Ett grodhopp i längsta laget

Den kristna tidningen ”Världen idag” är inte någon jag följer regelbundet men hade igår en nyhet som dessvärre måste kommenteras. Den barnmorska i Sverige som vägrar utföra abort i Sverige är en “extrem religiös utövare”, på ett principiellt liknande sätt som de människor som strider för Islamiska staten. Det menade Mona Sahlin, regeringens samordnare mot våldsbejakande extremism, i ett samtal i Ersta kyrka för någon vecka sedan.

Nu vill jag inledningsvis vara tydlig i var jag står. Genomgår en person utbildning och tar anställning som barnmorska i Sverige så skall patientens förväntningar, att barnmorskan i fråga utan ideologisk eller religiös argumentation, kunna och vara beredd att utföra alla de moment en barnmorska förväntas göra. Om inte galoscherna passar så kan den enskilde annars med viss fördel välja andra yrkesbanor. Men att göra detta grodhopp är att hoppa väl långt. Det är en sak att vägra utföra en arbetsuppgift, en helt annan att kasta ut misstänkta homosexuella utför hustak eller att bränna ihjäl människor inlåsta i burar.

Detta Sahlinska grodhopp var väl långt som sagt.

Jag börjar fundera en hel del numera om inte Mona Sahlin gjort sitt som nationell samordnare. Jag tolkar nämligen rollen som nationell samordnare som mer av träget tjänstemannatramp än att vara politiker. Att vara politiker är att komma med utspel som driver reaktioner, opinion och debatt. Att vara samordnare, enligt regeringens uppdrag, är mer att vara tjänsteman och få saker och ting gjorda. Till det hör inte grodhopp ur munnen.

Att bli utsedd till nationell samordnare mot våldsbejakande extremism är ett viktigt uppdrag idag. Kanske den viktigaste tjänstemannen i hela statsförvaltningen. Det är uppenbart för alla att Mona Sahlin fick detta uppdrag som en reglering av en politisk skuldsedel och förläning. Hennes kopplingar till stiftelsen EXPO är starka och denna stiftelse ligger numera, bedömer jag, rätt bra till för att få ta del av de medel som regeringen skall anslå för opinionsbildningen mot bland annat jihadism. Problemet är att just denna stiftelse kanske är den som är minst lämpad, kompetensmässigt, att ta ledarrollen i det arbetet då dess retorik oroväckande ofta landat i ytlig vetenskapsjournalistik som vi, anser jag, har mer än tillräckligt av i debatten.

Det känns inte riktigt som om Mona Sahlin vare sig förstått tjänstemannens roll eller att hon inte längre är en politiker på absolut toppnivå längre. Jag kan förstå saknaden av rampljus, men samtidigt så kan jag inte riktigt förstå hur regeringen Reinfeldt och nu regeringen Löfven tänker. Det är för lite verkstad och för mycket ord i utspelen. Och, om nu Sahlins ord  vid ett seminarium i förra veckan är sanna – att hon konsekvent felciteras av media, så finns det goda skäl att fundera över varför hon inte systematiskt försöker lägga det hon sagt tillrätta. Hon borde vara erfaren nog vid det här laget.

Det här var ett grodhopp i längsta laget anser jag. Vi kan fundera något över hur detta område nu kommer utvecklas. Så länge det ligger under Kulturminister Bah Kuhnke så lär inte mycket förändras varför jag inledningsvis nog vill se en rätt omedelbar flytt till inrikesminister Ygeman. I hela EU, i praktiken utan undantag, ligger just denna prestigefyllda och samhällsviktiga roll under inrikes- och justitieministrarna. Endast Sverige har valt att lägga denna vitala funktion under det departement som hanterar presstöd samt museer och som till vardags brottas med problemställningar som statsbidrag till dockteatrar och om grafitti är konst eller inte . När vi gjort den omorganisationen bör vi nog fundera över kompetensprofilen. Om det inte vore bättre med en lite mer träig tjänsteman än en person som byggt sin karriär på plakatpolitik och populistiska utspel.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.