Nycklarna

Många av landets kommuner är dåligt förberedda på att förebygga våldsbejakande islamism bland unga. Det visar en undersökning som P1 -programmet Kaliber gjort. Nationella samordnaren mot våldsbejakande extremism Mona Sahlin säger att kunskapen om unga som radikaliseras till våldsbejakande islamism är för låg i landets kommuner.

– Därför är en av mina stora och viktiga uppgifter att se till att alla kommuner faktiskt har en strategi. Här finns också en naivitet hos många kommuner därför att har man inte problem med extremister kanske man får det. 

Samtidigt rapportera SVT om ett nytt attentat, i form av ett kuvert med vitt pulver, mot Stockholms Moskén vid Björns Trädgård på Södermalm i Stockholm där även Imamen fått ta emot dödshot mot honom och hans familj.

Polariseringen ser ut att fortsätta och pressen ökar därmed på den nationelle samordnaren. Uppdraget tenderar att bli ett av de viktigaste under denna mandatperiod men dessvärre utvecklas det inte i den riktning som vare sig Birgitta Ohlsson eller Mona Sahlin trodde i maj 2014.  Mohammad El-Alti är talesperson på Göteborgs moské, han anser att det bör inrättas verksamheter för att motverka våldsbejakande islamism liknande de som finns för högerextrema grupper.

Till att börja med är attentaten och hoten mot representanter för Stockholmsmoskén oacceptabla. Oavsett vem de kommer ifrån. Sedan finns det skäl att fånga de trådar som nu Mona Sahlin lägger ut. Ja, det är en samhällsangelägenhet att motverka radikalisering – oavsett dess grundläggande ideologier och okunskapen är stor vad avser den islamistiskt färgade radikaliseringen. Men. Radikaliseringen är sprungna ur olika logiker.

Den högerradikala har få gemensamma nämnare med den jihadistiska om vi bortser från den antisemitiska övertygelsen. Den svenska högerradikala rörelsen är sprungen ur ett sekulariserat samhälle med lösare familjeband än den muslimska motsvarigheten. I den muslimska radikaliseringen spelar klanen en stor roll. Både som orsak men även verkan. Religionen är i praktiken bara ett av många raster som en del söker legitimitet ur. Det räcker med att åka till Rinkeby för att konstatera att det är så. Antalet ”källarmoskeéer” är minst lika många som antalet klaner, så mycket är därmed uttrycket ”det finns bara ett Islam” värt. Att klanstrukturer är centrala är såväl polis som kriminalvård mycket väl förtrogna med, konsekvenserna av att placera två interner, som kommer från rivaliserande klaner i ursprungslandet, på samma paviljong på valfri kriminalvårdsanstallt slutar i regel i en rätt blodig historia. Kriminalpolisen kan även de vittna om hur klan spelar in. Det kriminella så kallade Södertäljenätverket baserade sin struktur på personer ur samma eller närliggande klaner.

Men klan är även något gott. Det verkar som kitt mellan individer i en ny värld samt som socialt skyddsnät. Den kan lugna och dämpa om klanledningen har en stark position. Exempel finns från bland annat Husby där klanledningarna bistod polisen med att få in oroliga ungdomar från gatorna. Polisen kunde sedan, när den kritiska massan krympte, få kontroll över situationen. Klankulturen, med det sociala skyddsnät de erbjuder, är stark. Samtidigt så finns det dock en avigsida även här. Du lämnar en klan bara en gång – lämnar du gemenskapen så är du i regel inte välkommen tillbaka och betraktas som fredlös. Kopplingen till hedersmordet på Fadime Sahindal innehåller klankulturella komponenter. Hedersmord braskade rubrikerna men missade kanske klankulturens vidare perspektiv.

En somalisk, eller syrisk, ung man (för att ta några exempel) som lämnar sin klankultur i hoppet att bli en del av den större ”umma” (stam, källa), den svenska, men inte blir insläppt hamnar därmed i ett ingenmansland. I detta ligger en av utmaningarna för både stat och kommun men även den utlandsfödda diasporan. Att släppa in den enskilde igen är en sådan attityd som vi sannolikt måste börja jobba med men det tarvar att de själva bryter kanske 1 000-åriga traditioner. Något som sannolikt är lika troligt att det kan ske som när kulturminister Bah Kuhnke lät meddela , som praktiserande kristen, att hon ser sig bäst skickad att kunna leda arbetet med att definiera vad Islam är efter en 1 300 år gammal intern konflikt bland muslimerna själva. Försök med att avskaffa midsommar eller Kalle Anka på julafton så kommer det ramaskriet sannolikt göra de flesta döva. Och Kalle Ankas julafton är en tradition som inte har ens två generationer på nacken.

Jag bedömer att det finns en risk att den nationella samordnaren hamnar snett nu. Logiken som olika extremer växer ur är olika beroende på underliggande ideal och kulturer. Vänster- samt högerextremer föds ur en sekulariserad idé med lösa familjeband. Jihadism, för att ta ett exempel, föds ur en klankultur. Om en person blir utesluten ur en klan så är de lätta rekryteringsobjekt för nya ”umma” om de inte släpps in i det svenska ”umma”. Som svensk man hade jag inga problem med att leva ett liv som surgubbe i min ensamhet på udden. Frikopplad från band, men alla fungerar inte så. Den kuturella DNA:n är starkare i andra grupper och i andra identiteter än vårt sekulariserade nordiska.

Det är av den anledningen som jag ställer mig jämte Paul Colliers, professorn vid Oxford, slutsatser. Den muslimska diasporan eller gruppen kan inte som kollektiv belastas med att vara ansvariga för radikaliseringen av individer men de kan inte förbehållas rätten att ställa sig vid sidan. De, om några, har nycklarna som vi andra inte förfogar över. De lever i den struktur som vi inte har tillgång till och som är en av lösningarna för att mota jihadismen i grind.

Klanstrukturen och klankulturen.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.