jag att detta arbete pågått under en längre tid och att de sedan i december arbetat främst med formuleringarna för att undvika rasist- eller SD-stämplar i pannan. De fick de ändå, och rätt oförtjänt, vilket jag återkommer till. Tyvärr saknar Folkpartiet all trovärdighet i sitt utspel, Jan Björklund hade kunnat genomföra eller åtminstone försöka genomföra, i praktiken allt under sin tid som vice Statsminister. En vän, journalist, konstaterade i en dialog att mest patetiskt är att Folkpartiet nu lanserar gamla förslag som de så sent för ett år sedan inte kunde finna i sina arkiv trots frågor från denne journalist.

Förslaget innehåller en rad med konstruktiva förslag. Naturligtvis kommer dessa kunna debatteras anser jag, det finns brister, men det finns även sådant att ta fasta på. Framför allt hänger åtgärderna ihop och Folkpartiet har nu valt väg. Vi kan ha synpunkter på vägvalet men de är konsekventa i sin idéutveckling.

Två av förslagen tilltalar mig särskilt. Dels förslaget om språkkrav för medborgarskap och försörjningskrav för anhöriginvandring. Språkkravet, som centralt i en lyckad migrationsprocess, har stöd i internationell forskning vilket professor Paul Collier redogör för i sin bok Exodus. Hemspråket är dock, får vi inte glömma, centralt för att tillgodogöra sig sitt nya språk – något som tyvärr Folkpartiet missar. Och försörjningskravet ser jag som ett absolut krav för att fortsatt kunna vidmakthålla en generös asyl- och flyktingpolitik. I inget av dessa förslag finns heller någon som helst rasbiologi, något som dessvärre min partikamrat Veronica Palm explicit hävdar på Twitter.

Inte utan att jag känner att jag och Palm inte har mycket gemensamt numera när det gäller synen på att dagens migrationspolitik står inför gigantiska problem. Hon far dessutom med direkt osanning. Språket är centralt om vi skall ha en bättre integration vilket såväl brittisk som tysk forskning visar på entydigt. Plakat- och gapvänster och reptilreflexer är det hon representerar. Allt är brunt som inte är öppna hjärtan. Alla krav på motprestation är mörkbruna i hennes värld.

Skärmavbild 2015-01-28 kl. 11.00.40

Sedan levererar Centerpartiet sin lösning. Sänkta trösklar och öppna gränser är deras fortsatta politik och jag kan nog ana att partiledartoppen, med sina rötter på Stureplans barer, kommer ha en utmaning att möta i bland annat regioner som Skåne, Kronoberg och Bergslagen.

Inalles? Folkpartiet är på rätt väg – en väg som har stöd i såväl forskning som folkmoral även fast det finns komponenter att justera. Men. Frågan är dock med hur stor trovärdighet de kan komma att fortsätta driva dessa förslag samt när socialdemokratin kommer med sina förslag. Något jag saknar sedan länge är markeringen inom asyl- och flyktingpolitiken. Sverige skall vara en säker hamn för de med reella skyddsbehov. En generös sådan. Men att vi då inte kan finna oss i att ha en situation där vi även är en tillflyktsort för bödlar som vill gå fria från ansvar och straffutmätning. Även de inbördes konflikter som migranter tar med sig bör vi markera att Sverige inte kommer acceptera att vara en tummelplats för dessa. Attentat mot moskéer, som baseras på andra korantolkningar, eller attacker på arabisktalande kristna eller judar är inte acceptabelt och bör leda till utvisning efter straffverkställighet om de ännu inte hunnit få sitt svenska medborgarskap. Och då ska det spela mindre roll om de riskerar något i sina ursprungsländer. Sverige byggs på respekt för varje persons lika värde och okränkbara integritet. Det är inte en mänsklig rättighet att elda upp moskéer, synagogor eller kyrkor, lika lite som det är en mänsklig rättighet att misshandla någon för dennes trosuppfattnings skull. Oavsett vad och vem de tror på.

Att socialdemokraterna skulle kunna utveckla något eget inom detta eller liknande är dock att hoppas på för mycket. Vi måste vara realistiska. Som det är nu ser det tyvärr ut som vi är Miljöpartiets gisslan. Det parti som ytterst är det parti som varit motor i den politik som lett oss fram till dagens situation. Maria Ferms, Miljöpartiets migrationspolitiske talesperson, lämnar inget tvivel om att deras position är som ristad i sten. Eller maskrosor.

 

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.