State failure?

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

I Helsingborgs Dagblad kan vi läsa om en lantbrukare som upprepade gånger drabbats av stölder, nu senast blivit av med en GPS-mottagare i 100 000 kronorsklassen. För en storstadsbo, som äter sin ekologiska surdegslimpa nu till frukost på morgonen kan det låta som en petitess och att det finns något prylgalet över denne lantbrukare som anser sig behöva en GPS för 100 000 kronor när det går att köpa en till bilen för 999 kronor på Biltema eller Mekonomen. En bonnläpp kan väl inte behöva en GPS i sin traktor? Vad är det för trams? Och vad är väl bonnläppens traktor mot den fina Volvo elhybrid som står nere på parkeringen vid Nytorget egentligen?

Lantbruk idag är en högteknologisk verksamhet och en normal bonde av idag måste, för att få ihop ekonomin, använda sig av denna teknik. GPS:en i fråga medger att han kan jordbearbeta eller skörda en åker med en felmarginal i sida ner till fem centimeter när han kör. Allt för att spara på miljö och framför allt drivmedel. Har du några hundra hektar att jordbearbeta och odla blir det några rundor. Tekniken är med andra ord avsevärt mer sofistikerad än den GPS som sitter i en vanlig bil.

Åkejrå, säger vår surdegstuggande vän när han denna söndagsmorgon tittar ut genom fönstret, men vaddårå? Det går väl på försäkringen?

Ja. Och nej. Just lant- och skogsbrukssektorn är på senare tid frekvent utsatta för brott. Allt från dieselstölder till mer sofistikerade tillgrepp. Detta påverkar villkoren och såväl premier som självrisker. De tvingas lägga ner avsevärda medel och tid på skalskyddet av sina tillgångar. Maskiner skall köras in i reglade och larmade maskinhallar och minst en timme, ofta fler, av varje arbetsdag går ut på att skydda hus och hem för natten. Lant- och skogsbyggd är dessutom till sin natur belägna i glesbyggd utanför Stockholms tunnelbanenät och detta medför ibland stora sträckor att transportera materielen varje dag.

Glesbygden har även en annan sak som kännetecknar den. Det är klent med poliser. Svalövs kommun, med dryga 13 000 invånare, har idag endast en polisman i yttre tjänst. I och för sig en mer än många andra kommuner i Bergslagen längre norrut. Ljusnarsbergs polisstation är öppen en förmiddag i veckan. Dagtid svarar Lindesbergs kommun för en polispatrull men annars utgår dessa från Örebro åtta mil längre bort. Något som förenar Svalöv och Ljusnarsberg, för att ta ett annat exempel, är att de tjänar som dumpningsplats för nyanlända flyktingar samt att de i bägge dessa kommuner finns omfattande ”grannsamverkan mot brott” som är mer att likna vid patrullerande medborgargarden. Jag har själv hört av några av dessa att ”visst är vi beväpnade” men vid följdfrågan med vad de är beväpnade med har jag inte fått något svar. Samtidigt brukar jag få frågan om hur de skaffar en vapenlicens för pistol. Jag brukar återgälda artigheten med att inte heller jag besvara den frågan.

Under mina resor i landet ser jag mer och mer av detta. Och på det seminarium jag höll på ABF-huset inom ramen för S 2000 så opponerade sig en av alla dessa surdegssmaskande storstadsbor när jag varnade för en ”state failure” ute i landet när nu våldsmonopolet ersätts med andra krafter. Han, en riktig plakatsosse, vägrade tro att detta var sant och om det var sant fick vi väl åka dit ut och prata med de som förlorat förtroendet för staten tillrätta. Att det inte alls är så farligt med alla dessa inbrott de drabbas av, inte alls så farligt med rånen mot byns enda butik och vad är väl en nedlagd polisutredning i jämförelse med all ren luft de kan andas? Tänk hur synd det är om storstadsbon, som själv kan räkna med en polispiket inom fem minuter, som behöver andas in alla dessa avgaser.

Vi har inte bara 55 ”No go”-zoner i Sverige. Vi har större problem än så. Vi har en uppsjö av kommuner där statens våldsmonopol i form av polis inte längre är närvarande och där brott på sin höjd resulterar i en nedlagd polisutredning. Vi ser i dessa kommuner hur medborgarna dels låser sig inne i större utsträckning men även tar egna initiativ för att freda sin egendom. Vissa lägger ner 100 000-tals kronor på sitt skalskydd till sina företag, andra går steget längre. De tar orden ”klaga inte, organisera er” på fullaste allvar. Men. Kanske inte på det sätt som är mest önskvärt. Och vi kan ju kanske sända en tanke vad som sker nu ute i landet med en kollapsad primärvård, en skola som inte mäktar med samt en bostadsmarknad som gått i baklås vad som riskerar hända när inte medborgarna längre kan lita på att polis finns tillgänglig som skydd.

 Nästa gång jag hör en storstadsbo i allmänhet, och partikamrat i synnerhet vifta bort varningarna som kommer från kommunerna ute i landet som nonsens och överdrifter överväger jag faktiskt att trycka in honom eller henne i bilen och åka ut i verkligheten några dagar. Och uppmana honom att tala alla dessa personer tillrätta som nu börjar ge upp tilltron till staten och samhället, vårt gemensamma.

Tror ni, på fullt allvar, att dessa kommer tycka att det de får tillbaka av inbetalda skatter är tillräckligt? Tror ni att de kommer fortsätta vilja betala skatt som idag? Och vad tror ni händer om de tröttnar på att finansiera det de inte får en del av? Fundera ett varv på de frågorna.

Ett under att våra politiska företrädare inte ser vad som sker nu. Men de är väl alltför upptagna att glufsa i sig det de kan vid köttgrytorna och putsa sig fina till nästa fotografering.

Detta slutar inte bra. Tro mig.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.