Med röven före

Jag har under flera år ”extraknäckt” i olika branscher inom ramen för min övriga verksamhet. Egenföretagarens. En av alla dessa matadorer som enligt den förra och den nuvarande regeringen skall bygga framtidens Sverige. Men vägen dit är inte lätt. Den präglas i regel av limbo, att jobba dubbelt för att få mat på bordet. Utan stöd annat än näringsministrar – som saknar egen erfarenhet och egenföretagarens intuitiva läggning – hurtiga hejarop att det går att låna pengar. Att låna pengar ligger inte i den sanne entreprenörens DNA.

Ett av de extraknäck jag har haft är bland annat som ordningsvakt och nattportier på de allra billigaste och mest nedkörda hotellen. Under dessa år, som nu ofrånkomligen är bakom mig, har jag fått uppleva det mesta. Mest av allt fick jag uppleva de år jag jobbade i kvarteren kring Sergels Torg. 250 meter från Rosenbad. 300 meter från Riksdagen. År som förändrat mitt liv och min syn på människa och samhälle.

Den enda orsaken varför jag slutade med det var att jag kände att jag höll på att förändras. Jag höll på att bli något jag inte ville bli.

Det du upplever under två veckor i de kvarteren i de rollerna jag har haft genom åren kvälls- och nattetid är sannolikt mer än vad en normal människa får uppleva under en livstid. Själen åldras snabbt om du arbetar med samhällets baksida och bottenskikt. Synerna av skjutna silar, utmärglade människospillror, övergivna vilsna barn, döende narkomaner, reell misär och den ständiga dans av horor, hallickar, langare, tjyvar, bovar och banditer vid sidan av chimären dagtid av ett harmoniskt innerstadsliv med barnfamiljer och vanliga knegare och affärsmän kommer aldrig att lämna mig.

Över tid kommer cynismen, sarkasmen och bitterheten att snärja dig. Jag var på väg dit – sannolikt står jag med ena foten kvar där, för evig tid. Står du med en döende heroinist i dina armar samtidigt som det springer lekande barn som har hela livet framför sig runt dina fötter, där det på marken dessutom ligger begagnade kanyler och tabletter av okänd substans, och du ser hur narkotikalangaren kör iväg i sin nya Mercedes så händer något i dig. När du varje dag innan du åker till jobbet sänder en tyst bön till någon eller något att du inte kommer hem med hepatit eller annat okänt. När du varje dag tar på dig skyddsväst och knivhandskar (som klarar av stick från kanyler och knivar) bara för att kunna förbättra oddsen till din fördel så sker något i dig. Jag lovar. Din syn på människor förändras i grunden. Du kommer aldrig mer i hela ditt liv tro på fred på jorden efter två veckor i den miljön. Du kommer dessutom ha ett och annat att säga om kvaliteten på människans medfödda godhet som ren bonus. Stockholms stadskärna har under dessa år ändrat karaktär – sedan ett par år har tiggarnas nattläger gjort entré vid sidan av allt annat elände. Med allt vad det fört med sig.

Jag läser nu att Helsingborgs stad kommer att införa nolltolerans mot camping i kommunens parker och grönområden.
De läger där EU-migranter idag bor kommer att rivas efter hand i april. De som bor där kommer tillfälligt att hänvisas till Stenbrogårdens camping söder om Helsingborg rapporterar SR. Samtidigt kan ingen förhålla sig oberörd när vi tar del av Aftonbladets reportage om hur romerna har det i sina hemländer.

Det finns fler frågetecken kring detta även om jag utifrån mina egna erfarenheter mycket väl inser varför beslutet måste fattas. Dels kostnaderna – om Helsingborg nu skulle behöva dra ner på kvaliteten på maten i skolor och på äldreboenden på grund av ansträngd budget så kommer det få effekter i folkopinionen. Men även om de i skolorna kommer få uppleva hur barn ”kommer och går” som effekt av att personer med uppehållsrätt – EU-medborgare – tar med sig sina barn som enligt lag är berättigade till undervisning. Skolorna kommer ha stora svårigheter att kunna parera dessa strömmar – rektorerna står utanför och utan talan. De har bara att reagera. De kommer inte kunna räkna med någon kompensation för detta, rektorer och skolledare kommer få se sig själva bli utskällda av den politiska nivån när de inte lyckas hålla budget trots att det enda de gör är att följa skollagen. Att bereda plats för alla skolpliktiga barn i kommunen. Det kommer i förlängningen innebära prioriteringar i den kommunala ekonomin. Den samhällsekonomi som ligger närmast medborgarna och som primärt ansvarar för vår välfärd och närmiljön. Jag vet dessutom exakt hur detta problem beskrivs bland de som jobbar med samhällets absoluta bottenskikt. Exakt. Och det är inget som lämpar sig för tryck eller citat. Ett språk och uttryckssätt som ligger rätt långt från Surdegsbältet på Södermalm i Stockholm.

Tvivelsutan så är framför allt romernas situation omänsklig. Både i sina hemländer och här. Det är inte en åsikt, det är ett sakligt konstaterande. De livsbetingelser de tvingas leva under i sina hemländer är ofattbara. Men samtidigt skall vi komma ihåg att fattigdom är i folkmedvetandet relativ. Om svenska skattebetalare upplever att gemensamma medel går till något eller någon annan som inte har bidragit och heller avser bidra så kommer det hända saker i samhällskroppen. Tråkiga saker. Där de urineringar på sovande tiggare kommer ses som en västanfläkt. Där, när det stannar vid vandalisering av läger och misshandel av dessa arma själar, är något vi skall vara i grunden tacksamma över eftersom det inte blir något värre utav det. Ännu.

De är ju bara här en kortare tid, problemen kanske försvinner om vi inte pratar om det och om vi ser till att kalla alla för hjärtlösa rasister som för det på tal.

Romerna, för det är de det handlar om primärt idag, kommer bli de första att betala priset för ett politiskt ledarskap som gått med röven före in i framtiden och inte förmått ta varningssignalerna på allvar. Som inte ser vad som händer i stadskärnorna nu. Både ur ett europeiskt men även nationellt och lokalt perspektiv. Som inte vill höra eller se vad historiska beslut nu resulterar i. Som inte har upplevt det jag upplevt. En vardag som nu sprider sig. Allt medan de pekar finger åt de som lever närmast de negativa effekterna av den förda politiken när de senare börjar protestera eller ventilera sin oro eller ilska. Jag vet, jag har fått allehanda kort mulade i ansiktet de senaste två åren av partikamrater. Partikamrater som sällan eller aldrig haft att skrapa ihop smulorna efter en politik som löpt amok. Som aldrig fått känna doften av våld, fattigdom och död.

Det kommer bli dyrköpt detta. Oerhört dyrköpt.

Vi går fortfarande med röven före in i framtiden.

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelseofficer med studier i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Innehållet som publiceras på Ledarsidorna.se omfattas av det regelverk som Myndigheten för Radio och TV för var tid beslutar om.
Detta inkluderar inte kommentarsfältet. Du som kommenterar är helt ansvarig för det du skriver i kommentatorsfältet. Dina kommentarer faller under ditt eget ansvar.