O.S.A snarast

Inrikesminister Anders Ygeman skall ikväll medverka i SVT Agenda och visar nu viss handlingskraft från regeringens sida. Det enda Ygeman kan kritiseras för är den sena starten i förhållande till moskébranden i Eskilstuna under julhelgerna som han snabbt kategoriserade som ett rasistiskt dåd. Den tekniska undersökningen är i dagsläget inte klar och ingenting tyder ännu på än den ena riktningen eller den andra. Polisen har inte påträffat spår efter något som pekar på ett attentat vilket var i enlighet med de första rapporterna.

Likväl så gillar jag Ygeman – han tar rent generellt sitt ansvarsområde på allvar. Enligt säkra källor till Ledarsidorna.se i vårt södra grannland har han erbjudt allt tänkbart stöd vilket Danmark tagit emot med stor tacksamhet. Att Ygeman inte åkt ner själv hedrar honom. Danmark har nog med sitt och är inte betjänta av katastrofturism utan Ygeman gör rätt i att stanna på hemmaplan och lösa vår del. Den här formen av terror känner inga gränser vilket om inte annat några svenska medborgare är bevis på som i dagsläget avtjänar straff i dansk kriminalvård för förberedelse av attentat mot Jyllandsposten.

En annan minister som tyvärr utmärker sig är vår kultur- och demokratiminister. Vi kan konstatera sakläget nu.

En svensk kulturarbetare, tillika konstnär, har sannolikt varit måltavla för ett terrorattentat i vårt södra grannland med inget annat syfte än att döda. Ett grannland vi har särskilt nära kulturella och språkliga band med. Han är, sin mediokra konst till trots, måltavla eftersom han utnyttjat sin rätt att uttrycka sig i bild och i ord. Det som kallas yttrandefrihet och som sorterar under samma departement som kulturen. Alice Bah Kuhnkes departement.

Lars Vilks konst är ingenting jag själv uppskattar men han har sin fria rätt, enligt de lagar som kulturministern ansvarar för, att uttrycka den. Bah Kuhnke är nu tyst. Tystare än graven och jag börjar nu ge upp hoppet om kulturministern som minister i allmänhet och min kulturminister (jag är socialdemokrat) i synnerhet. Något som jag dessutom måste säga skaver allt hårdare nu är statsministerns omdöme.

Stefan Löfven, som statsminister, är den som till- och avsätter ministrar. Han ansåg när han bildade regering att ingen annan än Alice Bah Kuhnke var bättre försvarare av kulturen och det fria ordet. Ingen annan än hon av alla svenska myndiga medborgare kunde bättre företräda de värden och den kompetens som skall försvara kulturen och det fria ordet. Bägge frågor som faller under just kultur- och demokratidepartementet.

Stefan Löfven: Denna, eventuellt medvetna, tystnad stänker på dig nu. Du ansåg – och anser tydligen fortfarande – att hon med sin tystnad över det som skett gör exakt det hon bör göra för att försvara en svensk kulturarbetares rätt till det fria ordet som utsatts för mordförsök under ditt ledarskap. Att möta det med tystnad. Det stänker på dig nu Stefan.

Är du min statsminister? Är du det fria ordets och kulturens statsminister? Eller är du något annat? Från kulturministern, som har ansvaret är det tyst. Därför får du frågan.

O.S.A snarast.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.