Ensam i öknen

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Jag har idag en artikel i Dagens Samhälle där jag pekar på hur regeringens handlag med det numera uppsagda ”Saudiavtalet” nu ser ut att få följdverkningar som, om inte Stefan Löfven nu är snabbfotad och snabbtänkt, kan bli irreparabla. Bahrain ställer sig nu bakom Saudiarabien i ett officiellt uttalande. Samtidigt säger Margot Wallström att hon fått uppmuntran i kretsen av EU-länder, detta är information via Wallström då ingen nation gjort några egna uttalanden i media.Det finns goda skäl att det ser ut på det sättet. Ett officiellt stöd skulle kunna vara förödande.

De ekonomiska delarna av debatten har handlat om familjen Wallenbergs miljarder. Detta är ett direkt vilseledande perspektiv. Dessa miljarder är själva förutsättningen för att hålla en del av vår industri igång. Tappet av dessa skulle säkert kunna gå att hantera men vad debatten missat är de signaler som regeringen sänder ut till den internationella kapitalmarknaden.

Riskkapitalet, och investeringar, lever på risk men hatar osäkerhet. Regeringen har, med sitt handlag, nu signalerat till den samlade arabvärlden att vi är ett näringspolitiskt osäkert land att sluta avtal med. En finansiell risk kan du kalkylera, en politisk osäkerhet kan du inte kalkylera och det finns uppenbara exempel i vår omvärld hur det fungerar. Vi kan sätta Ryssland som ett exempel. Näringspolitiskt osäkert, du vet inte när din investering blir konfiskerad eller omöjliggjord för att du inte betalat rätt person beskyddararvode vilket leder till att även om de ekonomiska vinsterna kan vara stora så drar du dig för detta.

Ryktet om ett politiskt stabilt näringsklimat tar decennier att bygga upp men kan, vilket nu regeringen visat, pulvriseras över natt. Kapital har den egenskapen att det ser bortom ras, etnicitet och religion – det söker sig till platser där det välkomnas och som det bedömer vara stabilt. Kapitalet är dessutom motsägelsefullt på sitt sätt. Det lever på risk men skyr osäkerheten. En risk kan du räkna på men inte en osäkerhet. Den politiska osäkerheten skyr den som pesten. Sverige blev i förra veckan ett näringspolitiskt instabilt land ur ett arabiskt perspektiv. Och vi kommer inte kunna beordra dem att tycka annorlunda. De har slutat lyssna på oss. Ord är en sak, handling i form av offentligt framförda förolämpningar i skyddet av vårt nya begrepp ”modern diplomati” något helt annat. Speciellt när det kopplas till ett uppsagt avtal.

Vad är det nu som vi riskerar? Hur konstigt det än kan låta så är saudiarabisk finansiering det som håller vår spetsforskning kring förnyelsebar energi igång. I Nobelkommitén, den som utser Nobelpristagaren i kemi, finns forskare som bedriver forskning kring solenergi med just saudiska finansiärer bakom sig. Stora delar av forskningen kring biodiesel, solenergi och jordvärme vid olika universitet är idag finansierade med saudiarabiska medel via bolag, fonder och andra ombud. När Sverige nu sänder ut signalerna att vi är näringspolitiskt opålitliga och dessutom säger upp avtal under, för motparten, förnedrande och förminskande former så ökar inte investeringsviljan. Tvärtom, den minskar sannolikt.

Vi skall ha mycket klart för oss att minst en, sannolikt två, av de Saudiska finansiella maktklanerna, har en makt vi inte kan drömma om att ha. Dessa klanerstår i tacksamhetsskuld till klanen Saud för sina möjligheter att tjäna pengar. Den ena klanen brukar låna ut hela sin flygplansflotta varje år när AU, Afrikanska Unionen, skall ha sitt möte. Varför? De säkerställer att Afrikas alla stats- och regeringschefer skall kunna göra grandiosa eller statsmannamässiga ankomster. Såväl fattig som rik nation skall kunna göra en grandios entré. I gengäld förväntas dessa länders stats- och regeringschefer vara lojala och möjliggöra för Saudiarabiska investeringar. Investeringar dessa länder aldrig hade klarat sig utan.

Vi kommer med andra ord se effekter även från afrikanska statschefer från vad som i våra ögon är fattiga och barbariska lilleputtländer. Saudiarabien har aldrig hanterat dessa på det sättet – de har varje år säkerställt att alla dessa känner sig som jämlikar i bland annat sina grandiosa entréer vid AU:s möten. De vet hur mycket detta betyder för Afrikas länder. Och de vet mycket väl hur rikligt belönade de kommer bli med lojalitet och affärsmöjligheter.

I helgen pratade jag med en person kopplad till en av dessa saudiarabiska företagsgrupper som investerar i Sverige. Personen var explicit och jag hade önskat att stats- och näringsministrarna hade hört tonfallet när den sade, nej – väste:

”You don´t bite the hand that feeds you”.

Personen sade det med en direkt hänvisning till formerna och motiven för Saudiavtalets uppsägning. Former som uppfattats samt kränkande och förminskande samt med motiv de inte förstår.

Vi kan dessutom fundera ett varv på hur troligt det är att andra länder kommer följa efter regeringens ”moderna diplomati”. Jag bedömer att vi inte kommer se någon efterföljare i fallet med Saudiarabien. Det är en sak att banka på en fattig diktatur, en helt annan när du har med en av världens kapitalstarkaste och investeringsvilliga länder att göra. Våra europeiska vänner kommer sannolikt följa utvecklingen noga och om det är så att de arabiska investeringarna i Sverige minskar som följd av förra veckans agerande så kommer de inte följa vårt exempel. Tvärtom, de  kommer hålla sig framme som alternativa, framför allt politiskt robusta, investeringsalternativ. De kommer akta sig noga för att utmåla Saudiarabien som ett medeltida land som inte uppfyller kraven för mänskliga rättigheter. De kommer lägga munkavle på alla eventuellt pladdriga ministrar i relationen journalister.

Om omvärlden ser en ekonomisk vinst för sig själva att inte följa vår ”moderna diplomati” så är sannolikheten att vi står ensamma för lång tid framöver i praktiken 100 procent. En ensam röst i öknen som helt på egen hand satt bilden av sig själv som opålitlig och instabil i relation till ett av världens investeringsvilligaste länder. Vi kommer vara utan de förbindelser och utan de kanaler som skulle behövas för att göra skillnad. Våra europeiska ”vänner”, som konkurrerar om samma kapital, kommer dessutom göra allt de kan bakom våra ryggar för att förstärka den bilden. Inofficiciellt dunkar de Margot Wallström i ryggen, lika inofficiellt så kommer de manövrera för att ta över våra marknadsandelar och framställa sig själva som just det land som erbjuder arabiskt kapital den bästa avkastningen. Dörren kan inte vara vidöppnare än nu.

Detta är inte en åsikt, det är faktiskt bara ett krasst konstaterande om hur den globala kapital- och handelsmarknaden fungerar. Den lever på risk, men skyr osäkerhet. Sverige har sedan en vecka tillbaka utvecklats till en nyckfull och osäker marknad med allt vad det innefattar för framtida utländska investeringar.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.