Fördröjningsstrid

Islam Media publicerar en imponerande artikel något som skall uppfattas som genmäle mot min reaktion på deras samtalskväll. Artikeln är mångordig, har ett väl utvecklat och vårdat språk men dessvärre står mängden av ord inte i proportion till substansen. Genmälet är med andra ord signifikativt för debatten om IS, radikalisering av Islam och en del annat, en debatt som i praktiken dirigeras av folkbildningsförbundet Ibn Rushd.

Debatten är dessutom att likna vid fördröjningsstrid.

Den kör fast i resonemang om abstrakta problemformuleringar och ingen av de Ibn Rushd-kontrollerade organisationerna som Islam Media, Sveriges Unga Muslimer,  Muslimska Mänskliga Rättighetskommittén eller Svenska Afroafrikaners Riksförbund kommer någonsin komma med några praktiska, realistiskt genomförbara förslag för att komma åt islamistiska extremister själva. Låt oss konstatera sakläget, det finns bara en part i allt detta som tjänar på det jag benämner ”fördröjningsstrid” och det är de krafter som inte vill se vare sig strålkastarljus på fundamentalistiska muslimska rörelser i Sverige eller någon skärpt lagstiftning. Hur lyckas de då med detta?

Tittar vi närmare på dessa aktörer, som Nalin Pekgul kallar ”projektmänniskor”, så återkommer i praktiken samma namn i varje sådan organisation men i olika roller. De för fram organisationerna växelvis för att skapa en illusion av stor bredd men det får även den effekten att de tränger ut och blockerar såväl utrymme som finansiering för andra aktörer som står för andra värden och budskap. När varumärket ”SUM – Sveriges Unga Muslimer” varit dominerande i debatten till en viss nivå byts det ut mot en bror- eller systerfasad som Islam Media till exempel. Och så börjar det om. Det är med andra ord ingen slump att den svenska ortodoxa sunni-muslimska diasporan har en högre organisations- och finansieringsgrad än alla andra olika tolkningar av Koranen, inklusive de mer moderata sunnitolkningarna.

Det andra är fördröjningsstriden. Genom att koka ihop en mix av koloniala teorier, etnicitet, kultur och religion och lägga det i samma korg så kan de i varje debatt rycka fram valfritt kränkthetskort när de förment säger att de vill ”problematisera” kring terrorlagstiftning.

Handlar debatten om religionens inverkan på radikalisering rycks slaverikortet eller det med etnicitet fram och harangen att det är en kränkning att inte denna kränkning tas in i debatten varför debatten helt plötsligt viker av och handlar om detta för att ta ett exempel. Att ingen kommit på tanken att diskret påpeka till exempel det arabiska slaveriets historia, som upphörde officiellt först 1970, kan jag tycka är rätt förvånande. Vi kan sätta Svenska Afroafrikaners högljudda krav på en svensk ursäkt för den transatlantiska slavhandeln i just detta perspektiv. Samma högljuddhet märks inte av i dialogen med länderna i Islams kärnområde – den arabiska halvön utan i dessa fall är alla organisationer tysta som graven i sin kritik. Som av en slump eller är det av andra skäl? Vem vet.

Fördröjningsstriden, att hålla fast vid en konfliktyta kring problemformuleringen och hela tiden ta tillbaka den till detta när den riskerar att bli konkret och substantiell, är dessa organisationers ena syfte. Det andra är att skapa illusionen av en bredd och tränga ut andra organisationer i kampen om statsbidragen. Statsbidrag som idag i praktiken kanaliseras till en och samma skara personer, ett 30-tal, som sitter i varandras styrelse.

Men varför denna fördröjningsstrid? Som tidigare – de vill inte att den svenska debatten går från problemformulering till konkreta lösningar. Det finns dessutom lite för många kopplingar kring dessa personer till våldsbejakande predikanter och föreläsare som Yvonne Ridley som inte tål dagens ljus.

Vi kan ta Jasmin Ismail som exempel som deltog i debatten. Hon har en intressant lista på personer hon följer på twitter och nästan en ännu mer spännande sida för spridning av videolänkar. Det budskap hon följer och frikostigt delar med sig av lämnar få eller inga möjligheter till andra tolkningar än att Ismail är en trogen supporter av den mest ortodoxa uttolkningen av Islam vi känner i modern tid.

Jag känner att jag kan ha en hel del synpunkter på just de budskap hon valt att följa, det finns en röd tråd genom dessa som ligger ultraortodoxa uttolkningar, IS och andra våldsbejakande rörelser mycket nära. Samtliga dessa personer står även Cage UK nära och några av dem ingår i nätverket Muslimska Aktivister som nu verkar för överföring av de två terrordömda svenskar, som erkänt sina brott i USA, till Sverige så att de kan få strafflindring.

Så. Detta var då min replik. Den kommer säkert inte att accepteras som replik av Islam Media. De kommer mest sannolikt rycka fram kränkhetskortet och tycka jag resonerar som en kolonialmakt eller att jag inte är intresserad av deras situation och upplevelse. Som några alternativ.

Varför kommer de göra på det sättet tror ni? Enkelt.

För att jag inte håller mig till de spelregler de satt upp, fastna i problemformuleringens konfliktytor och en kränkhetsdebatt som inte leder någon vart. Mona Sahlin gick på det, Veronica Palm gick på det och Alice Bah Kuhnke – den ansvarige ministern, sitter fast i det.

Jag vill nu gå till konkreta lösningar, hur vi skall få hejd på islamistiska extremister och stoppa resande i folkmord under religionens förklädnad. Det bör vara dags att stå upp för de värden och de definitioner som utgör västerländsk demokrati. Islam kapas nu av radikaler och ortodoxa tolkningar som agerar för att tränga ut andra – mer moderata – röster. De förra för skickligt sin fördröjningsstrid för att fördröja eller omintetgöra den lagstiftning och de åtgärder som krävs för att adressera den utmaning IS, al Qaida, Boko Haram och Muslimska Brödraskapets militanta grena utgör bara för att nämna några.

 

Om författaren

Johan Westerholm
Johan Westerholm
Redaktör och ansvarig utgivare för Ledarsidorna.se. Fd underrättelse-officer med en oavslutad Master i politisk islam. Bott i Stockholm, Madrid, London och Boston men nu landat i Furusund.

Kommentarer

Alla kommentarer modereras manuellt innan publicering. Innan din kommentar godkänts är den enbart synlig för dig samt dina Facebook-vänner.