Ärlighet varar längst

Gårdagens rapport från Arbetsförmedlingen som rapporterades om i DN, som jag kommenterade, tål att dras ett varv till. Efter att ha läst hela rapporten kvarstår dock känslan av att slutsatserna bär spår av att vara ett politiskt beställningsjobb. Jag kan inte styrka det, men känslan finns där. Rapporten kan du läsa i sin helhet i slutet på artikeln som inbäddad “Slide-share” – fil.

I underlaget, där kurvor och siffror presenteras i olika stadier av pedagogik, saknas en central siffra, eller relation, för att beslutsunderlaget skall bli komplett och begripligt. Ration mellan antalet sysselsatta och antalet icke sysselsatta.

Skärmavbild 2015-04-11 kl. 12.07.47

  • 1987 gick det 1,02 arbetande per icke arbetande.
  • 2014 gick det 0,93 arbetande per icke arbetande.

Källa till siffrorna ovan är SCB.

Utvecklingen är i praktiken linjär om vi bortser från de mörka åren i början på 1990-talet under regeringen Bildt. Nu skall den regeringen inte klandras fullt ut då den ”explosion” av arbetslöshet bitvis var ett resultat av många års försyndelser där en offentlig – till del lånefinansierad – sektor tog överhanden och vi fick en negativ balansräkning.

Arbetsförmedlingens generaldirektör har dock rätt i en sak. Att sysselsättningsgraden måste öka. Frågan är om det är rimligt att vi tillåts leva vidare med den förhållandevis lägre sysselsättningsgrad som nyanlända har de närmaste åren. Skall trenden brytas, att vi på sikt får fler i arbete än de som inte arbetar, måste vi både få upp sysselsättningen i dagens befolkning samt ställa helt andra krav på de nyanlända. I kraven måste vi ta ett antal jobbiga beslut samtidigt som vi måste få till integrationsprocesserna. Att det tar åtta år att få hälften av de nyanlända i arbete är inte godkänt. Det borde vara noll år för att åstadkomma de effekter som Arbetsförmedlingens Generaldirektör eftersträvar. I siffrorna ovan finns inte heller något som pekar på hur många arbetstillfällen som är beroende av lönebidrag.

Lönebidrag kan vara, vilket är viktigt att påpeka, en god affär för samhället men det gäller bara upp till en viss volym och till en viss subventioneringsgrad. Lönebidrag kan bryta utanförskap och isolering som även de har en kostnad. Men. De får inte utformas som konkurrenshämmande och inte heller bli något allmänt tillstånd.

Det är jobbiga frågor vi nu måste ställa oss, under förutsättning att politiker och stat kan börja leverera en begriplig sanning. Där är vi inte idag. Men jag måste börja ställa mig dessa ändå. Jag är i grunden för en humanitär asylpolitik. De med skyddsbehov skall kunna finna en säker hamn i Sverige, men vad är då asylskäl?

Krig? Självfallet. Fattigdom? Tveksamt. Svält? Även det tveksamt då våra resurser kan ge bättre hävstång i de länder svält uppstår. Förföljelse av etnisk, religiös eller annan karaktär som HBTQ? Ibland.

Skall vi omfatta även andra grupper så måste vi vara ärliga med prislappen för detta. Som utvecklingen har sett ut sedan 1987 så pekar den i fel riktning och det är inte bara migrationen som skall lastas. Arbetstillfällen försvinner och nya uppstår inte i samma takt eller omfattning för att bättra på kurvorna. En ökad migration med låg sysselsättningsgrad kommer innebära att färre försörjer fler – det vill säga som det sett ut sedan 1987.

Väl så. Men tar vi ändå beslutet, i god demokratisk ordning, att det är så vi vill ha det så måste vi även utifrån detta göra en konsekvensanalys. Kommer välutbildade inrikesfödda med karriärmöjligheter utomlands köpa detta? Om inte, vad blir konsekvenserna om de i sin tur migrerar? Är hela det svenska folket beredda att sänka sin standard och hur? Har vi ställt väljarna frågan och redovisat alternativen? Vi bör nog göra detta.

Vi har en jobbig debatt framför oss. Vi måste vara ärliga mot varandra. Vi måste ta debatten nu. Vi måste basera den på faktiska förhållanden och vara eniga om att dagens utveckling – att allt färre försörjer allt fler – är fel väg att gå om vi inte tar andra radikala beslut. Om inte så kommer såväl Sverigedemokrater som SDU ses som en mild bris på de reaktioner som kommer följa.

Ärlighet varar längst.

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.