Vems folkrätt?

DN har idag en ledare som fler bör läsa. Amanda Björkman skriver

Just bristen på skydd var också temat när Savina Dawood, som representerar stödgruppen A Demand For Action i Irak, nyligen besökte Sveriges riksdag för att berätta om minoriteternas situation. Hennes dom ekar sorgligt: På samma plats som civilisationen en gång uppstod begravs den nu.

Det är inte den enda rösten i debatten kring vad som sker i civilisationens vagga. Från bland annat representanter för de mer ortodoxa uttolkningarna av Islam hör andra tongångar. Sverige ska ha adopterat ett problematiskt och populistiskt synsätt på politiserade svenska muslimer som strider utomlands heter det.

”Vi ska komma ihåg att Al Qaida är en produkt av USA:s inblandning i Sovjets krig i Afghanistan”

skriver Maimuna Abdullahi, Muslimska Mänskliga Rättighetskommitén, och Sara Bessa som i en artikel på SVT Opinion tar IS-kombattanternas rättigheter i försvar. Mohammed Omar går i replik och pekar på att Abdullahi och Bessa försöker att ompositionera IS och dess sympatisörer till att vara offer istället. En annan representant för Muslimska Mänskliga Rättighetskommitén menar att den aviserade kriminaliseringen av dessa resor lägger grunden för ett angiverisamhälle samt ett brott mot folkrätten. Ett uttalande som mot bakgrund av FN-organet CRC:s rapport om situationen för kvinnor och barn i det område IS opererar bör granskas i sömmarna något.

I min värld är det självklart att ange någon, eller tipsa polisen, om jag vet att en viss person står i begrepp att aktivt stödja eller medverka i det vi ser i Iran, Irak och Syrien. Lika självklart som när jag ringde 112 när jag såg en plakatberusad man sätta sig i sin bil utanför ett av Stockholms mer fashionabla uteställen för några år sedan. Gjorde jag då intrång i folkrätten då? En fråga som Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén kanske bör svara på. När Fatima Doubakil viftar med folkrättskortet i förbudet mot resor så finns det goda skäl att fundera på var Muslimska Mänskliga Rättighetskommitén står med FN:s rapport som grund. Vilkas behov som väger tyngst. De som har ett behov av att kunna åka på charterresor i folkmord och övergrepp eller de som blir måltavlor för just dessa charterresor.

Jag bedömer att motståndarna till den skärpta lagstiftningen och de som nu försöker ompositionera IS-kombattanterna och de som mer eller mindre aktivt stödjer IS till att vara offer, i Sverige och annorstädes, har ett och annat att förklara efter FN:s rapport. I vad ligger att vara offer när man korsfäster barn? I exakt var ligger i att vara offer när man propagerar för en ordning när nioåriga flickor kan giftas bort? Vari ligger problemet med att försöka strypa penning- och personaltillförsel som begår dessa folkrättsbrott? Är det ett folkrättsbrott att hindra folkrättsbrott? Vems folkrätt har företräde? Och vem är offer?

Det är i varje fall frågor jag vill ha svar på.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.