Hur tänker ni nu? Tänker ni alls?

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Under gårdagen genomfördes lokala bondeuppror runt om i landet som protest mot den rådande jordbrukspolitiken. Höjda pålagor i form av ökade skatter och avgifter på allt från diesel till växtbearbetningsmedel beräknas idag slå ut en jordbrukare per dag. En jordbrukare per dag tvingas sälja eller lägga ned sin verksamhet på grund av för dålig lönsamhet. Av näringsminister Mikael Damberg, som äger frågan om näringens framtid, har ingenting hörts förutom att vi måste öka vår försörjningsgrad och att det skall bli lättare att låna pengar för jordbruket. Hur Damberg kommit fram till det senare är höljt i visst dunkel eftersom det är banker och kreditinstitut som avgör om lån skall ges och dessa tittar kliniskt på den ekonomiska avkastningen som marken ger. Skall det bli lättare att låna pengar, vilket är en rätt märklig väg att gå om du är företagare, så måste avkastningen öka. Regeringen går motsatt väg med höjda pålagor och sannolikt rigidare regelverk kring både spannmåls- som köttproduktion.

För ett par veckor sedan blev det ramaskri i miljörörelsen över hur suggor gillrats, eller spänts fast, i galler. Orsaken, som inte framkommit i nyhetsrapporteringen, är att de gillras kultingarnas första fem dygn för att de inte skall krossa dem, efter fem dygns spänns de loss när kultingarna på ett annat sätt kan röra sig själva. Sverige har redan idag världens strängaste lagstiftning kring bland annat fläskproduktion. Vi lever dessutom på en fri marknad inom EU vilket fått till följd att svensk grisuppfödning i praktiken upphör nu eftersom svenska bönder tvingas konkurrera med produkter som skulle varit förbjudna att producera här. Dansk, polsk och irländsk djuruppfödning lever under helt andra regler än svensk men produkterna måste tillåtas då det annars skulle vara ett otillåtet ingrepp i den fria handeln som råder inom EU. Tror få är medvetna om hur mycket tid en lantbrukare som arbetar djurhållning idag lägger ner på att föra processer mot myndigheter som företräds av 27-åriga nyutexaminerade djurskyddsinspektörer med liten eller ingen egen erfarenhet av till exempel köttproduktion.

Ett annat exempel på hur det ser ut inom svensk livsmedelsproduktion är spannmål. En skånsk bonde kan få ut mellan sju och tolv ton spannmål per hektar idag. Det skånska klimatet lämpar sig mycket väl för denna produktion. En amerikansk bonde producerar runt två ton. Så bra säger miljörörelsen, då kan vi begränsa den skånske bondens möjligheter ytterligare då han har marginal ”nedåt”. Så fungerar dessvärre inte jordbrukspolitiken. Det finns idag inget land i världen som inte subventionerar sin jordbrukspolitik och om ni tror att marginalerna är goda så tror ni fel. En genomsnittlig lantbrukare av idag är i praktiken en låginkomsttagare som tvingas till årliga miljoninvesteringar för att maximera markavkastningen. Den svenska spannmålsproducenten har att slåss mot amerikanska subventioner lika mycket som mot den övriga marknaden och vi kan konstatera att såväl USA som Sydeuropa använder sig av både mer bekämpningsmedel men även mer konstbevattning för att hålla produktionen uppe. Med högre bidrag som hjälp på traven. Regeringens medicin, att minska lönsamheten, känns därmed rätt apart om de vill höja produktionen.

En modern traktor kostar runt miljonen, en GPS till densamma kostar 150 000 kronor. Vad ska en bonde med en GPS på sin traktor till frågar ni då? Han måste ha den för växtbearbetningens skull. Sprider han gödsel eller bekämpningsmedel har han inte råd med att köra den mer än med kanske tio centimeters överlapp när han har en spridningsarm som är 24 meter bred. Jordbruk idag är en avancerad industri – Ylva Johansson, som arbetsmarknadsminister, tycks när hon pratar integrationspolitik tro att det handlar om något annat. Att köra en traktor inköpt på begagnatmarknaden för några tusenlappar av och an på en åker. Att köra en traktor av den här kalibern, och arbeta med den som jag försökt beskriva, tar år att lära sig. Om vi nu drar in lite integrationspolitik i detta så tycks regeringen leva i villfarelsen att jordbruket i Sverige inte utvecklats alls de senaste 70 åren utan bygger sin bild på gamla journalfilmer från åren kring andra världskriget där leende soldater och kvinnor med högaffel hässjar hö. Lant- och skogsbruk är idag i hög grad ett automatiserat ensamarbete – inte manuellt i stora arbetslag.

En god vän till mig, som driver ett större jordbruk, skulle aldrig sätta en oerfaren medarbetare i någon av sina traktorer – han måste ha fler i den prisklassen – eller heller i någon av sina skördetröskor. En skördetröska av modernt snitt går loss på tre miljoner kronor. Dessa tar år att lära sig hantera och kräver omfattande utbildning innan.

Han har de senaste åren haft två perioder av två veckors sammanhängande semester och under de mest intensiva veckorna varje år kan han räkna in tio-dagarsperioder med 16 timmars arbetsdag. I sträck.  Med kanske rast för att kunna äta om femton minuter två gånger per dag. Men anställ säger då någon. För vilka pengar då? Skall han, som Damberg varit inne på, låna till detta? Men nyanlända på lönebidrag då, kan inte det vara en lösning? Om det tar två år att lära sig köra en utrustning för växtbearbetning under handledning för en normalutbildad svensk, hur lång tid tar det för att utbilda en somalisk bonde som inte kan språket ordentligt, inte kan läsa och som aldrig kört ett fordon någonsin? Var skall tiden för utbildning tas ifrån? Tar du dessutom fel säck, eller ställer in spridningsarmens ventiler fel efter att ha räknat fel, så kan du förstöra en hel skörd på egen hand. Det finns inget rasistiskt i att konstatera att kompetensen på de nyanlända är fel – och att det rimligen inte kan vara jordbrukets ansvar att se till att den blir rätt om de skall överleva över huvud taget.

Regeringen sänder ut märkliga – faktiskt helt motstridiga – signaler nu.

Livsmedelsproduktionen, där vi idag inte ens producerar hälften av det vi konsumerar, skall tydligen öka genom att vi skall höja skatter och avgifter på diesel och växtbearbetningsmedel, göra det lättare att låna pengar (hur det nu ska gå till) samt köra ut okvalificerad, outbildad och oerfaren arbetskraft till en industri som idag är den mest automatiserade och teknikberoende vi har. Detta samtidigt som jordbruket redan idag lever med Europas hårdaste reglering nationellt men inte har något som skyddar den marknaden för livsmedel som inte skulle få produceras i Sverige.

Hur tänkte ni nu? Hur tänker ni nu? Har ni över huvud taget tänkt ?

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.