Förnekelse, slarv och panik

DN huvudledare idag tar upp fenomenet ”åsiktskorridor”. De har nu äntligen kommit till samma analys som de flesta debattörer utanför den traditionella mediastrukturen att korridoren under förra mandatperioden var trång. De säger i sin slutkläm att

 Åsiktskorridoren är och har alltid varit bred. Skillnaden sedan årsskiftet är att den nu också har fått belysning.

 DN far med en direkt osanning. Sedan 2008, sannolikt även tidigare i rätt stor omfattning, så var invandringsfrågan helt omöjlig att debattera i något politiskt läger utan att SD – kortet mulades i ansiktet på den som på något sätt ville börja ställa frågor. År 2008 skedde något i den politiska debatten som kom att påverka två valrörelser. Och att korridoren är fortfarande är smal ger Aftonbladets två senaste huvudledare prov på.

År 2008, två år efter Göran Perssons valförlust och året efter att Mona Sahlin tog över det Socialdemokratiska partiet förändrades det politiska debattklimatet i grunden. Samtidigt som Mona Sahlin låtit rotera ut mycket av den gamla kompetens som fanns i de politiska staberna när hon tillträdd och ersatt dessa tjänstemän med Bommersviksskolade SSU:are så blev de politiska underlagen av allt sämre kvalitet. Varför? Komplexa skeenden men detta är min vy:

Många tidigare politiska tjänstemän, som under många år i Regeringskansli och Statsrådsberedning representerat träget politiskt fotarbete fanns det inte plats för i partiorganisationen efter 12 år av regeringsinnehav. Mona Sahlin hade en för socialdemokraterna unik möjlighet att förändra partiet och hon gjorde det. Partiet blev mer en PR-maskin som gick på magkänsla istället för en organisation som lyssnade, såg och drog slutsatser om vad som skedde ute i samhället. Mona Sahlins patos för flyktingar och hennes avsky för Sverigedemokraterna färgade hennes rekryteringar och därmed partiets kommunikation utåt. Mycket magkänsla, mindre av politiskt fotarbete. Kommunikationschef blev Karin Pettersson, idag politisk chefredaktör på Aftonbladet sedan 2010 och ansvarig för omvärldsbevakningen åt Sahlin blev Anders Lindberg, idag ledarskribent på samma tidning. Det räcker med att läsa Petterssons och Lindbergs kolumner idag så får de flesta en bild av partiet under Mona Sahlins ledning. Tillåtande i alla frågor utom just migrationspolitiska frågor. Lindberg har – för de som följt honom en längre tid – en standardfras som kommer fram fortfarande så fort systembrister belyses:

”Det där har vi hört förut, det kommer från Sverigedemokraterna”.

Ett mycket effektivt sätt att kväsa en debatt och tysta en osäker partikamrat. En härskarteknik som gränsar till smutskastning men som kommer bli svår för Pettersson och Lindberg att  hålla fast vid.

När Surahammars kommun säger upp avtalet med Migrationsverket för kommunplacering för att det inte längre finns bostäder eller arbetsmarknadspolitiska förutsättningar samt att Migrationsverket under flera år placerat det dubbla antalet nyanlända än avtalat så kommer det inte från en Sverigedemokrat. Det kommer från ett socialdemokratiskt kommunalråd. När Filipstads kommun inte längre kan garantera nyanlända barn skolplats så kommer det inte heller från Sverigedemokrat. Det kommer från ett lika socialdemokratiskt kommunalråd som det i Surahammar. Som i Borlänge. Som i Åtvidaberg. Som i Ludvika. Som i Katrineholm. Alla kommuner som nu ser hur välfärdssystem och övrig infrastruktur sakta mals ner av okontrollerad befolkningstillväxt där allt för många står utanför produktionen. Att Aftonbladet ligger kvar i denna retorik är uppenbart. De vill ha kvar den smala korridor som funnits i snart tio år vilket blir tydligt med de två senaste ledarsticken. Petterssons som är ett under av slapp attityd, hon hade som heltidsarvoderad med viss lätthet kontrollera den korrekta siffran för hur många med PUT som de facto fastnat i Migrationsverkets boenden. När Pettersson skriver 10 000 så är den korrekta siffran idag 11 046. Via Migrationsverkets hemsida så tog det mig mindre än10 sekunder med slö uppkoppling att få en aktuell siffra på pränt. Att Pettersson inte förmår göra detta i gårdagens text tyder på att det är Sahlinistisk tradition som lever vidare – höfta och gå på magkänsla samt ett visst förakt för läsarna. Rubriken borde, anser i varje fall jag, skrivas om till att ”Slarviga ledartexter ger inte  bra debatt”.

Skärmavbild 2015-02-05 kl. 08.33.59

Trenden går igen i Daniel Swedins ledare. Han nämner inte heller att endast 24 procent av fjolårets nyanlända hade asylskäl. Resten var en salig blandning av anhöriga utan asylskäl (34 procent), arbetskraftsinvandrare och studerande.

Vi skall dessutom ha helt klart för oss att någon förändring inte kommer ske på många år. LO finansierar, i samarbete med Bommersviksakademien, utbildningen av framtidens socialdemokratiska ledarskribenter. Och några av huvudlärarna är inga andra än just Karin Pettersson och Anders Lindberg. Vi kommer med andra ord få se exakt den kvalitet vi ser idag i många år framåt på den samlade vänsterns ledarsidor.

Och DN? De har inte direkt från ledarplats gjort speciellt mycket åt att bredda korridoren utan funnit sig i att genom tystnad förstärka dess murar.

Nu börjar dock murarna rämna något. Det finns dock en fara i hastigheten. Paul Collier, min favorit bland experter och professor i nationalekonomi vid Oxford samt tidigare direktör vid Världsbanken med ansvar för migrationsfrågor, har varnat för att vi kommer komma i ett panikläge nu. Paniken som infinner sig när systembelastningen blir synlig för även blinda och döva politiker och ledarskribenter har lett till politiska utspel som inte hänger ihop eller som kan se bra ut i stunden men som tvärtom förvärrar belastningen på andra sätt. Folkpartiet är det parti som idag levererat ett politiskt program som hänger ihop rimligt väl, Kristdemokraterna och Centerpartiets gör det inte utan innehåller var för sig komponenter som kommer att antingen öka spänningarna i samhället eller öka pressen på mottagningssystemen och arbetsmarknaden.

Och från socialdemokraterna, det parti som nu har makten? Tyst som i graven. Det pågår ingen intern debatt och Stefan Löfven har gjort något som jag tycker är mycket fult gjort. Han har tagit hela politikområdet med sig in i Statsrådsberedningen och lagt locket på. Idag sitter ett antal statssekreterare i ett stängt rum och arbetar med frågorna. Utan insyn för vare sig medlem eller väljare och helt utan att ens ha nämnt området under en hel valrörelse och hel höst. Det finns uppenbara skäl att kritisera min partiordförande för denna manöver som inte har många spår av demokrati i sig. Är det medlemsförakt eller rädsla för okontrollerbara reaktioner ute i landet som ligger bakom? Det vet vi inte men vare sig förakt eller rädsla är önskvärda personliga egenskaper i en ledande befattning.

Vi är där nu. I panikläget. Där vi betalar priset för förnekelse, slarv och panik. Där alla ledarredaktioner på något sätt varit medskyldiga.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.