Bara en tanke

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

En kommentar från en läsare men kanske framför allt den blivande finske statsministerns inställning till sitt kommande ämbete är något som får forma ramen för eftermiddagens tanke. Juha Sipilä har ingen egentlig politisk erfarenhet utan något så unikt som en före detta företagsledare som omsatt sina erfarenheter i politik. För fyra år sedan helt okänd, idag statsminster med den unika inställningen, i varje fall politiskt, att levererar han inte så skall han avsättas.

Säg den svenske politiker idag som du får höra denna inställning av. Jag skulle aldrig få höra den av till exempel Mikael Damberg, näringsminister. Han har vigt hela sitt liv åt politik och är idag den främste företrädaren för den ungdomsgeneration som Torbjörn Nilsson beskrev i ”De omänskliga”. I undersökning efter undersökning bekräftas bilden: medborgarna hyser mindre och mindre förtroende för sina förtroendevalda. Och dagens förtroendevalda är med få undantags stöpta i samma form men med olika färg utanpå. Göran Persson varnade Socialdemokraterna vad som skulle hända med partiet när denna generation nådde makten. Det har de gjort idag. Damberg, Shekarabi, syskonen Guteland, Westlund, Ygeman, Morgan Johansson samt några till utgör tydliga exempel på detta fenomen. Vissa av dessa lyckas bra och presterar bra i sina karriärer, som Anders Ygeman. Andra kan komma att göra ett helt yrkesliv utan avtryck förutom att de ständigt förser sig med fina titlar och omger sig med stora staber.

Varför jag tar upp Mikael Damberg i detta är att han är minister för det område där underprestationer inte tolereras någon längre tid. Misslyckas du i näringslivet blir belöningen därefter – inga fler fina jobb. Men du kan mycket väl pyssla med näringslivsfrågor från den politiska sidan och behålla jobbet år efter år oaktat prestation. Damberg, erkänt skicklig partiinternt att manövrera sig in i rätt position och väl förtrogen med stadgar och valprocesser, kommer vi se mycket av i framtiden. En gång i partiets topp, givet att du tagit rätt vägar och belönat rätt personer, lär inget flytta på dig hur illa du än presterar. Håkan Juholt, omvänt, är ett exempel som styrker detta. Han valde ensamvargens väg och hade inte de skuldsedlar att nyttja senare i livet när han hade behövt dem. Han för nu sin tillvaro, mer eller mindre förtjänt av den sedan läckagen av VU-protokoll, som fortsatt ensamvarg i riksdagen. Men åter ämnet.

Är det verkligen lönt att vara partiaktiv med ett förtroendeuppdrag?

Mitt svar är numera nej. Jag har en mycket bättre väljarkontakt efter det att jag avsade mig själv alla uppdrag men valt att behålla min partibok. Väljare, och läsare, är mer frispråkiga i relationen numera och då jag har journalistlegitimation så är jag för var tid bunden av tystnadsplikt. Det gör att folk är öppnare i gemen. Jag frågar alltid om jag får citera eller om jag kan använda materialet på något sätt och frågan i sig resulterar nästan alltid i ännu mer spännande diskussioner. Den som säger att det politiska engagemanget är på reträtt i samhället har fel anser jag, snarare tvärtom. Men i relation till förtroendevalda och de politiska partierna så finns det en barriär. I mitt fall revs barriären när jag väl valde att vara opinionsbildare istället för aspirera på en position. Och jag förstår dem.

Jag möts faktiskt med mer respekt nu än tidigare. Det är inte oangenämt. Och. Jag känner att jag möter andra som ”hoppat av” eller som valt att först efter de lärt sig ett yrke och praktiserat detta innan de engagerade sig politiskt med mer respekt än de som gjort politik till sin livsreligion redan i unga år och aldrig gjort något annat.

Vi kan fundera något till mans över detta. Vilka företrädare vi vill ha i framtiden och vilket parti som bäst kan matcha fram eller hitta dem. De som kan något från början, som går in i politiken med erfarenhet och en klar idé. Eller om vi tror att ”de andra”, de som numera dominerar samtliga partier, kan frågorna bättre.

Bara en tanke. En tanke som jag vet ogillas skarpt av minst en person som nämnts i postningen och som skulle rubba hela hans världsbild samt spoliera allt han jobbat för om den genomfördes.

Dela artikeln via e-post










Submit
More share buttons
Share on Pinterest
There are no images.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.