Brothers in arms – eller inte alls.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Två kaptener på Utö rederi åtalas för att ha kört över ett militärt skyddsområde vid Horsfjärden, vilket pågått sedan slutet av 60-talte, skriver Dagens Nyheter. Resenärer och boende vid Årsta Havsbad tycker att det är överdrivet av Försvarsmakten att gå till domstol mot kaptenerna vilket även SR/Ekot rapporterar.

Min reflektion är att jag tillbringade totalt fjorton år i kronans tjänst. Jag nådde kaptens grad och avslutade mina år dels som stridledningsofficer på ena vakten, hälften av dygnet, för första stridsgruppen i den tidens enda ubåtsjaktsstyrka samt innan jag slutade  två år som chef för Ostkustens Marinkommandos Underrättelse och Säkerhetscentral. Vi slet. Gudarna skall veta att vi slet livet ur oss. Jag har själv upplevelser som jag dessvärre måste ta med mig i graven men jag är övertygad än idag att vi under flera år blev föremål för kränkningar av främmande makt. Att med ilfart bli upphämtad på ”Hjässan” på Muskö av en HKP 6 för att börja gräva är något blev vardag dessa år. Det var slit. Det var skitiga kalsonger. Det var att möta helt utslitna medarbetare som skulle ”debriefas”. Jag kommer ihåg en av dem, en kapten vid KA1 till vardags. En av de hårdaste kustjägarna jag lärt känna genom åren. Hårdare än legendarerna Seifert och ”Palle”.

Kollegan, vi blev goda vänner, uttryckte sin stora förvåning när jag efter den debriefingen första och avrapporteringen jag genomförde såg till att han erhöll ett enkelrum på närmaste minst fyrstjärniga hotell, rena underkläder samt minst 48 timmars vila. Vi slet. Och vi vet bägge idag – tillsammans med några till, vad som hände dessa år. Något vi aldrig kommer kunna tala om med någon annan.

Dagens försvarsmakt är dock av annat, mer politiskt korrekt, snitt. De åtalar, för att kapa några få segrar, några sjökaptener som kört samma rutt i decennier. Vid fällande dom kan sannolikt såväl vår överbefälhavare, general Sverker Göransson , som viceamiral Anders Grenstad kvittera ut ytterligare några hedersmedaljer och kommendörstitlar i olika ordenssällskap samt  andra fina utmärkelser och kanske till och med ett inbjudningskort till årets Nobelprismiddag. För tapperhet i tingsrätt. Försvarsmakten idag är idag, om den nu genomdriver detta, inget annat än patetiska produkter av ett politiserat system som inte kan leverera. Kan de inte jaga upp en ubåt fokuserar den på att fälla en svensk sjökapten i tingsrätten som kompensation. Att dessa två flaggmän överhuvudtaget tillåter detta tydliggör deras förmåga och vilja till försvar av Sverige.

Det är så jag kräks nu. Nästa gång jag ser min gamle förbandskamrat från 11.RBBDIV, viceamiralen Grenstad, kommer jag inte kunna känna annat än förakt inför vad han är och vad han representerar. In i braskaminen åker nu ikväll mina gamla gradbeteckningar, min uniform, min mässdräkt samt den medalj och annat jag fick för min tjänstgöring i fjorton år. Där hör de hemma. I askan. Det som är kvar av försvaret är inget värt längre. Inget jag vill förknippas med. Om Sveriges Försvarsmakt framtida segrar avgörs i Haninge tingsrätt mot egna medborgare är det en logisk konsekvens av förfallet. Och dagens försvarsmaktsledning är delaktiga i detta förfall. Produkter av bland annat Mikael Odenberg och Sten Tolgfors försvarmaktsreform.

Grenstad, Göransson samt alla andra av dagens flaggmän är symboler för detta. För marinens, och i synnerhet Kungliga Flottans del, är det uppenbart. Våra flaggmän – generaler och amiraler – förmår inte att besegra vare sig inkräktare eller övertyga vår politiska ledning om våra behov för att freda vårat territorium längre. Det enda de förmår är att spöa skiten ur några enkla svenska sjökaptener i Haninge tingsrätt för att de kört samma rutt i mer än ett halvt sekel. Vilka hjältar vi har att luta oss mot i dessa tider när den ryska björnen ruskar på sig igen. Hur lätt står sig inte markeringen av svensk närvaro i vårat luftrum och öster om Gotland – för att ta några enkla exempel – mot en seger i tingrätten över två svenska sjömän?.

De krigshjältar vi har i vår försvarsmaktsledning kommer säkert prydas med medaljer efter segern i denna historiska och episka batalj i Haninge tingsrätt. De, Överbefälhavaren och marininspektören, känner nog bägge stolthet över sina prestationer när de kliver in i limousinen på väg till jobbet varje morgon efter detta. De två kommer njuta varje sekund vid Nobelmiddagen i Blå Hallen i Stockholms Stadshus när de jagar kamerablixtar. Jag själv känner numera bara förakt när jag tänker på dem. Jag kräks mentalt när jag tänker på dem. De är inte mina forna kollegor längre. De är något annat. Något som jag aldrig var då eller heller ville bli inser jag nu.

Vi var aldrig ”Brother in arms” du och jag Anders Grenstad. Det visar du, som en i Försvarsmaktens ledning, nu. Vi var aldrig där mentalt visar det sig om du låter detta fortgå. Du var, och ni i Försvarmaktsledningen är, något annat än jag någonsin kommer bli så länge ni tillåter detta ske. Ni jagar hellre skiten ur gamla sjökaptener som kört samma rutt över Horsfjärden i ett halvt sekel genom Haninge tingsrätt istället för att jaga ut de som kränker den svenska nationella integriteten.

Vi var aldrig ”Brothers in arms” visar det sig nu. Ni var alla dess år något annat. Försvarsmakten är något annat än vad jag någonsin trodde den skulle kunna vara.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.