Cygne noir – den svarta svanen

I morse såg jag vad som såg ut som en svart svan flyga över fjärden. Det finns ett omen, eller stark symbolik, kring den svarta svanen och oavsett om det var en svan eller något annat så satte det till slut ramen för denna text. Jag tog steget från tanke till att formulera det i ord. Igår, och idag, har jag haft två avgörande samtal med olika innehåll som gjorde att en cirkel slöts till slut. Att logiken hakade i olika resonemang och kunde styrkas med forskningsresultat. Sverigedemokraterna spelar bara en biroll i dessa resonemang om vi ser till hur det politiska landskapet nu genomgår rätt dramatiska förändringar.

Många, inklusive jag själv, är rätt övertygade om att Sverigedemokraterna till slut äntrade Riksdagen 2010 genom att Jimmie Åkesson lyckats ena merparten av de väljare som drivs av en rasbiologisk övertygelse. Tidigare konversationer och samtal med historikern Helene Lööw gjorde mig uppmärksam att andelen rasbiologiskt övertygade har sedan SOM-institutet startade sina mätningar 1967. Nivån ligger rätt konstant om vi lägger ihop grupperna övertygade islamofober, afrofober och antisemiter samt xenofober och går igenom samtliga års mätningar.  Den artikel som Jimmie Åkesson lät publicera 2009 på Aftonbladet Debatt är i stil och form samt innehåll av sådan karaktär att antisemiter, islamofober och afrofober samt en och annan som drivs av andra vanföreställningar kunde enas bakom Sverigedemokraterna och som då förklarar valresultatet på tiondelens procent när.

Om vi sedan går vidare till SOM-undersökningarna visar det sig att det finns en grupp till, de som kan kallas ”Latenta” eller ”Lättövertygade”. Den gruppen utgör runt 13 procent, även det en grupp som har legat konstant sedan mätningarna inleddes. Är det den gruppen som nu svarat för Sverigedemokraternas ökning? Det skulle i sådana fall innebära att SD nått sin topp nu. Jag är, efter samtalen och en del andra observationer, inte riktigt lika säker längre. Jag ser en rörelse i den politiska undervegetationen som tyder på något annat samtidigt som jag träffar fler och fler personer som är öppet Sverigedemokrater men som inte bär några spår av något av det främlingsfientliga grunduppfattningarna som präglar de övertygade eller latenta, grupperna.

Jag kan inte utesluta att en stor del av de latent främlingsfientliga fortfarande inte ”tagit steget” över ”den bruna linjen” än och att när de väl gör det kommer de inte säkert kommer landa i Sverigedemokraterna. De kan komma att landa i något av fler kantfenomen där Sverigedemokraterna betecknas som ”liberal ofrivillig plog” för ”radikalare alternativ” för att citera Klas Lundh, Svenska Motståndsrörelsens obestridde ledare. Svenska Motståndsrörelsen har låtit samla ihop de 1 500 namnunderskrifter som krävs för att registrera ett politiskt parti.

När nu takhöjden och åsiktskorridoren återigen har snävats in, senast med statsministerns absoluta sanning att vi behöver ta emot 100 000 migranter per år, utan urskiljning, för att klara välfärden och som vägrar motivera hur den matematiken går ihop. Detta samtidigt som utbildningsminister Gustav Fridolin medverkar i ”Partiets” senaste video ”Pinsamt” där bland annat verklighetsbeskrivningar om hur ekonomin hänger ihop och hur fakta som ifrågasätter politiska sanningar formuleras som ”brun statistik”. Att statsministern över huvud taget tillåter detta är fortfarande förvånande. Utbildningsministern spottar sitt hat mot allt som ifrågasätter hans övertygelse i ansiktet. Han spottar på mig. Han spottar på Tino Sanandaji. För att vi har mage, trots att det inte finns någon form av rasism i det vi säger och inte heller någon koppling till Sverigedemokraterna, att redovisa vad vi kommit fram till vara de reella sambanden. Vi redovisar ”brun statistik” och det är pinsamt anser han. Och han gör det i egenskap av minister, sittande högst upp på gödselstacken med all den makt han har. En makt och en styrkeposition som vare sig jag eller Sanandaji har.

Jag ifrågasätter inte Gustav Fridolin som person i detta, som privatperson kan han tycka och sjunga vad han vill och mötas med respekt även från mig. Men inte som minister. Jag måste därmed på allvar ifrågasätta ”min” statsministers omdöme. Om Gustav Fridolin är den svenske medborgare som är den som bäst företräder de två regeringspartiernas medlemmar och sympatisörer samt om Fridolin, med sitt uppenbara förakt för fakta när de inte går hans väg.

Och verkligheten kommer snart göra sig påmind. Vi kan inte urholka biståndsbudgeten hur länge som helst innan OECD börjar protestera för att vi måste täcka migrationsverkets kostnader. Vi kan heller inte låta väntetiderna på en vanlig tandläkartid i de kommuner som tar emot flest migranter ligga på två år. Lagen om ”Vård som ej kan anstå” har resulterat i att migranter med dålig tandhälsa går före, till starkt rabatterade avgifter, svenska fattigpensionärer, arbetslösa och låginkomsttagare. Tandhälsan – ett av många exempel, som tidigare var en klassmarkör, blir även en markör om vilka privilegier den enskilde har inom de svagaste grupperna. När svaga grupper, som ändå betalar för ett välfärdssystem via skattesedeln, ser att sådana som inte bidrar alls gå före och inte behöva betala mer än en bråkdel för vården än de själva så kommer saker att hända. Och hända snabbt. Kraften i en människas ilska när han eller hon känner sig sviken av det kollektiv som samhället utgör skall inte underskattas.

Ett exempel på ett regionalt system som nu förändras i grunden är primärsjukvården i västra Bergslagen. En eller flera vårdcentraler kan komma att läggas ned nu när landstinget ska spara 300 miljoner. En annan sparåtgärd som diskuteras är att ta bort läkarna på vissa vårdcentraler. Trots det påstår den politiska nivån att patientsäkerheten inte kommer påverkas och vill inte svara på frågan hur tillgången på specialistläkare kommer utvecklas.Vi kan fundera på om denna utsago är rimlig. Om färre läkare, framför allt närvarande läkare, kan kunna vidmakthålla bibehållen patientsäkerhet. Det räcker med att en patient far illa beroende på icke närvarande läkare för att detta skall kunna dra igång en kedja av händelser när den satt strålkastaren på systemkollapsen.

Myten, eller den filosofiska tolkningen av den svarta svanen, har hos mig funnit sin plats nu. Den svarta svanen, eller Cygne noir, avser oväntade händelser av större omfattning och konsekvens och deras dominerande roll i historien. Sådana händelser, som anses vara extremt avvikande, spelar tillsammans oerhört mycket större roll än vad vanliga händelser gör. En kollaps av ett välfärdssystem ses i Sverige som otänkbart och extremt avvikande. Än så länge.

Det kan vara så att vi i år kommer se ett eller flera välfärdssystem till slut kollapsa under trycket av den oreglerade migrationen. Antingen ett nationellt delsystem eller ett helt regionalt system. Skolan i Filipstad och Norberg, elförsörjningen i Ljusnarsberg, vattenreningen i Lessebo, tandvården i Skinnskatteberg och Hultsfred, primärvården i Svalöv är några som står på randen. Återverkningarna av någon av dessa kollapser i det politiska systemet, när den blir uppenbar, kan dra igång kedjereaktioner som få idag kan överblicka och än färre vill kännas vid att risken överhuvudtaget finns. Folk kan bli så pass arga att de tar ett ännu större kliv, ett kliv som göder radikala kantspelare som får kraft.

La Cygne noir – den svarta svanen.

Jag såg den flyga över fjärden idag. Ensam.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.