En djup suck

Gårdagens partiledardebatt, som jag till slut såg men somnade till, måste på något sätt kommenteras. Till att börja med var det bara två partiledare som stod för en stringens och en politik som håller ihop – Jonas Sjöstedt och Jimmie Åkesson. Extremerna i svensk politik var de enda som kan sägas ha gjort sina väljare och sympatisörer nöjda. Debatten blev mest en gäspning om det inte vore för en sak.

Vice statsministern, Åsa Romson, valde att jämföra flyktingkatastrofen i Medelhavet med koncentrationslägret i Auschwitz och folkmordet på sex miljoner judar. Ett folkmord som genomfördes medvetet på en folkgrupp för deras religions skull. Denna förintelse bär även etnicitetens kännetecken. Hur fel uttalandet var blir tydligt i att samtliga svenska judiska organisationer redan igår tog avstånd från vår vice statsminister men även den nationelle samordnaren mot politisk våldsbejakande extremism, Mona Sahlin. Tyngre kritik är det svårt att föreställa sig mot vår vice statsminister. Förödande är ett ord som skulle kunna användas i en tid som präglas av etnciitet och kulturellt- samt religiöst motiverat våld.

Det finns goda skäl att ifrågasätta inte bara Åsa Romsons uttalande och agerande vid detta tillfälle. Hon kallade dessutom romer för zigenare vid två tillfällen och medverkade då aktivt till fortsatt stigma av denna folkgrupp. Men det är logiskt, allt vice statsministern gör och säger följer ett mönster och en logisk linje. Vid minneshögtiden i Stockholms Synagoga tidigare i år valde hon att med sin klädsel signalera något annat än sorg och respekt för det folkmord som hon så sent som igår hänvisade till i en bisarr kontext.

Skärmavbild 2015-05-11 kl. 09.21.21

 Jag var där och om jag vore diplomatisk så skulle jag säga att hon med valet av  klädsel vid denna internationella sorgehögtid och övriga åtbörder ”stack ut”. Detta kokar nu ner till bara ett av två olika alternativ då Åsa Romson uttalar sig eller representerar så gör hon detta å regeringens vägnar:

Stefan Löfven har bland alla Sveriges medborgare kommit fram till att ingen annan än Åsa Romson är så väl skickad att iklädas rollen som Vice Statsminister som hon är. I statsministerns frånvaro är det Åsa Romson som leder regeringen och riket. Inget annat parti är heller så naturligt som samarbetspartner som Miljöpartiet. Det parti som matchat fram vår vice statsminister.

eller

Stefan Löfven har ingen kontroll över sin regering.

Jag själv är, som bekant, av en något annorlunda, och avvikande, uppfattning om det första alternativet råder. Hur vi än vrider och vänder på allt detta så kokar det ner, och stänker på, min partiledare Stefan Löfvens omdöme och förmåga att leda regeringens arbete. Något annat kan jag svårligen komma fram till.

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.