Identitetspolitikens största triumf

Idag genomför (eller genomförde beroende på när du läser detta) regeringen Löfven det första mycket symboliskt laddade dialogmötet med det ”muslimska civilsamhället” på Rosenbad. Ett möte med stor symbolik då ett antal viktiga frågeställningar skall lyftas. Du kan hitta såväl inbjudan som deltagarlistan som Slideshare-dokument i slutet på postningen. Fria att ladda ner då bägge numera är diarieförda på Regeringskansliet och Kulturdepartementet.

EDIT kl 12:15:

I en annan inbjudan, som landade i mailen nu, var shiagrupperingarna med men, varför dök de inte upp på mötet? Kan det ha ha något att göra med konflikterna inom den muslimska diasporan? Visste de ens om att de var bjudna i andra rundan?

SLUT EDIT

Det finns något som skaver i såväl den första som den slutliga inbjudningslistan. Det skaver inte bara, det ser dessvärre ut som kulturminister Bah Kuhnke på något sätt gjort allt som stod i hennes makt för att förstärka identitetspolitiken, öka spänningarna inom den muslimska diasporan och aktivt mycket medvetet utestänga runt 45 procent av alla praktiserande troende muslimer i Sverige från en dialog med regeringen. För år 2010 beräknade det oberoende forskningsinstitutet PEW, baserat på det statliga stödet till trossamfund (SST), att ungefär 451 000 personer i Sverige hade rötter i muslimska länder. År 2011 var 110 000 personer betjänade av islamiska församlingar enligt SST, nämnden för Statligt Stöd till Trossamfund. Det finns uppgifter, dock osäkra då religiös tro eller inriktning inte får registreras av andra än Säkerhetspolisen och FRA, att runt 55 procent utgör sunnimuslimer och resterande andra inriktningar. Erik Ullenhag, FP, må med viss rätt kritiseras för sin insats som ansvarig minister men han föresåg den utveckling vi ser idag i stor mån.

Dessa övriga är inriktningar såsom shiamuslimer med därtill hörande sufiordnar samt i ahmadiyyamuslimer. Ingen av dessa blev inbjudna till detta första möte som syftade till, enligt Alice Bah Kuhnke, att ta tag i dagens islamofobi. Dessa grupper har beviljats asyl i Sverige då de förföljts i sina urprungsländer av tros- och tolkningsfränder till de representanter som nu sitter vid Bah Kuhnkes bord och säger sig företräda ”Ett Islam”. De som kan detta ämne vet fuller väl att shiamuslimer upplever de flesta trakasserier och förföljelser från sunnimuslimer. En konflikt som går mer än 1 300 år tillbaka till den fjärde kalifen, Ali´s, plötsliga död.

Dagens lista bjuder även på en del andra överraskningar. Regeringen låter bland annat Folkbildningsförbundet Ibn Rushd vara överrepresenterat med de kopplingar som finns på det personliga planet men även till en och samma bokföringsadress samt vissa rätt remarkabla talespersoner. En annan pikant detalj i inbjudningslistan till denna dialoggrupp är ”Guds hus” i form av Awad Olwan, imam i Fisksätra. Tidigare kopplad till PFLP. Awad Olwan som menade tidigare att

”Det inte gick att fördöma München och Lod-händelserena på moraliska grunder eftersom de var politiskt korrekta”

Vad som åsyftas är de palestinska terrorattackerna vid München-OS och mot Lodflyglatsen och som senare sanktionerats av Muslimska Brödraskapet. Ett terrordåd som fördömts av hela västvärlden. Även av vår form av demokrati, ett attentat som fördömdes av den dåvarande statsministern Olof Palme. Muslimska brödraskapet är, för de som inte känner till det, ett brödraskap med allt annat än en välvillig inställning till judar i allmänhet och Israel i synnerhet.

Ett tydligt exempel på detta är ytterligare en annan av dagens deltagares inställning – Rashid Musa, ordföranden för SUM, Sveriges Unga Muslimer, som villigt poserar med såväl åtbörder som annat stöd för Muslimska Brödraskapets och framför allt salafidiska idéer och värdegrund. En värdegrund som bland annat återges i Der Spiegel. Något som är rätt långt från den svenska. Vi tillämpar till exempel inte stening till döds för äktenskapsbrott för att ta ett exempel. Något vi inte ens erkänner, i varje fall officiellt, i en internationell kontext.

Slutsatsen av detta, och det finns mer att ta av som jag inte publicerar ännu, är att regeringen Löfven har tappat kontrollen över utvecklingen. Bara att tillåta kulturministern ens tänka tanken att aktivt exkludera nära hälften av Sveriges praktiserande muslimer från det första, och symboliskt viktiga, dialogsamtalet är oroväckande och på gränsen till katastrof. Än mer orosamt är vem som egentligen sammanställde deltagarlistan. Namnet på just den eller de personerna torde vara högintressant för varje politisk journalist.

Att denne person, som på kulturministerns uppdrag, inte från början insåg mängden av besvärande personunioner är milt sagt remarkabelt. Vissa intressen, och vissa inriktningar av den muslimska idévärlden, är tungt representerade. Och samtidigt är vissa inte alls med. Någon har gjort urvalet. Vem denne någon är, är sannolikt dagens 10 000-kronorsfråga. Alice Bah Kuhnke satte i varje fall sin slutliga signatur på detta, och därmed i praktiken även vår statsminister, som ansvarig minister. Kuhnke är av Stefan Löfven och Riksdagen den som ansetts mest kompetent i hela Sverige att lösa denna gordiska knut. Annars hade hon inte blivit minister.

Dagens möte, redan på inbjudningsstadiet, föranleder nu kraftig kritik mot regeringen Löfven. Främst mot kulturministern som står som värdinna och vi får dessvärre anta att Bah Kuhnke agerar på regeringens vägnar i enlighet med vår konstitution. Regeringen agerar för var tid som en enhet. Den effekt det kommer få i den muslimska diasporan är inget annat än ökade spänningar då hon aktivt givit en grupp en särställning före andra och då vissa inte ens erbjudits möjlighet att deltaga.

Det enda som kan verka som förmildrande omständighet för min partiordförande och statsminister är att inrikesminister Anders Ygeman återfinns på den slutliga deltagarförteckningen. Det finns, hoppas jag som socialdemokrat, ett sista halmstrå skäl att anta att han är där som överrock åt kulturministern i en mer eller mindre panikartad reaktion från Statsrådsberedningen. En panikreaktion när de försent insåg varthän detta möte barkade. Bah Kuhnkes omdöme i urvalet, vilka som representerar Islam i Sverige, lämnar inte bara övrigt att önska. Det kan komma att förvärra en mer än 1 000 år gammal motsättning mellan Islams huvudfåror men på vår hemmaplan då regeringen så uppenbart nu valt sida. Något mer amatörmässigt, om det nu bara är okunskap som ligger till grund, får vi sannolikt leta efter och jag kan bara konstatera en sak:

Alice Bah Kuhnke, jag måste fråga dig om du verkligen är min kulturminister. Och om du verkligen är alla svenska muslimers kulturminister. Jag är, som du med viss lätthet borde förstå nu, rätt skeptisk. Och jag är inte på långa vägar ensam längre om att ha den funderingen.

Identitietspolitiken firar idag sin kanske största triumf. Något annat kan vi svårligen sluta oss till.

 

EDIT:I en annan inbjudan, som landade i mailen nu, var shiagrupperingarna med men, varför dök de inte upp på mötet? Kan det ha ha något att göra med konflikterna inom den muslimska diasporan? Visste de ens om att de var bjudna i andra rundan?

 

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.