Halvsant och halvdant

Sveriges Radio har i veckan haft en reportageserie om invandring. En efterlängtad serie av reportage och debatter där inte bara de tidigare kända argumenten och debattörerna kommit fram. Tino Sanandaji, docent i nationalekonomi, är en av dessa. Sanandaji är sannolikt den främste experten som lyckats penetrera siffrorna på rätt sätt men han har tidigare blivit alltför teknisk för att det han har att säga skall kunna gå igenom. När det kommer till den av bland annat utrikesminister Margot Wallström och komikern Henrik Schyffert så hyllade OECD – rapporten slår Sanandaji in spiken en gång för alla.

Schyffert och Wallström hävdar att rapporten visar att all migration är lönsam. Och visst, i en av de flera beräkningar som rapporten pekar på så är migration lönsam om kostnaderna för migration och integration tas bort. Utan dessa kostnader ger migrationen ett överskott p 0,2 procent av BNP men tas dessa med visar det på ett underskott om nästan en procent. Det borde ligga i sakens natur att pratar vi om migration är lönsam eller inte i ekonomiska termer så bör de kostnaderna tas med för anständighetens skull. Om nu någon av Schyffert och Wallström skulle hävda motsatsen så bör vi, för anständighetens skull, ifrågasätta deras anständighet i relation till fakta.

Finns det då något negativt att säga om reportageserien? Många reportage om högutbildade som både har lätt och svårt att få jobb men det saknas några reportage.

Mona Sahlin är inne på det jag söker efter när hon efterlyser en arbetsmarknad med fler okvalificerade arbeten. Även Adam Cwejman är inne på det spåret men pekar på att han, likt jag, bedömer att Sverige inte är moget att skapa en lågutbildad låglönesektor i större skala. Ännu. För även om nu Stefan Löfven tycks vara den siste att hävda att vi behöver 500 000 migranter de närmaste åren för att finansiera välfärden så ser verkligheten för de migranter som redan kommit allt annat än ljus ut. Med allt vad det innebär för samhällsekonomin och den kulturella integrationen. Utlandsfödda är milt sagt överrepresenterade i statistiken om försörjningsstöd och när Stefan Löfven påstår att 30 procent av den Syriska diasporan har akademisk examen finns det skäl att ifrågasätta siffrorna. Även om de som är i yrkesverksam ålder från Syrien kommer upp i de siffrorna om vi lägger ihop dem så är inte de Syriska utbildningarna adekvata för den svenska arbetsmarknaden och han missar att hela 39 procent av de i yrkesverksam ålder inte ens har gymnasial kompetens. Och det är i detta som de riktigt stora åtagandena ligger. De med postgymnasial utbildning är i regel de som utgör den halva som först efter åtta år är i någon form av sysselsättning. De utan har i värsta fall ett helt liv framför sig i utanförskap framför sig.

Om detta pratar ingen och det är nu som det börjar bli intressant. Vad Arbetsförmedlingen och Statsministern baserar sina antaganden om att 500 000 migranter kommer rädda Sveriges ekonomi om de närmaste åren inte bjuder på en sysselsättningsgrad från dag ett på svensk mark om 100 procent på. Inte kan det vara det reella utfallet i varje fall.

Vad de flesta missar i debatten om integration är inte bara hur kompetensen ser ut, om den är adekvat för svensk arbetsmarknad, utan även parametern ”social kompetens”. Jag själv, som driver ett tjänsteföretag med en kvinnodominerad kund- och beställargrupp, kommer inte kunna acceptera att anställa en medarbetare som inte vill ta kvinnor i hand och som går ut ur rummet om det kommer in kvinnor. Jag är dessutom beroende att personen i övrigt behärskar desk-top publishing, office-paketet, de vanligaste affärsstödssystemen samt kunna basal bokföring utöver det svenska språket i ord och skrift obehindrat. Men viktigast av allt är den sociala koden, att kunna jobba nära mina kunder.

Allt detta står i bjärt kontrast med det jag fick höra för en tid sedan när jag pratade med en nordafrikansk ung man som nyligen fått sitt permanenta uppehållstillstånd i en av Stockholms miljonprogram.

”Grattis, vad hade du tänkt dig att jobba med nu när du äntligen fått besked”?

”Jag vill bli programmerare eller webbdesigner”.

”Hm. Kan du något om datorer”?

”Nej”’

”Har du en dator”?

”Nej, men jag har en alldeles nu Samsung Galaxy”!

”Hm. Har du gått i skolan i ditt ursprungsland”?

”Ja, jag gick två år”.

”Hm, har du gått någon svenskundervisning än”?

”Nej. Men allt kan jag nog lära mig på jobbet”!

”IT-branschen har rätt många kvinnor som yrkesverksamma, kan du tänka dig att jobba med kvinnor eller ha en kvinna som chef”?

”Är du inte klok! Det är oacceptabelt enligt min religion. Ingen kan inte kräva det av mig. Rasist!”.

Vi avslutade samtalet där. Jag vill inte ens veta med vilken attityd han skulle möta kvinnliga kunder. Inte heller ville jag veta vad som skulle hända om han blev bordsgranne med en HBTQ-person eller om jag sade att min mor var Barbro Westerholm, den enskilda person som kanske betytt mest för HBTQ-rörelsen genom att ha tagit bort sjukdomsbegreppet när hon var generaldirektör för Socialstyrelsen.

Jag tror inte vare sig Stefan Löfven eller Arbetsförmedlingens Generaldirektör är riktigt medvetna om vad som sker nu. Och vilka utmaningar – formellt kompetensmässigt samt kulturellt kompetensmässigt – som vi står inför och den risk sådana som jag löper att bli rasiststämplade för att vi kräver en sociokulturell kompetens av våra anställda. Och ovanpå alltihopa så vilar bostadsbristen över oss samtidigt som allt fler anländer varje vecka. För att möta den utmaningen har vår bostadsminister Mehmet Kaplan nu gått under jorden fullständigt. Det enda som hänt är att Boverket nu tvingats ta fram ett underlag som medger att tillfälliga bostäder, som bara får finnas i femton år, numera kan skrivas av på sjuttio år.

Veckans reportageserie var ett steg framåt mot ett mer sansat klimat men hinner vi ikapp? Det ser fortfarande inte vidare ljust ut på någon front när statsministern mer och mer ser ut att gå omkring med ett halvsant och halvdant underlag som kanske hade fungerat i debatten för tio år sedan. Nu gör det inte det.

Vem är det som skriver ihop Stefan Löfvens underlag så att han framstår som fullständigt världsfrånvänd, nästintill illiterat? Och i vilket syfte? Jag har mina aningar om vilka de är. Men kan inte förstå varför de gör det.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.